Lundén

PETER LUNDÈN
1800-talet













GUD ÄR TROFAST, VARE DET DIN BORGEN




1. Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in!
Gud är trofast under glädjen, sorgen.
Du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han ska undanröja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, ska dej stärka, höja,
stödja, rädda undan stormens hot.

2. Gud är trofast, alla otrosdimmor
ska han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid!
Gud är trofast, sjung i evighet!






STILLA, LJUVLIG, UNDERBAR



1. Stilla, ljuvlig, underbar 
väller fram en källa klar; 
fadershjärtats varma slag 
driver ådran dag för dag. 
Fjärran, dold den källan låg, 
men likväl dess friska våg 
//: till de fallna väg sig bröt,  
frid i deras hjärtan göt :// 

2. Törstande får dricka här, 
ja, åt döda liv hon bär; 
svalka, läkedom och tröst 
skänker hon ett krossat bröst.
Törstar du, så kom i dag, 
drick i djupa, fulla drag, 
//: du skall finna redan här 
huru ljuvlig Herren är! ://

3. Till envar, till hög och låg, 
banar sej dess klara våg,
för att även på sin färd 
hinna hedningarnas värld. 
Så hon liv och salighet 
bjuder åt en mänsklighet, 
//: som helt hjälplös får förgås, 
om den av dess våg ej nås ://

4. Och envar, som druckit har 
av den källan underbar, 
skall i härlighetens land 
bo vid själva flodens strand, 
där man inga tårar ser, 
där man ej skall törsta mer, 
//: där man evigt dricka skall 
av den källans rika svall. ://