1100-talet
KÄRLEKEN OCH SANNINGEN
1. Kärleken och sanningen,
med dess band knöt du igen
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!
2. Där du lyser mörkret flyr,
hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.
3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock, Jesus Krist,
är du själva saften.
4. Med ett gott samvetes fred
till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.
5. Du som av en liten flock,
svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!
6. Kärleken till pengar, makt,
själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.
7. Till sitt eget dag och natt
ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!
VÄRLDENS PÅNYTTFÖDELSE
1. Världens pånyttfödelse
åter glädjen föder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.
2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå nu ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!
3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!
4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.
5. Vi i honom återfår
hela paradiset:
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset.
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar