Skavlan

SIGVALD SKAVLAN
1800-talet












DE HÄNDER SOM SÅ VARMA


1. De händer som så varma
gav bot i sjukas nöd,
som gav så många arma
så rikligt fisk och bröd,
som evigt kärleksfulla
välsignar våra små,
o Jesus, att de skulle
på korset såras så!

2. Förbjuden frukt jag räckte
min hand trots Guds beslut,
du dina händer sträckte
längs korsets bjälke ut!
Min hand, av ont berikad,
i högmod slog sej loss,
din blev vid korset spikad,
när du blev såld av oss.

3. Den frälsning Gud mej sänder
är köpt med dina sår.
I bägge dina händer
mitt namn nu tecknat står.
Sjustjärnorna de binder
och håller världen all,
från dem min frälsning rinner
i röda droppars fall.

4. I detta kärleksunder
min själ nu skådar in,
de såren alla stunder
är läkedomen min.
Nu spikarna är bytta
mot spiran i din hand,
från korset fick du flytta
till livets ljusa land.







DU HERRE HAR KALLAT MEJ




1. Du, Herre, har kallat mej, glad vill jag gå.
Jag tackar för tjänsten du låtit mej få.
Du förde mej hit från min självvalda färd.
Jag prisar dej, Jesus, för det är du värd!

2. Din nåd är så stor, du var god mot mej, Gud.
Den synd jag bekände du plånade ut.
Så låt mej få vittna om allt du mej gav,
din nåd och din kärlek från vagga till grav.

3. Ja, låt mej få följa dej vart du än går,
och lär mej att se vad du ser och förstår,
att tala ditt ord på ditt värmande sätt,
att verka och be för de fattigas rätt.

4. Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri,
från osaltat tal och från tomt hyckleri,
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg.
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg!

5. Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår,
till skälvande händer, till grånande hår.
Om felsteg försvagar och vägen blir tung,
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

6. Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk
att leva och brinna för kärlekens verk!
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här.
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.

I NORDENS FLAGGOR KORSET FINNS




1. I Nordens flaggor korset finns!
Sjung högt med oss Guds lov och minns
hur han oss samlat med sin stav,
en hjord från både hamn och hav.

2. Tack, Herre, för ditt starka ord,
för ljus i land, för ljus ombord,
för råd och tröst av herdemun
och förbön i en stormig stund,

3. för julsång så oändligt glad
som rörde oss i fjärran stad,
för sannings salt, för vin och bröd
som oss förkunnat Herrens död!

4. Än brusar hav på gammalt vis,
men alltid nytt är Herrens pris.
O Herre, fräls du fler och fler
tills havet en gång ej är mer!







O LÅT MEJ FÅ VARA EN LITEN KVIST



1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!