Ehrenborg-Posse

CATHARINA ELISABETH (BETTY) EHRENBORG-POSSE
1800-talet

DÅ JAG MED BÖNEN FADER VÅR





1. Då jag med bönen "Fader vår" 
till Gud, min Fader kom, 
är det då säkert att jag får 
det jag bad honom om? 
Ja, han har gett mej Andens pant 
och Jesus lärt mej be. 
Vad Herren sagt är visst och sant, 
ja, amen, det ska ske! 

2. Och detta är det högsta av 
Guds trofasthets bevis, 
att han sin käre Son oss gav, 
sin nåd till evigt pris. 
Se, han vårt rätta Amen är! 
Kring honom står i glans 
likt en otalig stjärnehär 
Guds alla löftens krans! 

3. Så är den grund som bönen fått 
ej oviss eller svag. 
Till denna enda grunden blott 
har Gud ett gott behag. 
Han lovat att i Sonen kär 
ta mot vårt hjärtas bön. 
Ja, Jesus bönens Amen är 
och själv den trognes lön. 

4. Ja, om du Herren Jesus Krist 
av hjärtat håller kär, 
du trons förvissning ges till sist 
att få vad du begär. 
Ty han dej då till ljus och tröst 
sin gode Ande ger, 
som säger amen i ditt bröst 
till vad du honom ber. 







ETT BARN IDAG ÄR OSS GIVET




1. Ett barn i dag är oss givet,
en son har skänkts oss idag!
I honom finner du livet,
i honom Gud har behag.
I honom uppgår för alla
den nya himmelens sol.
Låt nu de orden få skalla
med kraft från pol och till pol!

2. I världen krigen hörs bullra
och makt sej spänner mot makt.
Men på den spädaste skuldra
är herradömet dock lagt.
Och överänglarnas skara
kring honom prisande står,
som är och var och ska vara
då jord och himmel förgår.

3. Han Råd och Underlig kallas,
så må han råda för dej!
Han känner hjärtana allas
och allt som undangömt sej.
Han heter Kraft, så var stilla,
låt honom föra dej an!
Vem kan nu göra dej illa,
sen han för dej blivit man?

4. Han, Hjälten, stred för dej striden,
bröt sönder mörkrets förbund.
Han, Fridens Furste, till friden
har lagt den säkraste grund.
Han Evig Fader vill vara
för dej, och då ska du tro
att den är trygg för all fara,
som har i honom sin ro. 












GODE JESUS, FÅR JAG VARA

1. Gode Jesus, får jag vara
i din skola kvar hos dej?
Under livets gång förklara
allt vad du vill lära mej!

2. Vill den onde i mitt sinne
väcka vrede, hat och kiv,
Herre, påminn mej därinne
att du gav för oss ditt liv!

3. Lockar frestaren att fara
efter fåfängt skryt och pris,
lär mej då att honom svara
med Guds ord just på ditt vis!

4. Vill mej lögnens fader driva
till den lögn som han har kär,
må du i mitt hjärta skriva
att du evig sanning är!

5. Börjar lättjan hos mej råda,
liknöjdhet i själen bo,
må ditt nit, din flit jag skåda!
För vår skull du fick ej ro.

6. O om vandringen och hågen
vore mer lik dej, Guds Lamm,
skulle det väl locka någon
att mej följa till dej fram!

7. Mästare, när jag nu träder
i ditt fotspår, bistå mej,
så att jag din Ande gläder,
gläder änglarna och dej!










I EN STORMIG TID




1. I en stormig tid,
under kamp och strid,
oro, svaghet, nöd och plågor,
då av tusen ting
hjärtat kastas kring,
irrande som havets vågor,
då i klentro vi, likt Petrus långt från strand,
sjunkande vill gripa tag om Mästarns hand, 
Herre, träd då fram,
lyssna uppmärksam
till vår bön och våra frågor!


2. Storhet du förstör,
makt tillintetgör,
självklokhet till dårskap bringar,
men ditt rikes brodd,
ringa och försmådd,
skyddas av din starkhets vingar.
Ständigt syns din kungatron väl arm och glömd,
i en krubba låg du ju för världen gömd,
men du går dock fram,
lugn och lyckosam,
och med kärlek oss betvingar.

3. Ja, din krona är
väl av törnen här
och ett kors din tron får vara;
staven som dej slog
du till spira tog,
du fick sår till smycken klara.
Men du är den lilla sten som sönderslår
guldbelätet som all världens offer får,
och du växa skall,
tills för världen all
du din makt skall uppenbara.

4. Herre, lär oss då
att ej kalla gå,
men i dag vår lovsång höja!
Ty du kommer snart, 
allt blir uppenbart,
länge kan det mer ej dröja.
Låt oss här bekänna oss till dej förut,
så du kan bekänna dej till oss till slut,
när inför din makt
och din äras prakt
alla knän sej måste böja.

5. Vi bekänner väl:
du har många skäl
att för evigt oss förkasta.
Vi i överdåd
djärvts försmå ditt råd,
oss med skuld på skuld belasta.
Dock består din nåds och trofasthets förbund,
också denna stund är nådens tid och stund.
Denna dag och tid
till din nåd och frid
låt oss genast saligt hasta!







JAG VAR DEN TRAMPADE VÄGEN



1. Jag var den trampade vägen,
där såningsmannen god
gick fram, barmhärtig och trogen,
och sådde med tålamod.

2. De små, de många förhinder

förstörde sådden skön.

De borttog ordet ur hjärtat,

som fåglarna plockar frön.

3. Jag var den steniga marken,

jag hörde ordet glad,

men när det kostade smärta

jag snart mej den undanbad.

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas

av Herrens heliga lag.

Blott ytligt ville det fröjdas

åt frälsningens klara dag.

5. Jag var det törniga snåret.

Vid ordets rikedom all

mitt hjärta ville sej dela

åt Kristus och Belial.

6. De tunga, jordiska sorger

och världslig lustas brand

förkvävde gyllene axet

som knoppats i hjärtats land.

7. Men du har ännu ej tröttnat,

du trogne såningsman!

Du kommer än till det hjärta

där du sådan otack fann.

8. Så ge mej nåd att behålla

din gåva, Herre god,

ta till mej ordet och bära

dess frukter i tålamod.

JAG VET EN ÄNG SÅ FRISK OCH GRÖN


     

1. Jag vet en äng, så frisk och grön, 
där morgonsolen strålar skön 
och Sarons lilja utan fläck 
står vid den silverklara bäck 
och böjer för en himmelsk vind 
sin sköna, oskuldsvita kind. 

2. Dit ilar lamm i morgonstund 
att finna gräs på daggig grund; 
och fridens duva sänker sej 
ner över dem och viker ej; 
och herden själv framför dem går,
de följer i hans ljusa spår. 

3. Och fikonträd och oljeträd 
där står bland fält med gyllne säd; 
en vinstock röda druvor bär, 
och mjölk och honung flyter där. 
Jag vid vart steg på ängen ser 
av rikedomar mer och mer. 

4. Och denna undersköna lund 
planterats på en klippas grund, 
som aldrig, aldrig bäva skall, 
om havet än bröt in med svall.
Om jord och himmel än förgår, 
den ändå lika fast består. 

5. Guds ord den sköna ängen är; 
hans eget folk är lammen där; 
och Herden, Klippan, på vars grund 
står fast ett evigt fridsförbund, 
är du och din rättfärdighet, 
Guds egen Son, i evighet.







KOM TILL MITT KALLA, DOMNADE SINNE





1. Kom till mitt kalla,
domnade sinne,
avgudar alla
för dej försvinne,
kom att befalla
ensam därinne!
Kom, o min Jesus!

2. Kom, du min kära,
mej att besöka.
Tron må du nära,
kraften föröka.
Må du mej lära
allt hos dej söka.
Kom, o min Jesus!

3. Kom när jag glädes,
kom mitt i nöden.
Kom när jag rädes
eviga glöden.
Kom, var tillstädes
nu och i döden.
Kom, o min Jesus!

4. Ja, du ska komma
sist full av ära!
Väl dina fromma,
väl dina kära!
Träden ses blomma,
sommarn är nära.
Kom, o min Jesus!












LOVA NU HERREN, FÖR LOVSÅNG TILL HERREN




1. Lova nu Herren, för lovsång till Herren
är ju så ljuvlig och underbart skön!
Herren Jerusalem bygger och samlar
åter det skingrade Israels folk.

2. Han de förkrossade hjärtana helar
och deras sår han förbinder så ömt.
Stjärnorna räknar han, nämner dem alla,
stor är vår Herre och väldig hans kraft.

3. Över allt mänskligt förstånd går hans vishet,
de ogudaktigas makt slår han ner,
men med sin nåd han de svaga upprättar,
sjung nu i kör och med lyror hans lov!

4. Himlen med regntunga skyar han täcker,
vattnar så jorden och bergen får gräs,
boskapen skänker han foder och mättar
korparnas ungar som ropar om mat.

5. Han har ej lust till de stolta och starka,
men till var gudfruktig har han behag,
till dem som uthålligt hoppas på honom,
till dem som hoppas var dag på hans nåd.

6. Prisa, Jerusalem, Herren, din Herre!
Prisa, o Sion, din Konung och Gud!
Han dina stadsportars bommar gör starka,
och dina barn han välsignar i dej!







O JESUS, JAG HÄPNAR FÖR KÄRLEKEN STORA

 

1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se!












OM NÅGON TILL ONT MEJ LOCKA VILL




1. Om någon till ont mej locka vill,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Mitt öga mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer ej öppnar sej.
För jag går till det heliga landets ro,
där ej ont ska få bo.

2. Och ber man mej synda när ingen det ser,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Ett öga jag vet som i mörkret ser ner,
och i midnatten slumrar det ej.
Det ser om mitt hjärtas lust och begär
till rättfärdighet är.

3. Men säger mej Frälsaren: Följ du mej!
då svarar jag: ja, ja, ja!
Och frågar mej Herren: Säg, älskar du mej?
då suckar jag: ja, o ja!
Inte så att din kärlek jag fattat än,
nej, men min väcks av den!













SÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDEN ALL




1. Så älskade Gud världen all,

att han utgav sin ende Son,

att var och en som på honom tror

skall få ett evigt liv.

2. Ty däri består kärleken,

ej att vi hade älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist

att på honom vi skulle tro,

att genom honom vi leva må

och älska för hans skull.  

SÄG MIN VÄN, HAR DET DEJ SMÄRTAT




1. Säg min vän, har det dej smärtat
att en syndare du är?
Har det gått dej djupt till hjärtat
att dej Jesus håller kär?
Kan du leva utan honom?
Har du fått din skatt i honom?
Vill du leva, dö för honom?
Är han själv din själs begär?

2. Säg, har du Guds Ande låtit
fostra dej och därom bett?
Har du över synden gråtit
och din nöd och fara sett?
Har den dej till Jesus drivit?
Har hans kors din räddning blivit?
Har du Jesus hjärtat givit?
Är du nu med honom ett? 

3. Tio jungfrur alla hade
ordet och bekännelsen,
och sej allesammans gladde
åt att möta brudgummen.
Men Guds Andes olja klara
fanns hos hälften av dem bara,
och den måste hos oss vara
om vi ska nå himmelen.

4. Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag!
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

5. Kanske håller dej ett hinder
hemligt kvar i världens lopp?
Kanske någon synd dej binder,
alltför kär att offras opp?
Akta dej och låt den fara!
Annars ska den synden vara
en förskräcklig, dödlig snara
som fördärvar själ och kropp.

6. Jesus vill med helig iver
att vi hela hjärtat ger,
för när oss hans kärlek driver
kan den nå till ännu fler.
Han vill all vår synd förstöra,
oss för evigt saliggöra,
oss mot målet ständigt föra
tills en dag vi honom ser!







VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA



1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag henne som en moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!






ÅTER ETT NÅDENS ÅR HAR FÖRSVUNNIT





1. Åter ett nådens år har försvunnit,
Herren sin storhet visat vår jord,
själar han mäktigt kallat och vunnit
genom sitt ord,
heliga elden spritt sej och brunnit
långt upp i nord.

2. Gud, du är konung, ingen din like,
vad du begynt, skall evigt bestå.
Himlens och jordens grundvalar vike,
allt må förgå,
Herre, ditt fasta, eviga rike
kvarstår ändå.

3. Fläktar av Anden hörs nu beröra
öster och väster, söder och nord.
Herre, så mycket gott du vill göra
hela vår jord!
Du som de vilsegångna vill föra
hem till ditt bord.

4. Lyft våra huvun, låt oss förnimma
att vår förlossning nalkats oss har.
Låt dina skördar mognande glimma,
stor bland oss var!
Byte dej vinn, tills bröllopets timma
uppgår så klar.

5. Kärleken skall förkolna hos många,
detta ditt ord oss hålle på vakt.
Låt inte världsbegären oss fånga,
håll oss vid makt.
Blir för oss väntetimmarna långa -
kom, som du sagt!