Evers

EDVARD EVERS
1900-talet

ADVENT ÄR VÄNTANS TID



1. Advent är väntans tid,
vi väntar på Guds Son,
vi väntar på den frid
som kommer ovanfrån.
När storm det är på jorden
och mörkt i mänskobröst,
i tro på löftesorden
vi väntar Herrens tröst.

2. All jordisk makt ska dö,
Guds rike, det består,
det spirar likt ett frö
tills kronan himlen når.
Hans ord, vad än som sker oss,
består när allt förgås,
och livet som han ger oss
ej mer av döden nås.




HERRE JESUS, DU ÄR VÄGEN




1. Herre Jesus, du är Vägen,
som till Faderns rike för.
Salig den dej följer trägen
och din vilja villigt gör,
den till sist med dej ska få
in i himlens glädje gå.

2. Du är Sanningen den klara,
evigt dina ord består.
De för oss kan uppenbara
vad vi ej med tanken når:
Guds barmhärtighet och nåd
och hans djupt fördolda råd.

3. Herre Jesus, du är Livet,
salig den som på dej tror,
den som allt av nåd blir givet,
i vars hjärta själv du bor.
Bo hos oss och för oss bliv
Vägen, Sanningen, vårt Liv! 









MED PELARSTODER TOLV




1. Med pelarstoder tolv 
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är 
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, 
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut 
Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. 
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld 
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus, 
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud, 
i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten 
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn 
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd 
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv, 
och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem 
i samma kärlek samlar
de barn, som fann sin väg, 
och det som ännu famlar,
så för envar som tror 
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ 
Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill 
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid 
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum 
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro 
i Herrens åkerjord.

6. Blott som en flyktig dröm 
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är 
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår, 
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå 
till tidens sista stund.









NU SJUNGER GUDS ÄNGLAR I HIMLENS HÖJD




1. Nu sjunger Guds änglar i himlens höjd:

God jul, god jul!

Och alla Guds barn stämmer in med fröjd:

God jul, god jul!

2. I Betlehem lyser på stallets strå,

så ljus och ren,

den stjärnan för alla de stjärnor små,

Guds klarhets sken.

3. Nu går mellan himlen och jorden en led

så blid, så blid,

där goda Guds änglar går upp och går ned

med frid, med frid.

4. Vi bortsprungna barn kan nu hitta igen

till Gud, till Gud.

Var fattig syndare äger en vän

i Gud, i Gud.

5. Oss give det barn som oss fria har gjort

sin frid, sin frid!

O Jesus, ditt namn vare prisat och stort

all tid, all tid!

NÄR VINTERMÖRKRET KRING OSS STÅR




1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

PÄRLOR SKÖNA

 







TANKE SOM FÅFÄNGT SPANAR




1. Tanke som fåfängt spanar,
hjärta som dunkelt anar,
kom till Gud.
Själ som kämpar och bävar,
ande som uppåt strävar,
kom till Gud.

2. Du som i världen glömmes,
du som av mänskor dömes,
kom till Gud.
Du som är hemlös vorden,
främling och gäst på jorden,
kom till Gud.

VI KOMMER MED TROSFRISKT OCH JUBLANDE HOPP





1. Vi kommer med trosfriskt och jublande hopp,
med toner ur brusande strängar,
som bäckar i sydlandet breder sitt lopp
i törstande dalar och ängar.
Vi sluter oss till Herren Sebaots här,
vår hövding är Kristus, vår frälsning han är,
för honom baneret vi höjer.

2. Det rike som varar när allting förgår
är målet för vilket vi strider.
Vi bärs av den sanning som evigt består,
den styrka som uthålligt lider,
en ofattbar glädje i sorgernas mull,
så ren som de tindrande stjärnornas gull,
en kärlek som alla förbrödrar.

3. Till strids går mot draken och döden vår gång,
på livet vi tror, på Guds seger.
Bland missmod och svaghet, bland suckar och tvång
vi uppslår vårt jublande läger.
Till dag ska förbytas den natt som är tung
och världen förnyas och åldrad bli ung.
Se, Kristus är vägen och livet!

4. Gud vill det. Med korset i hjärta och hand
i härnad med glädje vi dragit.
I fjärran ju vinkar ett löftenas land
som endast i tron blir intaget.
Högt skallar vår lösen: En Fader och Gud, 
en Frälsare, Kristus, och kärlek hans bud.
Tillkomme, tillkomme Guds rike!







VÅR BLICK MOT HELGA BERGET GÅR

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din nöd, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris!