Rosenius

CARL OLOF ROSENIUS
1800-talet














ALLT VAD OSS ADAM I FALLET ÅDRAGIT

1. Allt vad oss Adam i fallet ådragit,
botats av kvinnans gudomliga Säd.
Kristus har själv världens synder borttagit,
just då han dog på förbannelsens träd.
Han som var ren
gjort det allen,
en dog för alla och alla i en.

2. Se, jag min kropp och mitt blod för er alla
till era synders förlåtelse ger,
så han ju sa och vill bjuda och kalla:
Kom, ta emot, låt det gälla för er!
Allt vad jag gör,
lider och dör,
gör jag för er, för er alla, så hör!

3. Om dina synder än blodröda vore,
ska de nu likväl bli snövita här.
O ja, det blodet av Herren, den store,
tusenfalt mera än synderna är.
Tänk om du fick
endast en blick
in i det helga, dit Medlaren gick!

4. Men om i lättsinne du hela dagen
tar över Golgata lättaste språng,
trampar på blodet och trotsar så lagen,
svårt blir det då när han kommer en gång
möta på nytt,
den som du skytt,
den som du stungit, föraktat och flytt!

5. Må du nu, Jesus, för syndare alla
visa dej så i din smärtas gestalt,
att de förkrossade strax vill nedfalla,
söka och finna vid korset sitt allt!
Uslaste träl
är ju en själ
som med ditt blod du har friköpt likväl.

6. Hjälp oss att hålla det evigt tillräckligt,
att du har dött för varendaste själ!
Tveka och tvivla på det är förskräckligt,
trampa Guds Son och bli frivilligt träl.
Nej, det är nog:
Frälsaren dog,
evigt för alla tillräckligt och nog! 

GUDS BARN JAG ÄR!




1. Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.
Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju själv så det säger.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

2. Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Halleluja!
Försoningens mening jag funnit,
förlorade barn har han vunnit.
Halleluja,
halleluja!
Nu målet för livet jag hunnit.

3. Så rik jag är!
- fast synden i nöd oss har drivit.
Så hög jag är,
så härlig för Gud jag har blivit
sen Sonen sitt liv åt mej givit!
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Så hög och så rik jag har blivit!

*4. Halleluja!
Ditt lov, o vår Far, vill vi sjunga.
Halleluja!
Var prisad av hjärta och tunga,
var prisad av gamla och unga!
Halleluja,
halleluja,
vi här och i himlen vill sjunga!











I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG

1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek - och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus.

5. Allt var nu på stunden gott.
Allt stod nu som förr det stått.
Samma hem och samme far
- allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.

JAG HAR EN VÄN SÅ KÄRLEKSFULL OCH TÅLIG



Jag har en vän, så kärleksfull och tålig, 
av alla vänner han mej älskar mest, 
och lika varmt, när jag är kall och dålig. 
Av alla vänner denne vän är bäst. 

1. Han har min kropp och själ så dyrt förlossat 
ifrån förbannelse och synd och död. 
Den gamle ormens huvud har han krossat, 
befriat mej från syndafallets nöd. 
Jag har en vän...

2. Fast Adams fall i varje lem jag känner 
är allting återställt av Kvinnans Säd. 
Fast syndens gift i samvetet mej bränner, 
mitt skuldebrev är fäst vid korsets träd. 
Jag har en vän...

3. Så är jag friköpt. Ingen dom mej fäller, 
för min försvarare är Jesus Krist. 
Hans död och blod långt mer än synden gäller, 
hans liv och renhet skyler all min brist.
Jag har en vän...

4. Ja, min rättfärdighet däruppe sitter 
på Faderns högra hand, på himlens tron, 
och fienden, fast ondskefull och bitter 
kan inte rubba den i minsta mån! 
Halleluja! Jag därför nu vill sjunga: 
lov, ära, pris ske dej, o Jesus Krist, 
till dess i himlen med förklarad tunga 
jag prisar dej med helgonen till sist.







MED GUD OCH HANS VÄNSKAP

1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

4. Får Satan mig sålla
- och synd kräver död -
jag likväl vill hålla
i yttersta nöd
den stora, den eviga
sanningen ren,
//: att en dött för alla ://
att en dött för alla
och alla i en,

5. att mitt i min smärta
för synder och brott
är dock i Guds hjärta
allt fredligt och gott,
och jag är för Gud
helt rättfärdig och ren,
//: ty en är för alla ://
ja, en är för alla
rättfärdig, ja, en.

6. Just när jag mig tycker
odräglig för Gud,
i famn han mig trycker
som täckaste brud.
Beprydd och beklädd med
hans härlighets sken
//: jag är nu i Jesus ://
jag är nu i Jesus
rättfärdig och ren.

7. Se, här är nu grunden
för lycka och frid
i hårdaste stunden
av kval och av strid.
Om än jag försmäktar
till kropp och till själ,
//: så har jag dig, Herre! ://
Och har jag dig, Herre,
ja, då är allt väl!

*8. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

MIN SJÄL NU LOVE, PRISE HERREN



1. Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mej har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta.
Han själv det söker, ropar så:
"O giv mig dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hela fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!








MIN VÄN FRAMFÖR ANDRA

1. Min vän framför andra, min Frälsare god,
i kärlek betalat min skuld med sitt blod,
och alltid mej helar, förlåter, fördrar han,
och därför alltmera mitt hjärta intar han.

2. Mitt högsta, mitt enda behov är hans nåd,
hans dyrbara närhet, hans ledning och råd.
Mitt liv och min lycka, det är att jag äger
min vän och hans vänskap som allt överväger.

3. Jag kan inte leva förutan min vän,
jag kommer till honom beständigt igen.
Hos honom min vila och trygghet jag finner,
hos honom då stundtals av glädje jag brinner.

4. Du, du är min klippa, mitt fäste, min grund,
o Jesus, min styrka i prövningens stund.
För köttets och världens och frestarens snara
du ska med din trohet och makt mej bevara.

5. Du, du och ditt ord är min sköld och mitt svärd, 
min borg och mitt värn i en farofylld värld.
Ett ord av din mun och en blick av ditt öga,
mot dessa all världen betyder så föga.

6. Ja, allt vad på jorden är härligt och stort,
och alla de ting som Guds allmakt har gjort,
som droppar i havet de må dock försvinna,
mot detta, min Jesus, att allt i dej finna!







NU ALLT ÄR VÄL, JA, EVIGT VÄL

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

NU LOV OCH PRIS! JAG VET EJ MER

1. Nu lov och pris! Jag vet ej mer 
som återstår, så allt är färdigt! 
Vad än hos mej jag känner, ser, 
är Lammet dock den äran värdigt, 
att det för mej försonat allt 
och gäller evigt tusenfalt 
mer än allt. 

2. Jag är visst ej tillfreds med mej, 
ty i mitt kött bor synder alla. 
Mitt hjärta bär ännu i sej
förbjudna fruktens bittra galla. 
Så varför sjunger jag så nöjd 
om evig nåd, om frid och fröjd 
helt förnöjd? 

3. Det kan jag, Jesus, genom dej! 
Du, du är värd den fröjdesången, 
som med ditt dyra blod för mej
i helgedomen är ingången. 
I all min största uselhet 
har jag dock full rättfärdighet 
blott i det. 

4. Det är en obeskrivlig tröst, 
det lättar alla levnadsplikter, 
det fyller mitt beklämda bröst 
med höga, himmelska utsikter, 
att du gick dit med dina sår 
och där med dessa tecken står 
helt som vår. 

5. De såren ropar varje stund, 
de ropar om den vunna striden, 
de ropar: nåd, pardon, misskund 
för alla Adams barn i tiden! 
Så står du evigt ock för mej 
hos Gud som präst som offrat sej 
ock för mej. 

6. När jag är skröplig, kall och svag, 
förströdd av allt som ögat möter, 
då har jag dej som natt och dag 
i himmelen min gudstjänst sköter, 
som i Guds åsyn står för mej 
och nu i allt framställer dej
ock för mej. 

7. Då jag är kall, så är du varm, 
är jag förströdd, är du andäktig. 
Då jag är syndig, svag och arm, 
då är du helig, rik, allsmäktig. 
Blott skröplighet har jag i mej, 
min helighet har du i dej, 
ja, i dej. 

8. Så sant som du, o Jesus, står 
uti vårt ställe i det höga, 
så sant som du har blivit vår 
rättfärdighet för Faderns öga, 
så sant är jag i denna skrud 
Guds hjärtas lust och täcka brud, 
o min Gud! 

9. Den bästa människa i sej 
är döden värd, har synd otalig. 
Den sämste kristen är i dej, 
o Jesus, helt rättfärdig, salig! 
För evigt äran tillhör dej! 
All salighet är blott i dej, 
blott i dej. 










VAR JAG GÅR I SKOGAR, BERG OCH DALAR

1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god - väl var han döder,
men han lever i all evighet.
//: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi för evigt kan behöva,
allt jag saknar har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
Visst försvinner ofta vännen kära,
men han sade själv: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid :// 









VÅR STORE ÖVERHERDE

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skaror, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Må sändebudens fötter då låta höra sej,
som frälsning genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.






ÄNGSLIGA HJÄRTA



1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap,
ännu han lever, densamme han var.

2. Stanna och vakna, tänk vad du äger,
inte i dej, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
inte i dej, men i honom du är.

3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
städse dej leder - är detta ej nog?

6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

7. Vandra i tro, men se honom inte,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.