sign. Conrad
1900-talet
HÄRLIGT ATT VANDRA I BLOMNINGENS DAGAR
(HÄRLIGA LOTT ATT I UNGDOMENS DAGAR)
1. Härligt att vandra i blomningens dagar,
vandra med Herren mot himmelens ro,
ledd av den hand som så trofast ledsagar
dem som på Frälsaren Jesus vill tro.
2. Tryggt kan jag lämna mitt liv i hans händer,
aldrig, nej, aldrig han vilse mej för.
Allt till mitt eviga bästa han vänder,
fiendens planer om intet han gör.
3. Han som mitt hjärta så kärleksfullt dragit
undan fördärvet i tidiga dar
och till sitt älskade barn mej upptagit,
ömmaste vård om de sina han har.
4. Inget i världen den lyckan uppväger
som jag har funnit i Frälsaren kär.
Arvslott i himmelska staden jag äger,
strålande boningar väntar mej där.
5. Vägen dit upp till det himmelska Kanaan
går genom öknar och fiendeland.
Men om jag följer den korsmärkta banan
ska jag nå fram till den gyllene strand.
6. Med den Osynlige själv för mitt öga
vill jag likt Mose i tron härda ut.
Tidens bedrövelse väger så föga
jämfört med glädjen som aldrig tar slut!
I TIDENS AFTONSKYMNING
1. I tidens aftonskymning
bland skuggorna jag står
och ser de sista strålar
från sol som nedergår.
Snart Mänskosonens tecken
skall glimma klart i skyn
och varje hjärta gripas
av denna stora syn.
2. I tidens aftonskymning
vad ävlan, kamp och strid
bland jordens barn i gruset,
liksom på Noas tid.
Man bygger och planterar,
till köpenskap man går,
och sorglös hop ej aktar
den dom som förestår.
3. I tidens aftonskymning
till krig det rustas vilt
och många tusen redan
sitt blod på marken spillt.
Men ack, det är blott början
till födslosmärtan svår,
då hämndens vassa lie
de stora skaror slår.
4. I tidens aftonskymning
hörs mången smäda Gud
och öppet utan fruktan
förtrampa Herrens bud.
Ja, druvorna på jorden
för skörden mogna fort,
då vredens press skall trampas
därutom stadens port.
5. I tidens aftonskymning
tungt sömnen faller på
och många brudetärnor
med släckta lampor stå.
När Mänskosonen kommer,
som han har sagt förut,
o månne han skall finna
på jorden tro till slut?
6. I tidens aftonskymning
dock gyllne stjärnor le
på löftets klara himmel.
I hoppet vi dem se.
Väl kommer storm och mörker
med vedermödans tid,
men sen en ljuvlig morgon
med glädje, ljus och frid.
7. Men denna morgon randas
för Lammets brud allen,
som under väntanstiden
sin dräkt bevarat ren.
Hur härligt morgonsången
då klinga skall en gång,
när hon sin brudgum hälsar
med fröjd och jubelsång!
VI HAR FÅTT EN BARNAVÄN
1. Vi har fått en barnavän
av vår Gud i himmelen,
säg mej, vet du vilket namn den vännen bär?
Han som sa om alla små:
Låt nu barnen till mej gå,
himmelriket åt dem alla givet är.
Himmelriket tillhör barnen
- o, det är en härlig sång!
Skulle jag från Jesus då
bort på syndens vägar gå?
Nej, till himlens glädje vill jag nå en gång.
2. För de små hans hjärta slog,
han dem upp i famnen tog
och intill sitt hjärta slöt han dem så ömt.
Ingen är så god som han,
ingen så oss älska kan,
ingen är för liten, ingen har han glömt.
Himmelriket tillhör barnen...
3. Han den gode Herden är,
som små lammen trofast bär
genom livets ökenfaror hem till sej.
Därför i den mörka dal
räds jag inte dödens kval,
ty din käpp och herdestav, de tröstar mej.
Himmelriket tillhör barnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar