Bonnevie

SOPHIE AUGUSTA BONNEVIE
1800-1900-talet







DET GÅR EN MAN FRÅN NÅDENS PORT




1. Det går en man från nådens port
med glädje fylld från höjden!
Som dagg i solen dunstat bort
den smärta honom böjde.
Han har vid Herrens hjärta rört,
hans ångers bön har Herren hört,
hans syndaskuld är struken.

2. Hur går det till att denne man,
då nu sin bror han möter,
i hat och syndig vredes brand
den andre från sej stöter?
Nu han åt satan handen räckt,
sej ut ur nådens rike sträckt,
för Herrens dom han faller.

3. Upp, kära kristna, vaka, bed,
er väg är full av fara!
En oförsonlig håg dras ned
i mörkrets hårda snara.
Har själv du funnit nåd hos Gud,
förlåt din bror, så är Guds bud,
sju gånger sjuttio gånger! 

4. Betänk vad Gud för dej har gjort!
Hans nåd du aldrig svike,
så att han måste visa bort
dej från sin kärleks rike. 
O Gud, vår hårdhet övervinn,
så vi går med vårt syskon in
i nådens famn och värme!







ETT VÄNLIGT ORD SOM KÄRLEKEN




1. Ett vänligt ord som kärleken
har på din tunga lagt,
det har, mer än du anar än,
en märklig, mystisk makt.

2. Det är som dagg på gräsets strå,
det rätar upp en böjd,
som solljus genom skyar grå
det väcker liv och fröjd.

3. Ett vänligt ord har liv var gång
för stora och för små,
det skapar rymd som lärkans sång
och kan det största nå.

4. Ett vänligt ord blev inte sagt,
en möjlighet försvann -
vi ofta sten på börda lagt
för den som tröst ej fann.

5. Ett iskallt svar på vädjan varm
är mörkrets förebud,
det gör dej själv så tom och arm,
det fjärmar dej från Gud.

6. Men från Guds åsyn strålar klar
den kärleks varma glans
som genom dej blir uppenbar
om du vill helt bli hans.







NÄR DAGEN LJUSET SÄNDER




1. När dagen ljuset sänder
till landet där vi bor,
vi lyfter våra händer
mot dej, vår Konung stor.

2. Hjälp oss idag att vandra
med sanningsbältet spänt,
hjälp oss att glädja andra
med hjärtat mot dej vänt!







NÄR TIDERNA GÅR






1. När tiderna går
så mycket förändras, så lite består.
Berömda sänks ner i de glömdaste hav,
men evigt vi minns Jesu kors och hans grav.
Där såg jag hur himmelen öppnade sej,
//: han dog ju för mej ://

2. Han utgick från Gud,
han kom för att bära om kärleken bud,
att lösa oss alla ur helvetets band,
att leda oss bort ifrån avgrundens rand.
Från korset som gavs honom flydde han ej,
//: han dog där för mej ://

3. Och helvetets här
ska aldrig mej skilja från den jag har kär.
Om ormen mej högg med sin giftiga tand,
en blick på hans kors ger mej läkedom sann.
Om vägen än smalnar jag lämnar den ej,
//: han dog ju för mej ://

4. Du dog ju för mej!
Välsignade, vad kan jag göra för dej?
Ack, allt vad jag kan är att fly till din famn
och börja var dag i ditt heliga namn.
Från död till uppståndelse går jag med dej,
//: du dog ju för mej! ://