1800-talet
APOSTLARNA SATT I JERUSALEM
Alt. koral:
1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.
2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.
3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.
4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.
5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.
6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.
7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.
8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!
BLOMSTRA SOM EN ROSENGÅRD
DET RINGER NU TILL JULENS FEST
1. Det ringer nu till julens fest,
DET ÄR SÅ HÄRLIGT NÄR HAND I HAND
1. Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära,
ty dubbelt glad är ju glädjen då,
men sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är själens plagg ://
2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet
//: är hjärtats språk ://
3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://
4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://
5. Var än två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman när hemmets hjärta
1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.
2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.
3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.
4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.
5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.
6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.
7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.
8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!
BLOMSTRA SOM EN ROSENGÅRD
DET RINGER NU TILL JULENS FEST
1. Det ringer nu till julens fest,
det ringer för den höge gäst
som steg till låga stugor ned
med himlens glädje, frid och fred.
2. Så kom nu med till Davids stad,
där änglaskaran sjunger glad.
Ja, kom och hör det glädjebud
som markens herdar får från Gud!
3. Låt oss tillsammans stilla då
som herdarna till barnet gå,
med glädjetårar tacka Gud
för Frälsaren och nådens bud.
4. Ja, sjunge den som sjunga kan!
Nu tändes ljus i skuggors land
och just som midnattshanen gol
blev Jakobs stjärna till en sol.
5. Nu kom han, patriarkers hopp,
med ord och dop, med blod och kropp,
och tyder nu i krubbans säng
vad David sjöng på berg och äng.
6. Kom, Jesus, var vår värd och gäst,
håll själv i oss din stora fest,
då ska med David själv en gång
vi prisa dej med jubelsång!
DET ÄR SÅ HÄRLIGT NÄR HAND I HAND
1. Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära,
ty dubbelt glad är ju glädjen då,
men sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är själens plagg ://
2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet
//: är hjärtats språk ://
3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://
4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://
5. Var än två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://
EN TANKFULL FISKARE SATT EN GÅNG
1. En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.
2. Nu Simon! sade Gud Faders Ord
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!
3. Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!
4. Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.
5. Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.
6. Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.
7. Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.
8. Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.
9. På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.
EN VÄRLDSVID KYRKA ÄR GUDS KYRKA
1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.
2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är det ej samme Faders famn!
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.
3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!
4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.
5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
med kärlek och barmhärtighet.
FRAMTIDSLÄNGTAN, GLAD FÖRVÄNTAN
1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!
2. Framtidslängtan, glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt blir väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.
FRID TILL BOT MOT SYND OCH SKAM
1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum.
2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!
FRÅN HIMLEN HERRENS ANDE KOM
1. Från himlen Herrens Ande kom,
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja.
2. Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja.
3. Han kom med eld och kraft från Gud,
halleluja, halleluja
till alla Herrens sändebud,
halleluja, halleluja.
4. Och där de talar kring vår jord,
halleluja, halleluja,
ges liv och Ande med Guds ord,
halleluja, halleluja.
5. Till örat når då Faderns röst,
halleluja, halleluja,
till hjärtat både dom och tröst,
halleluja, halleluja.
6. Då äras Jesus runt vår värld,
halleluja, halleluja,
för både påsk och himmelsfärd,
halleluja, halleluja.
7. Guds Ande då till Herrens pris,
halleluja, halleluja,
på jorden skapar paradis,
halleluja, halleluja.
8. Där är Guds boning på vår jord,
halleluja, halleluja,
med Herrens bad och Herrens bord,
halleluja, halleluja!
9. Där lyfter sej en lovsång ny,
halleluja, halleluja,
som fågeln upp mot himlens sky,
halleluja, halleluja!
10. Där tackar Kristi kyrka Gud
halleluja, halleluja,
för eld och kraft och glädjebud:
halleluja, halleluja!
FÖRUNDERLIGAST PÅ VÅR JORD
1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.
2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.
3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.
4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.
5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar,
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.
6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.
7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.
8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.
9. Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida.
10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.
11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!
GUDS ORD TILL OSS HAR GÅTT I ARV
Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras.
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas!
GUDS ÄNGLAR I HÖJDEN, SJUNG LJUVLIGA ORD
1. Guds änglar i höjden, sjung ljuvliga ord,
som den första jul,
om barnet, Guds Son, som kom ned till vår jord,
om Sonen, vår Hjälte och Herre!
2. Guds folk här på jorden, ta barnet i famn
som den första jul!
Med frid kom vår Jesus i Faderns namn,
vår Frälsare, Hjälte och Herre!
3. Gud Fader ske ära, att dagen har grytt
för en ljuvlig jul!
Vi föds genom enfödde Sonen på nytt,
tack, Jesus, vår Hjälte och Herre!
HERRE, VART SKA VI GÅ HÄN?
1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?
2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.
3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."
4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!
5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläd dej, lille, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!
6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.
7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.
8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!
HERRE, VÅR HERRE, GE GLÄDJE OCH GLANS
1. Herre, vår Herre, ge glädje och glans
när vi till gudstjänst ska mötas!
Folket må binda dej lovsångers krans,
tjänsten med tacksamhet skötas.
Högtiden växe med dagen!
Påsk liksom pingst går ju fram ur jul,
nu må din sol såsom guldet gul
göra var sovande vaken!
2. Låt bland oss verka ditt bad och ditt bord,
allt med de invigda tungor,
så att det hörs att din Ande, ditt Ord
är vad som talar och sjunger!
Ja, låt oss känna och smaka:
Anden är mera än kött och blod,
Herren är ljuvlig och evigt god,
skänker oss livet tillbaka!
HIMMELEN ÄR HÄRLIGT BLÅ
1. Himmelen är härligt blå,
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://
2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://
3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.
