Gullbransson

ABELA MARIA BERGLUND-GULLBRANSSON
1700-1800-talet

DE SOM FÅTT ONT NÄR MOSES HAMRAR

1. De som fått ont när Moses hamrar
men läkedom i Jesus Krist,
de gråter tyst i sina kamrar
och har fullt upp med egen brist.
De ser nog andras fel ibland,
men gör ej bjälke av ett grand.

2. Den vis vill vara, må bevaka
för fienden sin egen borg.
Ska han sin nästas fel rannsaka,
så må det ske med stilla sorg.
För vad ger det för frukt till slut
att andras felsteg ropa ut?

3. Tack du som mina fel vill rätta
ej bak min rygg, men när jag hör.
Gud ska belöna dej för detta,
när ock för mej din bön du gör.
De handlar ädelt som gör så,
men dessa är nog alltför få.












FARVÄL, MIN VÄN, NU GÅR JAG ÖVER GRÄNSEN





1. Farväl, min vän, nu går jag över gränsen!
Tack för att du på vägen bistått mej!
Vi med varandra gråtit här i trängseln;
nu är jag fri - men Gud välsigne dej!

2. Låt bönens rökverk varje stund få stiga
från främlingslandet upp till Salems stad!
Bed jämt om något! Du får aldrig tiga,
så länge som det heter än "i dag"!

3. Var vaksam jämt! Ha Andens svärd i handen,
begagna villigt vad du fått till lån!
Så lossas slutligt alla, alla banden.
Ett band blir kvar: ditt hjärta och Guds Son.

4. Gå ofta fram i tron till nattvardsbordet,
din skröplighet dej aldrig hindra må.
Rannsaka skriften, bliv vid bibelordet,
begagna det så ofta du kan få!


5. I Jesus Kristus har jag funnits värdig
att bland keruber och serafer stå.
Så håll dej blott i honom prydd och färdig,
när nöd och död begynner klappa på.

6. Välkommen efter till det sälla möte,
vartill min håg med himmelsk längtan står,
och själen frälst nu vilar i hans sköte
och följer evigt Lammet, vart det går.













GRUNDLÖSA KÄRLEK SOM INGEN KAN MÄTA

1. Grundlösa kärlek som ingen kan mäta,
hungrande syndare, Jesus är nog!
Känn ditt behov och gå fram för att äta,
äta och dricka hans kropp och hans blod.
Jubla av fröjd och gå fram i hans kraft,
som dej så kär in i döden har haft!

2. Ta inte del av en måltid så härlig,
hungrande själ, på ett tvivlande sätt.
Låt honom glädja dej här med sin kärlek,
trygg må du äta och dricka dej mätt.
Brudgummen lämnar sej helt åt sin brud!
Saligt att så kunna umgås med Gud!







GUD, JAG HÖR, DET ÄR FÖR VÄL

1. Gud, jag hör, det är för väl,

att du en anfäktad själ

aldrig ser på med förakt,

makalösa kärleks makt!

2. Då när mörkret griper an,

så jag knappast tänka kan,

och du fjärran visar dej,

ha medömkan dock med mej!

3. Fräls mej då, o Jesus kär,

du som vet hur svag jag är,

du som kom med hjälp hit ned,

fast vi hade gjort dej vred.

4. Styrk mej att för Himlens skatt

strida manligt dag och natt,

tro dess mer, när Tron ser ut

som hon hade tagit slut.

5. Hjälp mej, Gud, att nu stå fast,

så ej otrons stygga last

snärjer mej i sina garn,

nej, o Jesus, styrk ditt barn.

6. Syskon, vi på löftets mark

har Försvararen så stark.

Stärk oss, du vår styrka god,

hjälp oss strida med gott mod.

7. Vi går fram och ser oss ej

mer tillbaka, nej, o nej!

Ljuv är här varenda tår,

när man gråtit, fröjd man får.

8. Vi som har hans sötma rönt,

vi som vet vad det är skönt,

vi ska höra honom till,

kosta vad det kosta vill.

9. Vi ska offra själ och kropp,

vi må inte mer ge opp,

vi ska gärna strida här,

ända tills vi kronan bär.

10. Om min nöd är nog så stor,

Gud ske lov! jag likväl tror,

att det undret aldrig sker,

att mej Jesus överger.

11. Han kan visa sej ibland 

liksom borta, men sin hand

räcker han snart ut igen,

ropar: Här är jag, min vän!

12. Jag väl märker mycken brist,

varje stund jag syndar visst.

Ack, min synd är stor och svår,

men din nåd allt övergår.

13. Ja, den är en grundlös sjö,

på densamma vill jag dö.

Väl den själ, som nåd begär,

och om nåden aktsam är!

HJÄRTA, ÖGA, HAND OCH FOT



Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Hjärta, öga, hand och fot, 

allt skall ditt, o Jesus, bliva,
fast det föga svarar mot
offret du mej velat giva.
Men vad vill du, Höge Vän,
fordra utav tiggaren?

2. Bruka mej till vad du vill,
att föraktas eller äras,
mej med ljuva känslor fyll,
låt av luttringseld mej täras,
tag och giv och giv och tag,
dock - dej själv behåller jag!








HÖR NU, MÄNSKOBARN, DET ROP

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Hör nu, mänskobarn, det rop
som från Kristi hjärta ljuder:
Kom! Ja, kom nu allihop!
Ingen enda han förbjuder,
nej, han löper er emot, 
här finns räddning, här finns bot!

2. Kom! Det är er bäste vän
som vill rädda er ur nöden.
Märk att det är Frälsaren,
som har gått för er i döden.
Se, ja, se hans djupa sår!
Han vill frälsa om han får.

3. Lämna då allt jordiskt gräl,
lustars lek med uselheten,
säg att du en fredad själ
måste ha i evigheten,
gå med annat hur det vill.
Saligt val! Och lycka till!

I ALL DEN NÖD JAG MÖTER

1. I all den nöd jag möter

är Jesus dock sej lik.

När jag mej illa sköter

men ändå hastar dit,

så ligger salvan färdig,

och läkarn står på språng

att hjälpa en ovärdig

var gång, varenda gång.

2. Vad sörjer då mitt hjärta?

Det känner ju sin man.

Han ej i någon smärta

mej övergiva kan.

När skeppet verkar sjunka,

när jag vid ordet leds,

när lärjungen tycks drunkna

är Jesu hand tillreds.

3. Men vilken hand? Besinna,

låt det din styrka bli:

den hand som lät sej binda,

den hand med spikar i,

den hand som till försoning

så obeskrivligt blött,

nu delar ut förskoning,

o vad det smakar sött!

4. Nu Gud ske lov få vara

en fattig syndare,

om blott jag ser min fara

och ser min Frälsare!

Om blott jag har till syfte

i synden ej bli kvar,

då Evangelii löfte,

vartenda ett jag har.

5. Och vi vill likväl gräla

i Hagars skola, vi,

som om vi vore trälar,

fast Sonen gjort oss fri'.

Nej, själ, vill du bli mogen,

så sjung halleluja

och håll din hand vid plogen

men ligg vid Golgata!

6. Då tappas aldrig striden,

då fylls ej otrons garn.

Den saknar aldrig friden

som bara rätt blir barn.

Så fort jag lite granna

från barnaskapet går,

strax börjar verket stanna

och jag rätt illa mår.

7. Förnuft och satan sätter

sej starkt mot barnakonst.

De strider är ej lätta

som går för denna fångst.

Men så när sist jag vunnit,

som efterhand blott sker,

och barnasinnet funnit,

behöver jag ej mer.

8. Ty den har allt, jag menar,

som löst ur otrons garn

sej så med Gud förenar

just som ett litet barn.

För barnet fadersfamnen

står öppen när som helst,

till sist i himlahamnen

förs barnet in som frälst.

JAG ARMA BARN, SOM LITET HAR ERFARIT



1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!

JAG UNDRAR OM HÄR NÅGON FINNS

(HJÄRTLIG UPPMANING ATT ANTAGA KRISTI FÖRTJÄNST TILL SIN SALIGHETSGRUND)

1. Jag undrar om här någon finns

som sorgsen går och letar

för bot mot synden som hon minns,

och som hon nu arbetar

med all sin makt för att bli kvitt,

men som hon trots besväret sitt

kan se stå kvar och frodas.

2. Ack, om jag såg en sådan själ

och visste var hon gråter,

jag skulle springa hack i häl

och ropa: Gud förlåter!

Han har förlåtit mej - var glad,

det aldrig nånsin glömmer jag,

tro mej! jag var så skyldig!

3. Är synden himmelsskriande

och helt förutan like,

så kom dock, hör, du ångrande,

du nära är Guds rike!

För sådana blir Jesus stor,

ja, salig du, om blott du tror,

så är du redan vunnen.

4. Och varför kan du inte tro?

Tron läggs i dina händer.

Ja, skulle själve Gud här bo

i dessa syndaländer,

och pina, slita sej ihjäl,

och likväl en förkrossad själ

med lag och rätt fördöma?

5. O nej, du återlösta får,

hör hur han på dej ringer,

om du står upp och sakta går,

så löper han och springer.

Se, sådan är vår Hjälpare!

Har du väl orsak, syndare,

för denne man att rädas?

6. O nej, min återlöste vän!

Kom hit och räck mej handen,

så följs vi åt till Frälsaren,

han, han vill lossa banden.

Jag har fått se det, att han kan,

kan rädda både kvinna, man,

som sej åt honom lämnar.

7. Och när du vet det att han vill

dej frälsa, men ej stjälpa,

och lägg sen denna sanning till:

han även mäktar hjälpa,

så har du ju en härlig skatt -

vill synd och satan ta dej fatt,

så håll dej fast vid ordet!

8. Ack, kära själ, för allting då

låt satan dej ej fälla

och dej så i förtvivlan få,

nej, här ska Nåden gälla

för syndare av alla slag,

så länge det blir sagt "idag"

och nåd uppriktigt sökes.

9. Håll ut som kananeiskan,

så får du hennes seger.

Sitt prov bestod hon, bad och vann,

ja, tänk, vad hon fick heder!

Beröm hon fick för tron av Gud,

ack! gör som hon, så ska ditt slut

bli lika gott som hennes!

10. Ovärdig, ja, men tänk, hon höll

på hundarättigheten!

Så märkligt, skatten då nedföll,

belönte ödmjukheten.

Ja, så vill Gud att det ska bli,

av idel nåd gör han dej fri.

I Jesu namn nu tro det!

KOM, JESUS, KOM!

1. Kom, Jesus, kom! för dej jag nu nedfaller

med ödmjuk bön och tackar för idag!

Du vet hur ofta jag i synder faller,

till bönen trög och i det goda svag.

2. Min Far, här har du mej, ditt barn nu ropar,

se nådigt ner till mej ifrån din tron!

Jag synder har, men du mej överhopar

med nåd tillräcklig, du som gav din Son.

3. Din Son! min Frälsare, så ska du heta,

min Frälsare! min gode Frälsare.

Ja, himmelen och avgrunden ska veta

att du är min, ja, min Försonare!

4. Halleluja! din vill jag evigt bliva,

ja, bara din i både liv och död!

När värld och synd mej söker från dej driva,

se då till mej, och hjälp i denna nöd!

5. En blick ifrån ditt milda frälsaröga

den genomträngde Petri hela själ,

du är densamme än där i det höga,

du vill så nu som fordom syndarns väl.

6. Ditt blod har runnit lika för oss alla,

du mot din frälsta skara är ej hård,

och när du ser att jag är nära falla,

o visa mej då samma herdevård!

7. Och om i natt de slutar, mina dagar,

om aldrig mer jag världen skåda får,

gör som du vill - jag vill som du behagar,

min värld och himmel finns i dina sår.

KOM NU, NI SOM SER ER VÅDA

  

ÖVER JESU NAMN

1. Kom nu, ni som ser er våda
och som känner lagens hot.
Jesus tar er väl emot.
Gärna vill han er benåda.
Syndare, kom bara fram
och sök hjälp i Jesu namn!

2. Tilltrons konst får ni nu lära,
ni som tärs av andlig törst.
Sök er inte smycka först!
Nej, så onda som ni är, ja,
så ovärdiga, kom fram.
Ni får nåd i Jesu namn!

3. Låt ej satan dej inbilla

att du ej kan frälsas än!

Jesu nåd är större, den!

Du har aldrig gjort så illa

att du inte hjälpas kan

genom detta stora namn. 

4. Tänk om alla usla kände

rätt hur god vår Jesus är,
när en själ hans nåd begär!
Han har hjälp för allt elände.
Dröjer den, gå bara fram,
lita helt på Jesu namn!

5. Detta namn är mer än alla
stort för segervinnare,
stort för fallna syndare.
Vi som oss för kristna kallar,
kom, följ med, så går vi fram,
fram i Jesu dyra namn!

6. Din, min Jesus vill jag vara.
Hjälp mej hålla vad du gav,
troget kämpa till min grav.
Livets krona underbara
får jag när jag här gått fram
oförfärad i ditt namn!

KOM NU, SYSKON, OCH SE PÅ

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
som båd´ jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.






KÄRE JESUS, JAG ÄR GLAD (FRIMODIGT TROSUTROP)

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Käre Jesus, jag är glad!
Du är min i lusten, nöden.

Käre Jesus, du och jag -

du och jag i livet, döden.

Ingen, ingen skiljer mej,

käre Jesus, ifrån dej!

2. Ryt nu, satan, bäst du vill,

med din här gå mej till möte!

Värld, du må väl än slå till,

men mitt slott är Jesu sköte.

Tror ni det är lönt, så kom!

Harmsna får ni vända om.

3. Trons sköld gör mej lugn och trygg,

den är god i striden föra,

bakom Jesu slagna rygg

törs mej ingen djävul röra.

Era skott ur avgrunds älv

skjuter ni på Jesus själv!

4. Han för mej i spetsen drar

ut i frestelsernas töcken,

han, mitt huvud, mitt försvar,

gläds, min själ, han gick i öknen.

Liksom Jesus vunnit där,

ska jag också vinna här.

5. Evigt tack, min själavän,

att för mej du frestad blivit.

Aldrig du i frestelsen

dina vänner övergivit.

Upp! min själ! till strids var klar,

han som vann är ditt försvar.

LOV OCH ÄRA VARE DEJ

1. Lov och ära vare dej,
Herre Gud, som frälste mej.
Herre, dej ske evigt lov:
jag blev väckt, just jag som sov.

2. Jesus, i din korsgestalt
har jag helt och hållet allt.
För nu har jag solklart sett:
allt är orent som jag gett.

3. Jag är krank och full med sår,
dock till dej jag komma får.
Du har än ej sagt till mej:
jag vill ej förlåta dej.

4. Jag må komma tidigt, sent,
du tillträde ej förment.
Ledsen, glad jag komma må,
men du är dej lik ändå.

5. Lik dej som den första stund,
då du ned i havets grund
kastade min stora skuld,
utströk allt, oändligt huld.

6. Sådan är du som jag fritt
givit hela hjärtat mitt
och det ska du få ha kvar
ända tills det brustit har.

7. Du är godhet utan brist,
du är trohet utan list,
du är ömhet oförställd,
du är evig kärlekseld.

8. Ack att jag till själ och kropp
i den elden brunne opp,
ack att jag där sjönke ner
och därur ej komme mer!

O JESUS, VAD DU LÖNAS ILLA

1. O Jesus, vad du lönas illa
av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Med gärningarna och med orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.





OFTA HAR JAG GJORT ETT RÖN

1. Ofta har jag gjort ett rön:

att du låter dej med bön

övervinna, Starke Man -

det skall än en gång gå an!

2. Du skall låta på dej rå,

jag skall överhanden få.

Jag mej trycker till ditt bröst,

själv du släcker där min törst.

3. Vad är heligt leverne,

vad är djup försakelse,

när det sker med pust och tvång,

ej av kärlek satt i gång?

4. Men i kärlek blir det sött,

kärleken blir aldrig trött,

kärleken har sitt maner:

tala lagom, göra mer.

5. Att i längden hålla ut,

frukta Gud till livets slut,

blir en ren omöjlighet

om man ej av kärlek vet.

6. Faller och står upp gör jag,

blir förtvivlad på en dag

om jag bråkar med det själv

och ej flyr till nådens älv.

7. Du som dit ej ännu går,

följer du hans ljusa spår

skall du finna Jesus lätt

och då har du träffat rätt!

TA HAND OM MITT HJÄRTA




1. Ta hand om mitt hjärta, min Frälsare kär, du allena
kan skapa det nytt och förändra och grundligen rena.
Ja, hjälp mej, så världen
och synden och flärden
ej tar mej till fånga, tills yttersta färden
är inne!

2. Bevara mej du ifrån frestarens hemliga snara,
och om i min bättring du finner att svek skulle vara,
så visa mej detta
och hjälp mej tillrätta:
till dej jag min lit och förtröstan vill sätta
för evigt. 

3. Jag vet att jag inte är värd att till himlen få komma
och stå inför tronen och sjunga med alla de fromma.
Dock upplivas modet
av dyrbara blodet:
Allt, allt är fullkomnat! Hjälp, Jesus, mej tro det
till änden.

4. Ditt blodiga kors och din sargade kropp och din sveda
förklara mej så, att jag rätt må vid synden få leda!
Ja, hjälp mej den döda,
och låt för din möda
mitt hjärta av kärlek till dej liksom flöda
beständigt!

5. Till slut, o min Jesus, av hela mitt hjärta jag beder:
fullborda ditt verk, så för himlen du själv mej bereder!
Än är jag i tiden,
så hjälp mej i striden!
En dag skall dock komma, då jag får i friden
dej lova.

TRO PÅ JESU EGNA ORD

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Tro på Jesu egna ord

och i ödmjukhet dem bruka!

Du skall finna: Han är gjord

ej för friska - nej, för sjuka.

Den som sjuk och nödställd är 

håller denne Läkarn kär.

2. Själar syndar grovt däri,

de som nåden fått gjort vakna,

att de Jesus går förbi,

inte vill gå fram så nakna.

Det är Högmodsandens bud,

men så talar aldrig Gud.

3. Ordet visar i full dag:

till vår Jesus kommer stora

syndare av alla slag,

men när var de alltför grova?

Kan du säga mej blott en

som kom fram och ej blev ren?

4. Men du många finna kan,

alltför höga för att tigga,

dem Gud ej kan ta sej an,

de i mörker måste ligga.

Jesus, dörrn till paradis,

honom bed, så är du vis!

5. Ack, att i omvändelsen,

då, när Lagen straff förkunnar,

denne arme syndaren

inte sökte andra brunnar,

utan bara, först som sist,

sökte sej till Jesus Krist!

6. Hör nu på vad väg jag gick -

men gav den mej någon lisa?

Se, mitt hjärta aldrig fick

många dygder nog att visa.

Jag till Jesus hade lit,

men först from, och sen gå dit.

7. Sådan var den väg jag tog,

grymt att så i mörkret famla,

men Guds kärlekshand, den slog

ända tills min byggnad ramla'.

Där stod jag som var så from,

uti båda händer tom!

8. Lagen krävde: ut med allt!

Aldrig lagen med mej nöjdes.

Detta blev mitt högmods fall

och min fattigdom, den röjdes.

Sent omsider föll jag ned

under korset och fick fred.

9. Inget ont så svidande

som den egna bättringsvägen!

Inget tyngre lidande,

du som gått den from och trägen,

säg mej, kära, om du drog

någonsin så plågsam plog!

10. O att detta vore sagt,

sagt till många själars varning,

att de må sej ta i akt

för en väg så svår som farlig.

Många svettas där och sår,

som dock liv ej skörda får.

11. Nej, till korset, syndare!

Allt ditt egna vare fjärran!

Hur vill du som tiggare

köpa himmelen av Herran?

Usla mask, krök först din rygg,

och var ödmjuk, men ej skygg!

11. Vad du är i botten känn,

så du solklart skall förnimma

varför du Försonaren

måste ha var stund och timma!

Säll du som ser faran stor,

men dock mitt i faran tror!

TÄNK, ÄNNU STÅR DET OFRUKTSAMMA TRÄDET

VARNING TILL DEN SÄKRE OCH OBEKYMRADE

1. Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet!

"Hugg bort det" - kanske blir det snart din dom.

O syndare, du handlar oförväget.

I Jesu namn, så stanna, se dej om!

2. Min käre vän! tänk om du ville höra,

tänk om du stannade och tänkte nu:

"för att bli räddad, säg, vad ska jag göra?"

En tanke skön - ja, bärgad blev då du.

3. Så stanna upp då lite i din yra,

du far en väg som neråt störtar sej.

Se, även vilddjur låter sej ju styra,

så måste du då låta hålla dej.

4. Ja, om du bara ville stilla vara,

så ska din Gud strax se till dej i nåd,

och du ska strax få se din själafara,

och se den man som i all nöd vet råd.

5. Ja, säger du, om mina synder vore

så farliga, men jag kan knappt dem se.

Min käre vän, då blir de dubbelt stora

i dödens stund, och kan ej läkas mer.

6. Är synden gjord, den måste en gång svida,

i tiden eller där i helvete.

Här är det nyttigt att av synden lida,

men där, ack där finns ingen Frälsare!

7. Så bäva då, du arma mänskohjärta,

förskräcks, men vet att än för dej finns råd;

stå upp ur sömnen, känn din synd med smärta,

ty det är första steget till Guds nåd.

8. Låt ingenting få dej tillbaka hålla,

var fast och oförsagd i ditt beslut.

Blir satan hätsk, vill dej som vete sålla,

så gråt och be, att han må drivas ut.

9. Jag känner honom; nu får han att sköta

att kunna få dej i förtvivlan snärd.

Han säger: "Du kan inte ens försöka

att slita dej från mej, från kött, från värld.

10. Nej, kom ihåg hur illa du har handlat,

så stanna kvar, låt bli att göra bot,

tror du att nåden en som dej förvandlat?

en ond som du tog aldrig Gud emot."

11. Vik bort, du smädeande oförskämde,

vad vi kan bli, du aldrig vara kan!
Kom, syndare, kom genast hit, du skrämde,

lyft ögat upp, säg, ser du ej Guds Lamm?

12. Tror du att någon synd så stor kan nämnas,

som detta Lamm ej burit på sin rygg?

Nej - kommer du, så ska dej trösten lämnas:

du ska få nåd, fastän du var så stygg.

13. Kom, kära du, låt Nåden nu dej locka,

dröj inte mer, min återlöste vän!

Gud kan sin himmel inte på dej pocka,

men om du ber, så får du gärna den.

14. Se, Jesus står med vitt utsträckta armar,

vid minsta vink till bot han fattar dej:

han minns sitt blod, han minns och sej förbarmar,

ack, tänker han, du mycket kostat mej.

15. Du kostat mej så mycket svett och möda,

för din skull jag mej vridit som en mask,

för din skull lät jag mej på korset döda,

din lösepenning, må du tro, står fast.

16. Jag pliktat dyrt och om du till mej hastar

i ånger över sådant du nu skyr,

välkommen då! jag aldrig ut dej kastar,

nej, därtill har du varit mej för dyr.

17. Ja, käre Herre, man kan sej förundra:

du till barmhärtighet så snart förmås!

Du älskat oss fast vi i synd låg bundna,

ja, ännu mer sen du har dött för oss!

18. Jag tycker att jag ser vad det ska krossa

ditt ömma hjärta, käre Frälsare,

att se hur själar som du har förlossat

av egen vilja går åt helvete.

19. Det måste kosta på för dej att säga:

Gå bort ifrån mej, ni förbannade.

Du velat dem i elfte timmen leja,

men, tänker du, de gick förlorade.

20. Min amnesti, de ville aldrig ha den,

när kvar på syndafallets jord de gick.

Nu kan Guds domstol inte mer fördra dem.

Rys, syndare, för detta ögonblick!

21. Så, människa, för Herrens namns skull vakna

och lägg nu handen vid din salighet.

Låt lastens träl ditt umgänge få sakna

och lev ej mer i sådan maklighet!

22. Ack, kom och hjälp mej, ni som ju av Nåden

än mera insikt, ljus och styrka fått!

Ja, tala högt, håll ej tillbaka råden

att skynda sej till himmelrikets lott!

23. Och du min käre vän, som läser detta,

visst önskar du att salig bli, så säg?

I början svårt, men Jesus spår blir lätta

ju mer du efter honom rättar dej.

24. Så kom då, töva ingen timme längre,

be Gud om nåd att ditt elände se

och sök att få med Frälsaren umgänge,

så blir du en av de utkorade.

25. Ja, han ska dej från alla synder rena

och rycka dej ur elden som en brand,

så lycka till, gå nu, min vän, allena,

böj dina knän och bed i Jesu namn.

26. Han ville sorg och tro i dej uppväcka,

så sant som Gud är Gud ska du bli hörd.

Syns Gud dej grym - låt bli att bort dej vända,

nej, klappa på, han blir så hjärtligt rörd.

27. Ja, snart ska du en salig ändring finna,

gå aldrig mer till råds med kött och blod,

de skänker ingen rätt förnöjsam timma,

nej, Jesus, bara du kan ge oss mod.

28. Om i din sorg du världen vill försaka,

och önskar bli med Nådens skatter krönt,

så ska du slutligen dess fröjd få smaka,

mitt i din kamp få känna något skönt.

29. Men gode Gud, upplys de arma själar,

som läst ditt ord och hört dej ropa "kom",

men slår det bort och vill bli satans trälar

och först i helvetet vill vända om.

30. Nu slutar jag, men ordet "kom", det ljuder,

min läsare, var än du sitter, står.

Se Jesus dej sin nåd och himmel bjuder -

jag råder dej: ta mot det när du får!

Ja, tag i Jesu namn emot Guds Nåd! Herren välsigne dig och göre din gång lyckosam. Amen! Herre Jesus, amen!!!

VAD GOTT KAN JAG VÄL GÖRA




1. Vad gott kan jag väl göra
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.

2. Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!

3. Låt i din sunda lära
mej bli alltmera vis
och alltid själen nära
med denna himlaspis.
Låt det bli mitt beslut
att ädla skatter samla,
som aldrig ska bli gamla
och aldrig ska ta slut.

4. De bud du velat tyda
för oss på denna jord,
hjälp mej dem villigt lyda
i tanke, verk och ord.
Bevara själv mej så,
att jag ditt ömma hjärta
med uppsåt ej må smärta,
ej synd med flit begå.

5. Mej med din kärlek rena
uppamma i din famn.
Behåll mej vid det ena,
så fruktar jag ditt namn.
Låt aldrig mänskobud
mitt hjärta mera fälla,
låt aldrig mer mej ställa
dem jämte dej, o Gud.

[fritt efter G Ållon]









VAR GLAD, MIN SJÄL, OCH FRÖJDA DEJ

PÅ LÖRDAGSAFTON

1. Var glad, min själ, och fröjda dej!
I morgon ska du höra
det ord vars kraft bevisar sej
och oss kan saliggöra.
Det ska bli tytt, Guds namn till pris,
på gott och evangeliskt vis,
av herden som oss tjänar.

2. Jag lik den trötte vandraren,
som gläds när dagen skrider,
har väntat efter söndagen
och gläds att tiden lider.
Snart kommer denna stora dag,
till kropp och själ nu fröjdas jag.
O helg, vad du är ljuvlig!

3. O vilken glädje att gå upp
till Herrens helga gårdar!
Min matta själ där livas upp,
Hugsvalaren mej vårdar.
Där får jag full av glädjens ljud
min lovsång sjunga till vår Gud
med alla nådebarnen!

4. Så kom då, kom då alla ni
som vill vår Gud tillhöra!
I Herrens gårdar samlas vi,
ja, vi vill sällskap göra
och upp till helga templet gå,
en herdes ord att höra få,
som själv av Gud fått lära.

5. En sabbatsdag än återstår
för alla Herrens trogna,
ett evigt, saligt jubelår,
ack, när ska tiden mogna?
Det gläder mej i hoppet här
att en gång, fri från allt besvär,
Guds sabbatsdag få fira.






VI FÅTT EN SJÄL, MEN MÅ VI DEN SÅ SKÖTA




1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden,
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.

ÅTER EN NY DAG SKA BÖRJA

1. Åter en ny dag ska börja,

men jag känner mej så svag.

Käre Jesus, du får sörja

för mej hela denna dag.

Jag min själ åt dej nu lämnar,

gör med mej just som du vill,

blott jag dej får höra till!

2. Av din gudomseld upplivas

hjärtat som är stelt och kallt,

låt mej av din Ande drivas,

älska dej utöver allt.
Amen, amen, låt så hända!

Dock gör med mej som du vill,

blott jag dej får höra till.

3. Om idag du skulle dölja

dej och nådens överflöd,

käre Jesus, låt mej följa

dej med bön i denna nöd,

villigt bedja, tåligt lida,

du må göra som du vill,

blott jag dej får höra till.

4. Låt mej denna dag få vandra

med full lust i dina bud,

göra gott och hjälpa andra

blott av kärlek till dej, Gud,

Andens röst helt villigt lyda,

sen gör med mej som du vill,

blott jag dej får höra till.