Orheim

MATIAS ORHEIM

1900-talet

JAG HAR EN UNDERBAR TJÄNST HOS GUD

1. Jag har en underbar tjänst hos Gud,
att sköta träget och stilla,
där arbetskläderna är min skrud
och trohet krävs i det lilla.
Ja, skall jag en gång det stora få,
jag måste trogen min uppgift stå,
i Jesu fotspår med lydnad gå
//: och leva i Jesu vilja ://

2. Och när jag frågar mej varje dag:
"vad skulle Jesus nu göra?"
så ger han kraft att ta nya tag,
att leva enligt min lära.
Om av och till det blir vardagsgrått
och det jag gör verkar trist och smått,
med bön och bibel blir allting gott
//: för Jesus är själv mej nära ://

3. I allt Guds vilja är underbar,
han har vid Ordet sej bundit,
där ädelstenar och guld jag har
till livets byggnadsverk funnit.
Och när jag en gång till svars blir ställd
och domen över mitt liv blir fälld,
Guds verk i mej består provets eld
//: allt annat har snart förbrunnit ://

4. Så är mitt arbete stort för Gud
som kallat mej till mitt yrke,
där arbetströjan är helgad skrud
och arbetsplatsen min kyrka.
Så har jag hos mej Guds frid och fred,
till allt jag gör stiger änglar ned,
all Guds välsignelse har de med,
//: som dagen så är min styrka ://

JAG SJUNGER MIN MORGONSÅNG

1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
ty natten och dagen lång
är han mej nära.
Hur skulle jag kunna här
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2.  Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, redan på fästets rund
är solen hunnen.
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud under många år
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och om jag kan trogen stå
i allt det lilla,
så ska jag det stora nå,
ja, ske Guds vilja!








JAG TÄNKTE DÅ JAG LEVDE

1. Jag tänkte, då jag levde 
i världen utan Gud, 
att skulle jag bli kristen, 
då tog min glädje slut. 
Men mera fel, det hade 
jag aldrig någonsin:
//: nu är jag glad som aldrig förr, 
för nu är Jesus min! ://

2. Jag hörde röster säga: 
du är ju än för ung, 
och skulle du bli kristen, 
blir dagen grå och tung. 
Men sedan Jesus gjorde 
mej helt och fullt till sin, 
//: är livet rikt som aldrig förr, 
för nu är Jesus min! ://

3. Jag tänkte att jag aldrig 
mer vänner kunde få, 
när jag med bönefolket 
på möten skulle gå. 
Men var jag nu än reser 
i världen ut och in 
//: jag finner vänner fler än förr, 
för nu är Jesus min. ://

4. Nog får jag ofta märka 
att Satans hat är stort, 
men aldrig gör han ogjort 
vad Herren Jesus gjort. 
Och stör han mej, jag säger: 
"I Jesu namn, försvinn!" 
//: Som aldrig förr han måste fly, 
för nu är Jesus min! ://

5. Ja, det är stort att leva 
med denna hjärtesång, 
och livets väg, den smala, 
ska aldrig bli för trång. 
En dag så är jag framme 
och går i himlen in, 
//: då sjunger jag som aldrig förr:  
Tack Jesus, du är min! ://








KOM, FRÄLSARE, IN



1. Kom, Frälsare, in
och blås på oss Andens välsignande vind.
Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,
så blir denna plats till en himmel på jord,
där vardagens liv står i helgvacker skrud
i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand
och låt oss få känna din trofasta hand.
Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm,
och fyll våra själar trots oro och larm.
Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,
hos dig är det lugnt.

3. O härliga stund
när allt som vill hindra blir nergjort i grund,
när du går igenom vår reglade dörr
och gör oss så glada som någonsin förr!
Nu vid dina fötter vi sätter oss ner
och upp till dig ser.

4. Predika ditt ord,
som ger oss det bästa av allt på vår jord.
Bli kvar, så att tvivlaren erfara får
att du mitt ibland oss livs levande står.
Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,
din frälsande hand! 








NOG ÄR DET VÄL ÄNDÅ EN MÄRKVÄRDIG STRID

1. Nog är det väl ändå en märkvärdig strid 
jag kämpar som kristen i stormarnas tid! 
Då går det rätt ofta så underligt till, 
//: och mycket kan ske som jag alls inte vill :// 

2. När vårljusa känslor blir svarta som natt 
och rådlös jag frågar mej hur det är fatt, 
det tycks som om hoppet och tron tagit slut 
//: och kärleken for visst sin kos långt förut ://

3. När väckelsen stelnar och mänskorna far 
och få som vill höra Guds ord stannar kvar, 
när syskonen somnar och fienden ler, 
//: hur kan jag då ensam stå vakande mer? ://

4. När Jesus sej döljer och bönen är stängd, 
och harpan i missmod på grenen är hängd, 
när livet är bara ett stormande hav 
//: och båten så liten - vad ska då bli av? ://

5. Då hör jag i stormen min Frälsares ord! 
Jag trodde han sov, men han är då ombord! 
Går båten till botten så blir den vår grav, 
//: men aldrig ska Jesus och jag gå i kvav! ://









O OM JAG VORE MERA LIK

1. O om jag vore mera lik
dej Jesus, stark och god,
så hjärtevarm och kärleksrik
som du i striden stod!
Ja, vore jag i detta nu
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

2. Vem kan få sagt hur stort det var
att du till oss kom ned
och himlen hit till jorden bar
vid sång om frid och fred?
Å, vore jag din avbild nu,
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

3. Så se då i mitt hjärta in,
min Frälsare, och säg
vad du kan se i själen min
som inte är av dej.
Och vänd mitt inre mot dej nu,
så jag blir mer som du, som du!
Så säll jag då ska bli!

4. Ja, böj mej, böj mej inför dej
och sätt mej vid din fot!
Allt stort och stolt du ser hos mej
riv upp med stam och rot!
Hos dej vill jag få stanna nu,
så jag blir mer som du, som du.
Min Gud, så säll jag blir!

5. Din strid, o Jesus, var så stor
att svetten blev som blod.
Å, sänd mej kraften av ditt ord
och ge mej samma mod!
Din Faders glädjefyllda blick,
den får jag för att du den fick.
Min Gud, så säll jag är!

VARDAGSKRISTEN VILL JAG VARA

1. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Så som hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
ska en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

2. Vardagskristen, döpt till yrket,
född av Herrens Ande god,
han som helgar hem och verkstad,
skrivbord, kök och handelsbod.
Mynt och vara får Guds stämpel,
fusk på dörren visas då.
Altarljuset i Guds tempel
festglans ger det vardagsgrå.

3. Se då var den sjuke sitter!
Hör på den som ber om råd!
Möt en sviken eller bitter!
Hjälp varann att se Guds nåd!
Locka leendet ur tårar,
himlen ska du ana då.
Mitt i nöden får vi spåra
festglans i det vardagsgrå.

4. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Dör jag klädd i vardagskläder,
hemma får jag byta om!
Efter veckans slit mej gläder
festglans i Guds helgedom.