1800-talet
DJUPT LUTAR ÅRET I SIN GÅNG
1. Djupt lutar året i sin gång,
nu falnar äng och lund.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommarstund!
2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som likafullt består.
3. Låt solens värme dra sej bort
och natten växa till,
Guds starka arm blir inte kort,
han än vårt bästa vill.
4. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar inte så.
5. Jag vet var glädjen har sitt hem
när frusen mark blir vit:
ännu som förr från Betlehem
når livets budskap hit.
6. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när allt har vissnat här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.
7. Mej Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö.
Fram ur hans grav ju livet går,
som aldrig mer ska dö.
1. Himlen öppnas. Mörkret svinner.
Herrens segerdag upprinner
över hus och kyrkotak.
Livets flod ska aldrig stäckas,
livets sol ska aldrig släckas,
Herrens dag är livets dag.
2. Synd och död och stränga lagar,
sorg och bittra söckendagar
kommer ej min glädje vid!
Vänligt över skulden, kraven,
över korset, över graven
denna dag har lyst sin frid.
3. Är den allvarsam och stilla
gör ej tårarna mej illa
när jag jublar Jesu namn.
Det är salighet att gråta
när Guds rikes stora gåta
får sitt svar i Jesu famn.
4. Nådens rikedom ska räcka
genom hela denna vecka,
genom livet, ty jag tror:
Livets flod ska aldrig stäckas,
livets sol ska aldrig släckas,
livets Furste bland oss bor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar