FRÅN FRÄLSAREN PÅ KORSETS STAM
SÅ HELT FÖRLÅTER GUD
Fem trösterika bilder ur Skriften
1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
3. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
4. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.
5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
HAN VÄCKER VAR MORGON MITT ÖRA
1. Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
Det finns inget budskap på jorden
som är mej mer dyrbart än orden
från Frälsarens välkända röst.
2. Han vet att var timme på dagen
ska frestaren lägga försåt.
Han känner hur lätt jag blir dragen
långt bort på den villande stråt.
Men han som har krafter för andra,
min Frälsare, med mej vill vandra
från morgon till afton var dag.
av Frälsarens ljuvliga röst,
som bjuder mej uppmärksamt höra
vad han har att säga till tröst,
till maning och varning och tuktan,
att Gud jag må tjäna med fruktan,
med kärlek, med tro och med hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar