Garborg

ARNE GARBORG
1800-talet












KOM, HJÄLP MEJ, DU SOM HJÄLPEN ÄR





1. Kom, hjälp mej du som hjälpen är! 
Du ser hur tungt jag strider. 
I syndens boja som jag bär 
min själ sej hopplös vrider. 
Mitt kval i ord jag ej får sagt. 
Det onda fick så väldig makt. 
Som brand i barm det svider. 

2. Ja, hjälp mej du som hjälpa kan. 
Till dej min bön jag vänder. 
Du stred ju själv och övervann 
i dessa prövoländer. 
Min nöd är stor, i natt min själ: 
kom till mej du som vill mej väl 
och räck mej dina händer.