4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://
5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://
6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem.
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://
7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://
8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://
HIMLENS MORGON RÖDA
1. Himlens morgon röda
sej lät på jorden föda
vid midnattstid i Betlehem,
den dunkla vrån blev ljusets hem.
Ära vare Herren i höjden!
2. Himlens morgon röda
för levande och döda,
den grydde då Guds ende Son
fick mor - en jungfru härifrån.
Ära vare Herren i höjden!
3. Himlens morgon röda
oss når med toner spröda.
Här bjuds Guds rikes blomsterfång
med paradisets fågelsång.
Ära vare Herren i höjden!
I ALL SIN GLANS NU SOLEN STRÅLAR
1. I all sin glans nu solen strålar
och livets ljus försoning målar,
när pingstens liljor får sin tid
och sommar nalkas ljus och blid.
Nu mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.
2. När sommarnatten svalka bjuder,
en näktergal i lunden ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.
3. Som vinden smeker blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
dess ljuvlighet vi smaka får.
Vid ängen porlar bäcken klar
från livets källa underbar.
4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har detta verkat och oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Ordet som blev kött och blod
och nu är hos sin Fader god.
5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!
6. Se, tungorna av Anden glöder
för alla folk från norr till söder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.
7. Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himlens rike oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.
[Copyright David Termén, publ. med tillstånd]
I NASARET FRÅN HÖST TILL VÅR
1. I Nasaret, från höst till vår,
med högt och lågt förtrogen,
där växte ifrån barndomsår
vår Herre, alltmer mogen,
som den som från sin Faders slott
har gjort en färd och trivs så gott
i stugan och i skogen.
2. Han leds av Faderns Ande god,
som över hjässan svävar,
och Josefs och Marias ord
ger starka ben och nävar,
med leende han här går fram,
men när det syndas utan skam
han suckar djupt och bävar.
3. Så är vi alla kungabarn,
fast fattiga och ringa,
och högre upp än örnen far
kan tankarna sej svinga
när Jesus i vårt hjärta är
som Herre mild och broder kär,
som barn med himlavingar.
4. Då har vår Gud ett Nasaret
åt oss nånstans på jorden,
en liten fin och bördig plätt
i södern eller norden,
där vi kan se att Gud är stor
och glada lyssna till hans ord
som fågelsång och tordön.
5. Där, som Gud Faders egna små,
vi dag för dag får lära
i Andens kraft att stå och gå
och tala till Guds ära,
ja, älskas upp i Andens vård
som träd i Herrens fruktträdgård,
välsignad frukt att bära.
6. Så växer vi i Herrens tid
och vårt förbund bekräftar,
så lär vi älska Herrens frid
och skicka oss därefter,
så uppfylls med den visdom vi,
som ödmjukhet är själen i
och högmod ej behäftar.
7. O Gud ske lov för nådens ord
med tröst för dem som gråter,
för Jesu spår på denna jord,
där han oss vandra låter,
för Anden som oss leder här
till evig frid och glädje där
vi sist får mötas åter!
IDAG PÅ APOSTOLISKT VIS
1. Idag på apostoliskt vis,
till Jesu Kristi lov och pris,
till ljus och tröst för stora, små
ska våra händer läggas på.
2. Igår vi kom, imorgon är
det kanske slut med livet här.
Men, Herre Kristus, dina år
tar aldrig slut, nej, du består.
3. Med sol och måne går ditt namn
från tid till tid, från hamn till hamn.
Av vittnen skapar du en krans,
som stjärnorna i tal och glans.
4. Led också dessa ända hem
och med din Ande rusta dem
till vittnen om ditt ord, din frid,
din tro, ditt hopp, din kärlek blid.
5. Ja, ge dem eld av himmelsk art,
ett ljus som brinner rent och klart,
en mun som andas liv och tröst,
ja, låna dem din egen röst!
6. Ge mod och kraft att fasta stå
och visdom att med vishet slå
det vett som står din Ande mot
och skiljer kyrkan från dess rot.
7. Ja, ge dem tillit till ditt ord,
till dina spår på denna jord,
uthållighet i provets tid
och seger i den goda strid.
8. Var deras egen predikant
och lär dem bikta sej så sant,
att själva de vid nådens bord
står genomlysta av ditt ord.
9. När de i allt setts trogna stå,
låt i ditt hus dem leva få,
gå in och ut med ljus och frid
och fröjdas intill evig tid!
JESUS, DU SKA VÄRLDEN DÖMA
1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"
2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!
JESUS HAR GRUNDAT ETT RIKE KRING VÄRLDEN DEN VIDA
1. Jesus har grundat ett rike kring världen den vida,
samlar ett folk som vill kämpa i tro vid hans sida.
Riket ska stå,
folket ska salighet nå,
än ska dock andarna strida.
2. Ryktet om riket som löpeld till alla sej vänder.
Tungor som glöder kan höras i avlägsna länder.
Ja, med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord,
eldar på höjderna tänder.
3. Jesus, vår Kristus, vår Konung, Guds Smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv!
Var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära!
4. Då på ditt ord ska det gladaste budskap utbredas,
också av oss ska då väg för ditt rike beredas.
Fest blir det då,
när både stora och små
låter sej fram till dej ledas.
5. Nådens och sanningens fullhet hos dej får vi möta,
sedan som kungar och präster vår kallelse sköta.
Hör nu vår bön:
låt i din kärlekssol skön
Gudsrikets frukter bli söta!
KLINGA, NI KLOCKOR
1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord!
Ära ske Herren i höjden!
2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!
3. Sjung nu och dansa
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!
KOM, FÖLJ I ANDEN MED
1. Kom, följ i Anden med
till Jordanfloden ned!
Här står Johannes färdig,
men känner sej ovärdig.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
2. Här är i tjänardräkt
vår Herre av vår släkt,
här ser vi den sej ställa,
vars ord är livets källa.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
3. Det gamla livsförbund,
med lampan tänd var stund,
är här i änglamannen
som står till tjänst på stranden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
4. Ett nytt förbund på glänt -
ett evigt ljus är tänt
och strålar över tiden,
Guds Son går ut i striden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
5. Här möts när dagen grytt
ett gammalt och ett nytt,
vi ser den dolda skatten
när Jesus döps i vatten.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
6. Här stoft och Ande kan
förenas med varann.
Hör Faderns budskap ljuva,
se himlens milda duva!
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
7. Den store änglaman,
med vatten döper han,
men visar hän med handen
på den som ger oss Anden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
8. Vi har vår Herres dop,
hans ord gör alltihop
och binder vattnet samman
med helga himlaflamman.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
9. I dopets ord och pakt
Gud eld och Ande lagt,
som i hans kyrka brinner
tills rum och tid försvinner.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
KOM NU HIT MED ALLA SMÅ
1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.
2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan,
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.
3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.
4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.
5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!
KRISTUS KOM FRÅN DÖDEN
Alt. koral:
1. Kristus kom från döden
med påskdagsmorgonglöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
2. Kristus blev i döden
vår räddare i nöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
3. Kristus vann mot döden,
nu strömmar livets flöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
KVINNA, VAD DIN TRO ÄR STOR!
1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!
2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.
3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.
4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.
5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.
6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"
7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.
8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.
9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.
KYRKAN DEN ÄR ETT GAMMALT HUS
1. Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
Mäktiga murar blivit grus,
ändå ska klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
särskilt på den som trött och tung
längtar till frid och till glädje.
2. Himlarnas Herre ej bebor
hus som är byggda av händer.
Bara en skuggbild, så vi tror,
ser den som ditåt sej vänder.
Själv han dock byggde kärleksfull
åt sej ett hus av stoft och mull,
nåden har rest det ur gruset.
3. Vi är Guds egen kyrka nu,
tempel av levande stenar.
Under hans kors står jag och du,
dopet och tron oss förenar.
Vore vi inte fler än två
ville han bo hos oss ändå,
med all sin nåd och sin kärlek.
4. Frimodigt kan vi samlas då
om än i lövhyddor bara
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss ur Jesu mun,
platsen blir helgad av ordet.
5. Husen som bär vår Herres namn
är dock som hemmen oss kära.
Där tog han barnen i sin famn,
där samlas vi till hans ära.
Härliga ting han där har sagt,
slutit med oss en evig pakt,
tagit oss in i sitt rike.
6. Dopfunten som vi döptes i
än oss om dopet påminner,
altaret om det bröd och vin
där vi vår Frälsare finner,
huset om den vars ord består,
Kristus, densamme som i går,
evigt Guds Son som oss löste.
7. Give då Gud, var än vi bor,
att vi när klockorna rungar
alltid går dit och hör och tror
ordet som Jesus förkunnar:
Världen ej ser, men ni mej ser,
allt vad jag säger, se, det sker,
frid jag nu ger åt er alla!
KÄRLEKEN ÄR LJUSETS KÄLLA
1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.
2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.
3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.
NU VISSNAR TRÄD PÅ BERG OCH STRAND
EN TANKFULL FISKARE SATT EN GÅNG
1. En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.
2. Nu Simon! sade Gud Faders Ord
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!
3. Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!
4. Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.
5. Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.
6. Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.
7. Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.
8. Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.
9. På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.
EN VÄRLDSVID KYRKA ÄR GUDS KYRKA
1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.
2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är det ej samme Faders famn!
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.
3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!
4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.
5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
med kärlek och barmhärtighet.
FRAMTIDSLÄNGTAN, GLAD FÖRVÄNTAN
1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!
2. Framtidslängtan, glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt blir väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.
FRID TILL BOT MOT SYND OCH SKAM
1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum.
2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!
FRÅN HIMLEN HERRENS ANDE KOM
1. Från himlen Herrens Ande kom,
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja.
2. Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja.
3. Han kom med eld och kraft från Gud,
halleluja, halleluja
till alla Herrens sändebud,
halleluja, halleluja.
4. Och där de talar kring vår jord,
halleluja, halleluja,
ges liv och Ande med Guds ord,
halleluja, halleluja.
5. Till örat når då Faderns röst,
halleluja, halleluja,
till hjärtat både dom och tröst,
halleluja, halleluja.
6. Då äras Jesus runt vår värld,
halleluja, halleluja,
för både påsk och himmelsfärd,
halleluja, halleluja.
7. Guds Ande då till Herrens pris,
halleluja, halleluja,
på jorden skapar paradis,
halleluja, halleluja.
8. Där är Guds boning på vår jord,
halleluja, halleluja,
med Herrens bad och Herrens bord,
halleluja, halleluja!
9. Där lyfter sej en lovsång ny,
halleluja, halleluja,
som fågeln upp mot himlens sky,
halleluja, halleluja!
10. Där tackar Kristi kyrka Gud
halleluja, halleluja,
för eld och kraft och glädjebud:
halleluja, halleluja!
FÖRUNDERLIGAST PÅ VÅR JORD
1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.
2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.
3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.
4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.
5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar,
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.
6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.
7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.
8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.
9. Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida.
10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.
11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!
GUDS ORD TILL OSS HAR GÅTT I ARV
Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras.
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas!
GUDS ÄNGLAR I HÖJDEN, SJUNG LJUVLIGA ORD
1. Guds änglar i höjden, sjung ljuvliga ord,
som den första jul,
om barnet, Guds Son, som kom ned till vår jord,
om Sonen, vår Hjälte och Herre!
2. Guds folk här på jorden, ta barnet i famn
som den första jul!
Med frid kom vår Jesus i Faderns namn,
vår Frälsare, Hjälte och Herre!
3. Gud Fader ske ära, att dagen har grytt
för en ljuvlig jul!
Vi föds genom enfödde Sonen på nytt,
tack, Jesus, vår Hjälte och Herre!
HERRE, VART SKA VI GÅ HÄN?
1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?
2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.
3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."
4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!
5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläd dej, lille, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!
6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.
7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.
8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!
HERRE, VÅR HERRE, GE GLÄDJE OCH GLANS
1. Herre, vår Herre, ge glädje och glans
när vi till gudstjänst ska mötas!
Folket må binda dej lovsångers krans,
tjänsten med tacksamhet skötas.
Högtiden växe med dagen!
Påsk liksom pingst går ju fram ur jul,
nu må din sol såsom guldet gul
göra var sovande vaken!
2. Låt bland oss verka ditt bad och ditt bord,
allt med de invigda tungor,
så att det hörs att din Ande, ditt Ord
är vad som talar och sjunger!
Ja, låt oss känna och smaka:
Anden är mera än kött och blod,
Herren är ljuvlig och evigt god,
skänker oss livet tillbaka!
HIMMELEN ÄR HÄRLIGT BLÅ
1. Himmelen är härligt blå,
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://
2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://
3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.
4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://
5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://
6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem.
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://
7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://
8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://
HIMLENS MORGON RÖDA
1. Himlens morgon röda
sej lät på jorden föda
vid midnattstid i Betlehem,
den dunkla vrån blev ljusets hem.
Ära vare Herren i höjden!
2. Himlens morgon röda
för levande och döda,
den grydde då Guds ende Son
fick mor - en jungfru härifrån.
Ära vare Herren i höjden!
3. Himlens morgon röda
oss når med toner spröda.
Här bjuds Guds rikes blomsterfång
med paradisets fågelsång.
Ära vare Herren i höjden!
I ALL SIN GLANS NU SOLEN STRÅLAR
1. I all sin glans nu solen strålar
och livets ljus försoning målar,
när pingstens liljor får sin tid
och sommar nalkas ljus och blid.
Nu mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.
2. När sommarnatten svalka bjuder,
en näktergal i lunden ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.
3. Som vinden smeker blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
dess ljuvlighet vi smaka får.
Vid ängen porlar bäcken klar
från livets källa underbar.
4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har detta verkat och oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Ordet som blev kött och blod
och nu är hos sin Fader god.
5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!
6. Se, tungorna av Anden glöder
för alla folk från norr till söder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.
7. Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himlens rike oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.
[Copyright David Termén, publ. med tillstånd]
I NASARET FRÅN HÖST TILL VÅR
1. I Nasaret, från höst till vår,
med högt och lågt förtrogen,
där växte ifrån barndomsår
vår Herre, alltmer mogen,
som den som från sin Faders slott
har gjort en färd och trivs så gott
i stugan och i skogen.
2. Han leds av Faderns Ande god,
som över hjässan svävar,
och Josefs och Marias ord
ger starka ben och nävar,
med leende han här går fram,
men när det syndas utan skam
han suckar djupt och bävar.
3. Så är vi alla kungabarn,
fast fattiga och ringa,
och högre upp än örnen far
kan tankarna sej svinga
när Jesus i vårt hjärta är
som Herre mild och broder kär,
som barn med himlavingar.
4. Då har vår Gud ett Nasaret
åt oss nånstans på jorden,
en liten fin och bördig plätt
i södern eller norden,
där vi kan se att Gud är stor
och glada lyssna till hans ord
som fågelsång och tordön.
5. Där, som Gud Faders egna små,
vi dag för dag får lära
i Andens kraft att stå och gå
och tala till Guds ära,
ja, älskas upp i Andens vård
som träd i Herrens fruktträdgård,
välsignad frukt att bära.
6. Så växer vi i Herrens tid
och vårt förbund bekräftar,
så lär vi älska Herrens frid
och skicka oss därefter,
så uppfylls med den visdom vi,
som ödmjukhet är själen i
och högmod ej behäftar.
7. O Gud ske lov för nådens ord
med tröst för dem som gråter,
för Jesu spår på denna jord,
där han oss vandra låter,
för Anden som oss leder här
till evig frid och glädje där
vi sist får mötas åter!
IDAG PÅ APOSTOLISKT VIS
1. Idag på apostoliskt vis,
till Jesu Kristi lov och pris,
till ljus och tröst för stora, små
ska våra händer läggas på.
2. Igår vi kom, imorgon är
det kanske slut med livet här.
Men, Herre Kristus, dina år
tar aldrig slut, nej, du består.
3. Med sol och måne går ditt namn
från tid till tid, från hamn till hamn.
Av vittnen skapar du en krans,
som stjärnorna i tal och glans.
4. Led också dessa ända hem
och med din Ande rusta dem
till vittnen om ditt ord, din frid,
din tro, ditt hopp, din kärlek blid.
5. Ja, ge dem eld av himmelsk art,
ett ljus som brinner rent och klart,
en mun som andas liv och tröst,
ja, låna dem din egen röst!
6. Ge mod och kraft att fasta stå
och visdom att med vishet slå
det vett som står din Ande mot
och skiljer kyrkan från dess rot.
7. Ja, ge dem tillit till ditt ord,
till dina spår på denna jord,
uthållighet i provets tid
och seger i den goda strid.
8. Var deras egen predikant
och lär dem bikta sej så sant,
att själva de vid nådens bord
står genomlysta av ditt ord.
9. När de i allt setts trogna stå,
låt i ditt hus dem leva få,
gå in och ut med ljus och frid
och fröjdas intill evig tid!
JESUS, DU SKA VÄRLDEN DÖMA
1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"
2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!
JESUS HAR GRUNDAT ETT RIKE KRING VÄRLDEN DEN VIDA
1. Jesus har grundat ett rike kring världen den vida,
samlar ett folk som vill kämpa i tro vid hans sida.
Riket ska stå,
folket ska salighet nå,
än ska dock andarna strida.
2. Ryktet om riket som löpeld till alla sej vänder.
Tungor som glöder kan höras i avlägsna länder.
Ja, med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord,
eldar på höjderna tänder.
3. Jesus, vår Kristus, vår Konung, Guds Smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv!
Var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära!
4. Då på ditt ord ska det gladaste budskap utbredas,
också av oss ska då väg för ditt rike beredas.
Fest blir det då,
när både stora och små
låter sej fram till dej ledas.
5. Nådens och sanningens fullhet hos dej får vi möta,
sedan som kungar och präster vår kallelse sköta.
Hör nu vår bön:
låt i din kärlekssol skön
Gudsrikets frukter bli söta!
KLINGA, NI KLOCKOR
1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord!
Ära ske Herren i höjden!
2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!
3. Sjung nu och dansa
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!
KOM, FÖLJ I ANDEN MED
1. Kom, följ i Anden med
till Jordanfloden ned!
Här står Johannes färdig,
men känner sej ovärdig.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
2. Här är i tjänardräkt
vår Herre av vår släkt,
här ser vi den sej ställa,
vars ord är livets källa.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
3. Det gamla livsförbund,
med lampan tänd var stund,
är här i änglamannen
som står till tjänst på stranden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
4. Ett nytt förbund på glänt -
ett evigt ljus är tänt
och strålar över tiden,
Guds Son går ut i striden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
5. Här möts när dagen grytt
ett gammalt och ett nytt,
vi ser den dolda skatten
när Jesus döps i vatten.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
6. Här stoft och Ande kan
förenas med varann.
Hör Faderns budskap ljuva,
se himlens milda duva!
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
7. Den store änglaman,
med vatten döper han,
men visar hän med handen
på den som ger oss Anden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
8. Vi har vår Herres dop,
hans ord gör alltihop
och binder vattnet samman
med helga himlaflamman.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
9. I dopets ord och pakt
Gud eld och Ande lagt,
som i hans kyrka brinner
tills rum och tid försvinner.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.
KOM NU HIT MED ALLA SMÅ
1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.
2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan,
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.
3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.
4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.
5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!
KRISTUS KOM FRÅN DÖDEN
Alt. koral:
1. Kristus kom från döden
med påskdagsmorgonglöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
2. Kristus blev i döden
vår räddare i nöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
3. Kristus vann mot döden,
nu strömmar livets flöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
KVINNA, VAD DIN TRO ÄR STOR!
1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!
2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.
3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.
4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.
5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.
6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"
7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.
8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.
9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.
KYRKAN DEN ÄR ETT GAMMALT HUS
1. Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
Mäktiga murar blivit grus,
ändå ska klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
särskilt på den som trött och tung
längtar till frid och till glädje.
2. Himlarnas Herre ej bebor
hus som är byggda av händer.
Bara en skuggbild, så vi tror,
ser den som ditåt sej vänder.
Själv han dock byggde kärleksfull
åt sej ett hus av stoft och mull,
nåden har rest det ur gruset.
3. Vi är Guds egen kyrka nu,
tempel av levande stenar.
Under hans kors står jag och du,
dopet och tron oss förenar.
Vore vi inte fler än två
ville han bo hos oss ändå,
med all sin nåd och sin kärlek.
4. Frimodigt kan vi samlas då
om än i lövhyddor bara
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss ur Jesu mun,
platsen blir helgad av ordet.
5. Husen som bär vår Herres namn
är dock som hemmen oss kära.
Där tog han barnen i sin famn,
där samlas vi till hans ära.
Härliga ting han där har sagt,
slutit med oss en evig pakt,
tagit oss in i sitt rike.
6. Dopfunten som vi döptes i
än oss om dopet påminner,
altaret om det bröd och vin
där vi vår Frälsare finner,
huset om den vars ord består,
Kristus, densamme som i går,
evigt Guds Son som oss löste.
7. Give då Gud, var än vi bor,
att vi när klockorna rungar
alltid går dit och hör och tror
ordet som Jesus förkunnar:
Världen ej ser, men ni mej ser,
allt vad jag säger, se, det sker,
frid jag nu ger åt er alla!
KÄRLEKEN ÄR LJUSETS KÄLLA
1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.
2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.
3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.
NU VISSNAR TRÄD PÅ BERG OCH STRAND
1. Nu vissnar träd på berg och strand
och många sångarbröder
med systrar från vårt sommarland
drar vidare mot söder.
2. Där marken lyste nyss som guld,
med ax på strån så smala,
där ser man nu den svarta mull
med stubb på fält så kala.
3. Men andra ställen där vi bor
är fyllda dessa dagar.
Ja, verksamhet och välstånd gror,
Guds gåvor läggs i travar.
4. Och han som fyllde på vår jord
de gyllne axen rika,
han stannar hos oss med sitt ord,
det ord som ej kan svika.
5. Vi tackar honom med vår sång
för allt som blev oss givet,
för allt som växte sommarn lång,
för ordet och för livet.
6. Då över oss vårt hela år
sin frid han lyser gärna,
då efter vinter kommer vår,
med sommar, korn och kärna.
7. Och när till sist på Herrens bud
vårt timglas här utrinner,
en evig sommar hos vår Gud
i paradis vi finner.
8. Då skördar vi likt fåglars tåg,
som inte sått sin gröda,
och kommer aldrig mer ihåg
all jordens strid och möda.
9. För skörden här och skörden sist
ska den ha äran bara,
som genom Herren Jesus Krist
vår Fader ville vara!
10. Vi ber att Anden, han som kan,
i dessa korta dagar
med tro och hopp och kärlek sann
till himlen oss ledsagar!
OM DU ÄR MODFÄLLD, KÄRE VÄN
1. Om du är modfälld, käre vän,
fast du på Jesus tror
och ber din bön i Jesu namn
och i Guds kärlek bor,
2. så se nu åter upp till Gud
igenom skyar grå,
för i vår Faders högra hand
alltjämt vår räddning står!
3. Se dej omkring som ett Guds barn,
för Skriftens ord bär bud
att till det bästa tjänar allt
för dem som älskar Gud.
4. Det finns ett gammalt talesätt:
var djävul har sin tid.
Men säkert är, att ingen vann
som gick mot Gud i strid.
5. Guds änglar är så många slags
som dagar i ett år,
och vad hans order syftar till
han slutligen uppnår.
6. Guds ärende går varje storm,
om än så stor och vild,
och galen eld som bryter lös
får också hjälpa till.
7. Och när all världen kastar lott
om ära, liv och gods,
så har du dock av Herren själv
hans änglar anförtrotts.
8. Och tror du på hans kärlek än,
om än den tycks förklädd,
så i hans Ande res dej upp,
var inte längre rädd!
9. Vår Gud är oss en väldig borg
med kärlek, tro och hopp.
Vi fick Gud Faders Ande själv
med dopet i vår kropp.
SOM VÅRSOL STIGER MORGONRÖD
1. Om du är modfälld, käre vän,
fast du på Jesus tror
och ber din bön i Jesu namn
och i Guds kärlek bor,
2. så se nu åter upp till Gud
igenom skyar grå,
för i vår Faders högra hand
alltjämt vår räddning står!
3. Se dej omkring som ett Guds barn,
för Skriftens ord bär bud
att till det bästa tjänar allt
för dem som älskar Gud.
4. Det finns ett gammalt talesätt:
var djävul har sin tid.
Men säkert är, att ingen vann
som gick mot Gud i strid.
5. Guds änglar är så många slags
som dagar i ett år,
och vad hans order syftar till
han slutligen uppnår.
6. Guds ärende går varje storm,
om än så stor och vild,
och galen eld som bryter lös
får också hjälpa till.
7. Och när all världen kastar lott
om ära, liv och gods,
så har du dock av Herren själv
hans änglar anförtrotts.
8. Och tror du på hans kärlek än,
om än den tycks förklädd,
så i hans Ande res dej upp,
var inte längre rädd!
9. Vår Gud är oss en väldig borg
med kärlek, tro och hopp.
Vi fick Gud Faders Ande själv
med dopet i vår kropp.
SOM VÅRSOL STIGER MORGONRÖD
1. Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med liv förutan like.
Därför så länge världen står
det efter vinter kommer vår
i Guds och nådens rike.
2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.
3. Som knoppen brister, ån blir stor,
som ängen grönskar, kornet gror,
när livets våg vill svalla,
så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.
MED STRÅLGLANS KRING SIN TINNING
1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.
2. Ty när han uppenbaras
vid stoftets gräns på nytt,
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.
3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö
som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.
4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.
5. "Men Herre, vänta bara,"
utbrister Petrus då,
"här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få!"
6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.
7. Men gott är här att vara,
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.
8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.
9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.
10. Hans Ande är i världen,
hans ord är i vår mun,
vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.
11. Från kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
Här är oss gott att vara,
Gud ger oss ljus och syn!
MORGONSTUND HAR GULD I MUN
1. Morgonstund
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han har oss lärt i Jesu namn,
att liksom barn i modersfamn
vi djupt och sött får sova.
2. Morgonstund
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila,
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.
3. Morgonstund
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.
4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra gagn som Gud det vill,
när nåden gör oss trygga.
5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.
NÄR HELIGA MAN VILL OSS KALLA
1. När heliga man vill oss kalla,
så sker det blott till spe och spott.
Men det är dock av öknamn alla
det enda som kan kallas gott.
Det ger allena Gud all ära,
det gör oss fattiga och små.
Det namnet ödmjukhet skall lära
dem som vill himmelriket nå.
2. Ja, helig är vår tro och Kyrka
och heligt är vårt dopförbund,
höghelig han som är vår styrka
från trons och bönens första stund.
Ja, helig inför Gud skall vara
var kristen, som det namnet bär.
Den heligheten räcker bara
som Kristi egen oskuld är.
Övers. och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)
O LÅT DIN ANDE MED OSS VARA
1. O, låt din Ande med oss vara,
o Jesus, du som hit oss oss bjöd,
så att vår lilla barnaskara
kan döpas till din segerdöd!
2. Vi efter dej dem kristna kallar,
o, låt dem i ditt namn uppstå
och, om de snubblar, aldrig falla
men skynda fram och målet nå!
3. Blir loppet långt, låt dem ej mattas,
var grånad kämpe kom ihåg!
Blir loppet kort, låt dem ej fattas
den plats där de din kärlek såg!
4. O, skriv ditt namn i deras hjärtan
och deras i din högra hand,
så de med dej har fröjden, smärtan
tillsammans i din Andes band!
5. Vid vaggan ljuder änglatoner,
låt dem vid kistan lysa fred!
När du ger kors vill du ge kronor,
i dödens skugga går du med.
OM INTE HERREN BYGGA VILL
1. Om inte Herren bygga vill,
är sten och trä förgäves,
ty mer än världen tror ska till,
ett annat virke kräves.
Det måste till ett gudomsord
från Herren själv, när på vår jord
hans helgedom ska byggas.
2. Ett klocktorn och en vacker funt,
ett bord med ljus man tänder,
det kan man hitta jorden runt,
det görs av mänskohänder,
men samvetsro och fred med Gud
blir inte till av klockors ljud
och hus som vi har smyckat.
3. Så ber vi: kom, o Herre stark!
Låt Anden här regera!
Då byggs här upp en rymlig ark
med frälsning för allt flera.
Var Herrens dag, vart kyrkoår
vår Herre mitt ibland oss går,
när livets ord får ljuda.
4. Till det Guds ord, som likt en sol
med ljus och kraft kan verka,
vi reste denna predikstol,
vi byggde denna kyrka.
Vi helgar nu dess skepp och kor,
dess dopfunt och dess altarbord
till trogen tjänst för ordet.
5. O du som skapat världen vid
och universum känner:
låt också denna byggnad bli
ett verk av dina händer.
Med ord och Ande bygg ett rum
som blir en verklig helgedom,
där du i sanning dyrkas!
6. I Jesu namn till dig vi ber,
vi på ditt ord vill bygga.
Ty endast om du själv är med
är vi för evigt trygga.
O du som skapat rymd och jord,
vår Herre, bygg nu med ditt ord
ditt tempel mitt ibland oss!
PÅSK OSS VÄCKER, SORGEN SLÄCKER
1. Påsk oss väcker,
sorgen släcker,
sorgen släcker till evig tid.
Nu är oss givet
ljuset och livet,
ljuset och livet med dagning blid.
Påskdag väcker,
sorgen släcker,
sorgen släcker till evig tid.
2. Räddningsmannen
övervann den,
övervann den som mörker spritt.
Helvetet gråter,
himmelen åter,
himmelen åter kan jubla fritt.
Räddningsmannen
övervann den,
övervann den som mörker spritt.
3. Sången tonar:
han försonar,
han försonar på dyrköpt vis.
Han ville böta
för att oss möta,
för att oss möta i Paradis.
Sången tonar,
han försonar,
han försonar på dyrköpt vis.
4. Tyngd av nöden
led han döden,
led han döden som syndens sold.
Han fyllde kraven,
nu ligger graven
nu ligger graven i Jesu våld.
Tyngd av nöden
led han döden
led han döden som syndens sold.
5. Morgonstunden
guld i munnen,
guld i munnen har än till oss.
Frälsaren lever,
vi ska få leva,
vi ska få leva, vår död till trots!
Morgonstunden
guld i munnen,
guld i munnen har än till oss.
6. Änglahärar
honom ärar,
honom ärar, ja, pris ske Gud,
flyger så glada
fram och tillbaka,
fram och tillbaka med glädjebud.
Änglahärar
honom ärar,
honom ärar, ja, pris ske Gud!
7. Med Guds skara
får vi fara,
får vi fara från grav till sky.
Tungorna glöder,
Herren vi möter,
Herren vi möter med lovsång ny.
Med Guds skara
får vi fara,
får vi fara från grav till sky.
RES UPP DITT HUVUD, O KRISTENHET
1. Res upp ditt huvud, du kristenhet!
Lyft upp din blick, slå den inte ned!
I himlen hör du hemma.
Där är ditt hjärta, där är din skatt,
och därifrån kommer han som glatt
dej med sin varma stämma.
2. Res upp ditt huvud, av hjärtat säg
till korsets hövding: "O tänk på mej,
där du är i ditt rike!"
Då faller fjällen från ögat ner,
du paradiset då plötsligt ser,
dess glädje utan like.
3. Där ser vid floden du livets träd
och himlens fåglar i solvarmt lä
du hör så livligt sjunga
om herrefärden i högan sky,
om jord och himmel så splitter ny,
om kristna evigt unga.
4. Ej mer du fruktar för domens dag,
du vet att domaren gjort din sak
till sin och lösning funnit.
Dess mer du längtar var morgon ny,
tills Herren dagas i himlens sky
och natten helt försvunnit.
5. Och när då för varje årsring här
du ser att konungens tecken är
i solar och i månar,
nog glimmar glatt dina ögon då,
och käckt ditt huvud du reser så,
fast stjärnor dör och dånar.
6. Men fast du längtar, o kristenhet,
så glöm dock inte att du ju vet
vad Herren väntar efter,
du ber ju inte, på kärlek tom,
om blixt från ovan, om pilsnabb dom,
om himlens slutstridskrafter.
7. Du är ju Konungen underställd,
som inte gärna med himlens eld
sin nåd i straffdom byter.
Som vännen dristigt för Sodom bad,
så be du själv för din stora stad,
tills Gud själv staven bryter.
8. Ja, be för Babel, tills klart du ser
att bön och suckar ej hjälper mer
mot undergångens bölja!
Då ropar Herren: Jag kommer snart!
Och bruden svarar: Med blixtens fart
i skyn jag dej ska följa!
9. Då skallar hornet för sista gång,
då nalkas facklor och bröllopssång,
Gud själv bland oss vill trona!
Då omgjuts himmel såväl som jord
i reningslågor på Herrens ord,
då strålar livets krona!
RÄTTFÄRDIGHET OCH SALIG DÖD
1. Rättfärdighet och salig död,
de två hör stadigt samman
som fågelsång med morgonglöd
vid första solskensflamman.
Ja, de kan aldrig skiljas åt,
men evigt blir det natt och gråt,
där Anden ej fått råda.
2. Att kämpa Kristi goda strid
och genom livets öden
ha hans rättfärdighet och frid,
ger liv i själva döden.
Väl dem som står i Kristi sold
och ej sej gav i mörkrets våld!
I frid de hem får fara.
SOV SÖTT, BARN LILLA
1. Sov sött, barn lilla!
Ligg lugnt och stilla,
ja, sov nu så sött,
som fågeln så trött,
som blommorna blundar på ängen.
Gud Fader har sagt:
stå, änglar, på vakt
där mina små barn är i sängen!
2. Gudsfingrarna sanna
slog kors för din panna,
Guds Enföddes röst
slog kors för ditt bröst,
nu ska ingen djävul dej skada.
Nu kan i ditt dop
med tillitens rop
din själ och ditt hjärta sej bada.
3. Lägg händerna samman,
då läggs ju ditt amen
till Frälsarens bön
som stiger så skön
och ljuder där änglar framträder.
I himmel och jord
ett sådant Guds ord
hör alla Guds änglar med glädje.
4. Från dem ljuder orden:
"Hör ropet från jorden,
ett ord av Guds Son
nu kom därifrån,
från barnet med andedräktsvingar!
Gud Fader så skön,
säg ja till dess bön,
från jorden så salig den klingar!"
5. Och alla friköpta,
i Jesu namn döpta,
som stridit sin strid
och är i Guds frid,
ja, njuter Guds eviga vila,
uppstämmer direkt
sin lovsång så käckt,
att änglarna tiger och smilar.
6. Då droppar som daggen
till barnet i vaggan
från änglarnas bord
små mannabrödskorn,
de faller med glädje i korgen,
och klarögd, min skatt,
du säger godnatt
till tvivlet och rädslan och sorgen.
7. Sov sött, barn lilla!
Ligg lugnt och stilla
och nynna det namn
som nåden bär fram,
all världen till salighet givet.
Sjung: Jesus är min,
med kärleken sin,
ja, Jesus är ljuset och livet!
TVÅNG ATT TRO, DET ÖNSKAR DÅRAR
1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.
2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.
3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.
UPP NU, SION, TVEKA EJ
1. Upp nu, Sion, tveka ej!
Segerkransen väntar dej
i Guds hus i himmelen.
Herren själv berett dej den.
2. Korset vi väl bära får,
utmed branter vägen går,
men där Herren har sin gång
är det änglavakt och sång.
3. Kärlek mild gör vägen kort.
Ångest flyr för hoppet bort.
Vandraren på klippans bro
träder trygg i Kristi tro.
4. Skriftens ord med Andens ljus
leder oss i stormens brus.
Andens glöd och Herrens röst
skänker oss en evig tröst.
5. Paradisets vin och bröd
styrka ger i liv och död,
från all nöd vi hastar hem
upp till Guds Jerusalem.
6. Där församlas Herrens här,
ljuvlig grönska susar där,
och i kärlek, kraft och ro
får vi där för evigt bo.
VAR VÄLKOMMET, HERRENS ÅR
1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång livets träd slog rot.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
VAR VÄLKOMMET, HERRENS ÅR (A.D.)
1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Sannings Gud, låt ditt heliga ord
uppliva, upplysa oss i vår nord!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Nådens Gud, låt ditt solsken i vår
ge ute och inne ett gyllne år!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Fridens Gud, du din saliga frid
vill skänka vårt land till att blomstra i.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Gud, vår Far, oss till glädje och gagn
må nyåret växa i Jesu namn!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!
VÅR HERRES JESU MINNESFEST
1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu.
2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!
3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut,
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.
4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.
5. Den föder kärlek hos oss med,
till dej, som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.
6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.
7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord,
blir stoftet famnat av ditt ord.
8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!
9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!
10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom
och låste upp Guds helgedom!
VÄNNER! SADE GUDS ÄNGEL BLITT
1. Vänner, sade Guds ängel blitt,
säg, varför är ni rädda?
Nu Messias är i er mitt,
bland djuren lät han bädda.
Ja, han, vår vän, som gör jorden glad
är född till världen i Davids stad.
2. Jesus Kristus, kung Davids Son,
vår räddning i all fara,
han är född, om vår frälsning mån,
med löften underbara.
Från himlen ljuder nu julens bud,
ja, ära ske alla gudars Gud!
3. "Ära vare nu himlens Gud,
nu dalar frid till jorden!"
Glädje strömmar från krubban ut
och blir till sång vid borden.
Så ljuvligt ljuder den gång på gång,
som stjärnors afton- och morgonsång.
4. Himlens klarhet och sammanhang
Gud gav med julefreden;
eftersken liksom efterklang
de fått i kristenheten,
där ordet talar i sången säll,
där ögon tindrar var julekväll.
5. Kyrka! du är vårt Betlehem,
och alla små därinne
just som det blivit sagt till dem
sin Frälsare ska finna
med Skriftens julevangelium
- i hjärtekammaren får han rum.
ÄR HANDEN LAGD PÅ HERRENS PLOG
1. Är handen lagd på Herrens plog,
så se ej mer tillbaka!
Tänk inte mer på vad du nog
i Sodom kunnat smaka!
Men plöj din fåra, så Guds säd,
är jorden hård, i tron dej gläd!
Vill gråten kväva rösten,
se fram mot skörd till hösten!
2. Men om du ändå ser ej om,
för vi är alla svaga,
din kallelse ihåg då kom,
gå ej ett steg tillbaka!
Tillbaka vänder livet ej,
all kräftgång för ju död med sej.
För hastverk dock dej akta,
plöj djupt och väl och sakta!
3. Så framåt då i Jesu namn
trots stenar och trots stockar.
Och lyssna ej, om synd och skam
dej bort från tegen lockar.
I fara går vi varje stund
och falskhet måste bort i grund.
Guds ord ett mål dock bådar
där allting klart vi skådar.
4. Om bara någon liten stund
är mödans väg till ända.
Vår död är bara som en blund
som sömnen lärt oss känna.
Och vilan här vid hemmets härd,
den vet vi ju är mödan värd -
tänk då att efter färden
gå in i himlaglädjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar