Angermannus

ABRAHAM ANDRÆ ANGERMANNUS

1500-TALET

ETT VÄLBETÄNKT RÅD OCH GRUNDAT MOD

1. Ett välbetänkt råd och grundat mod, 

den saken är för allting god, 

den helga Skrift så lär oss. 

Men att fåfängt sätta allt på spel 

och följa vilt sin dårskaps fel, 

fördärvar och förtär oss.

2. I världsliga ting är det så sant,

att ingen vis det neka kan, 

dock bör du ock besinna,

att en förgäves bjuder till,

när en mot Gud sej sätta vill. 

Gud kommer dock att vinna. 

3. Ja, Lucifer förnam det visst.

Han var en ängel utan brist

hos Gud i fröjd och glädje!

Snart föll han dock i dårskaps djup, 

han ville vara jämlik Gud! 

Han aldrig det förgäter.

4. Se, Adam var den förste man, 

som Gud själv skapat med sin hand!

Han vållat oss stor möda,

ty för hans dårskaps habegär

blev i vår glädje tungt besvär!

Snart är vi alla döda. 

5. Och spörjer du vad dårskap är, 

den helga Skrift dej detta lär:

det är Guds ord ej lyda.

Det säger vad du hålla skall, 

och om du gör vad Gud befallt, 

ej visdom skall dej tryta. 

6. Se, Farao var en konung båld, 

Guds folk han hade i sitt våld, 

de kvaldes alla stunder.

Guds ord var honom tvärt emot, 

Gud lade honom för sin fot, 

han sjönk i havets grunder. 

7. Gamaliel, den vise man, 

det är förgäves, säger han, 

mot Gud att börja strida.

Och Paulus samma slutsats drog,

då honom Gud till jorden slog, 

han lärde ödmjukt bida.

8. Betänk då vad som stundar till,

när du Guds ord ej höra vill,

som han i nåd dej sänder

till hjälp och till upprättelse -

men gör du därav spott och spe,

Guds dom du mot dej vänder.

9. Du själv är vis och ganska klok,

du menar, du ej har behov

att av din Gud få läras.

Men detta mod ej gagna kan,

det stjälper både kvinna och man.

Guds nåd kan ej umbäras! 

10. Du usla mull och arma mask,

som på de ord ej vill ge akt,

som Herren själv har talat,

vart vill du i din sista strid,

då du med Gud ej äger frid,

din bättring du förhalat?

11. Du ligger där med näsan opp,

var är din makt, du arma kropp,

som så Guds ord föraktat

den tid du var i världen till,

nu Gud det mer ej lida vill

och då är allt förtappat.

12. Du har försmått din Skapare,

den Högste, den Allsmäktige,

som ingen kan undlöpa.

Han kallat dej och ropat "kom!"

men du hans ord ej brytt dej om, 

dyrt nog skall du det köpa.

13. Gud lägger under Kristi fot

dem som hans ord har stått emot

men dyrkat falska drömmar

och levt i ogudaktighet,

som deras dårskap velat det.

Han måste dem fördöma.

14. Så vänd då om, både kvinna och man,

ödmjuka er under Guds mäktiga hand 

och låt er undervisa 

med orden som Gud själv har sagt, 

av hjärtats grund på dem giv akt,

så vill vi honom prisa! 

VAK UPP, VAK UPP I GUDS NAMN 

 

 

1. Vak upp, vak upp i Guds namn,

du kristenhet, gläds därvid

och tacka din käre brudgum

för denna nådens tid,

då han dej låter hälsa

att ordet är här igen;

med det vill han oss frälsa,

så många som ordet älskar,

det klingar runt jorden än.

2. Men djävulen, världens furste,

som lögnens fader är,

hans ondska är den största,

med svek han förbjuder här

att ordet tala och skriva,

han bannar, han bröstar sej,

han låter många fördriva,

förfölja och avliva,

det hjälper dock honom ej.

3. De vill sina tänder skära,

ja, satan och hans parti,

varmed de oss vill förfära

och störa Guds kyrkas frid.

Men håll dej vid Guds ord och hör:

han sörja vill för dej,

han säger: den dej orätt gör,

min ögonsten han därmed rör,

jag lämnar dej inte, nej!

4. Se, Gud det judiska folket

har hjälpt ur Egyptens land,

och i det Röda havet

kung Farao dränkte han.

Ja, Jeriko måste falla

när Guds folk till muren kom

och lät basuner skalla,

och så ska Gud hjälpa alla

som sätter sin tro till honom.

5. Och när de midjaniter

sen gjorde Guds folk stor nöd -

ja, även de amalekiter -

man bad Herren Gud om stöd.

Och Herren så nådigt hjälpte

dem genom Gideon,

när facklor och horn höll fältet

en hedning den andra välte,

ja, tusentals föll ifrån.

6. Och tänk hur Gud ville värna

den unge David för Saul,

som dräpt honom mer än gärna

vid tillfällen utan tal,

och sedan för sonen sköna,

en hårfager Absalom,

som ville sin fader döda,

så David fick fly med möda,

men sist han tillbaka kom!

7. Se också hur Herren botat

den fromme Hiskia sen,

som kungen Sanherib hotat

med här från Assyrien.

De fräckt sina styrkor ställde

rakt upp mot Jerusalem,

men dem Guds ängel fällde,

han slog dem med pest när det gällde,

hundraåttifemtusen män.

8. Så märk nu i alla tider

hur Gud sina fiender slår,

dem som mot hans folk vill strida,

de alltid till slut förgår.

Han kan dej så väl beskärma,

han vet dina hårstråns tal.

Så låt då djävulen svärma,

dej själv av Guds ord låt värma,

tro ordet, så är du utvald!