Gullbransson

ABELA MARIA BERGLUND-GULLBRANSSON
1700-1800-talet

DE SOM FÅTT ONT NÄR MOSES HAMRAR


1. De som fått ont när Moses hamrar
men läkedom i Jesus Krist,
de gråter tyst i sina kamrar
och har fullt upp med egen brist.
De ser nog andras fel ibland,
men gör ej bjälke av ett grand.

2. Den vis vill vara, må bevaka
för fienden sin egen borg.
Ska han sin nästas fel rannsaka,
så må det ske med stilla sorg.
För vad ger det för frukt till slut
att andras felsteg ropa ut?

3. Tack du som mina fel vill rätta
ej bak min rygg, men när jag hör.
Gud ska belöna dej för detta,
när ock för mej din bön du gör.
De handlar ädelt som gör så,
men dessa är nog alltför få.













FARVÄL, MIN VÄN, NU GÅR JAG ÖVER GRÄNSEN






1. Farväl, min vän, nu går jag över gränsen!
Tack för att du på vägen bistått mej!
Vi med varandra gråtit här i trängseln;
nu är jag fri - men Gud välsigne dej!

2. Låt bönens rökverk varje stund få stiga
från främlingslandet upp till Salems stad!
Bed jämt om något! Du får aldrig tiga,
så länge som det heter än "i dag"!

3. Var vaksam jämt! Ha Andens svärd i handen,
begagna villigt vad du fått till lån!
Så lossas slutligt alla, alla banden.
Ett band blir kvar: ditt hjärta och Guds Son.

4. Gå ofta fram i tron till nattvardsbordet,
din skröplighet dej aldrig hindra må.
Rannsaka skriften, bliv vid bibelordet,
begagna det så ofta du kan få!


5. I Jesus Kristus har jag funnits värdig
att bland keruber och serafer stå.
Så håll dej blott i honom prydd och färdig,
när nöd och död begynner klappa på.

6. Välkommen efter till det sälla möte,
vartill min håg med himmelsk längtan står,
och själen frälst nu vilar i hans sköte
och följer evigt Lammet, vart det går.













GRUNDLÖSA KÄRLEK SOM INGEN KAN MÄTA


1. Grundlösa kärlek som ingen kan mäta,
hungrande syndare, Jesus är nog!
Känn ditt behov och gå fram för att äta,
äta och dricka hans kropp och hans blod.
Jubla av fröjd och gå fram i hans kraft,
som dej så kär in i döden har haft!

2. Ta inte del av en måltid så härlig,
hungrande själ, på ett tvivlande sätt.
Låt honom glädja dej här med sin kärlek,
trygg må du äta och dricka dej mätt.
Brudgummen lämnar sej helt åt sin brud!
Saligt att så kunna umgås med Gud!









HJÄRTA, ÖGA, HAND OCH FOT



Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Hjärta, öga, hand och fot,

allt skall ditt, o Jesus, bliva,
fast det föga svarar mot
offret du mej velat giva.
Men vad vill du, Höge Vän,
fordra utav tiggaren?

2. Bruka mej till vad du vill,
att föraktas eller äras,
mej med ljuva känslor fyll,
låt av luttringseld mej täras,
tag och giv och giv och tag,
dock - dej själv behåller jag!








HÖR NU, MÄNSKOBARN, DET ROP



Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Hör nu, mänskobarn, det rop
som från Kristi hjärta ljuder:
Kom! Ja, kom nu allihop!
Ingen enda han förbjuder,
nej, han löper er emot,
här finns räddning, här finns bot!

2. Kom! Det är er bäste vän
som vill rädda er ur nöden.
Märk att det är Frälsaren,
som har gått för er i döden.
Se, ja, se hans djupa sår!
Han vill frälsa om han får.

3. Lämna då allt jordiskt gräl,
lustars lek med uselheten,
säg att du en fredad själ
måste ha i evigheten,
gå med annat hur det vill.
Saligt val! Och lycka till!

JAG ARMA BARN, SOM LITET HAR ERFARIT




1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!




KOM NU, NI SOM SER ER VÅDA

1. Kom nu, ni som ser er våda
och som känner lagens hot.
Jesus tar er väl emot.
Gärna vill han er benåda.
Syndare, kom bara fram
och sök hjälp i Jesu namn!

2. Tilltrons konst får ni nu lära,
ni som tärs av andlig törst.
Sök er inte smycka först!
Nej, så onda som ni är, ja,
så ovärdiga, kom fram.
Ni får nåd i Jesu namn!

3. Tänk om alla usla kände
rätt hur god vår Jesus är,
när en själ hans nåd begär!
Han har hjälp för allt elände.
Dröjer den, gå bara fram,
lita helt på Jesu namn!

4. Detta namn är mer än alla
stort för segervinnare,
stort för fallna syndare.
Vi som oss för kristna kallar,
kom, låt oss på nytt gå fram,
fram i Jesu dyra namn!

5. Din, min Jesus vill jag vara.
Hjälp mej hålla vad du gav,
troget kämpa till min grav.
Livets krona underbara
får jag när jag här gått fram
oförfärad i ditt namn!




KOM NU, SYSKON, OCH SE PÅ

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
som båd´ jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.










LOV OCH ÄRA VARE DEJ

1. Lov och ära vare dej,
Herre Gud, som frälste mej.
Herre, dej ske evigt lov:
jag blev väckt, just jag som sov.

2. Jesus, i din korsgestalt
har jag helt och hållet allt.
För nu har jag solklart sett:
allt är orent som jag gett.

3. Jag är krank och full med sår,
dock till dej jag komma får.
Du har än ej sagt till mej:
jag vill ej förlåta dej.

4. Jag må komma tidigt, sent,
du tillträde ej förment.
Ledsen, glad jag komma må,
men du är dej lik ändå.

5. Lik dej som den första stund,
då du ned i havets grund
kastade min stora skuld,
utströk allt, oändligt huld.

6. Sådan är du som jag fritt
givit hela hjärtat mitt
och det ska du få ha kvar
ända tills det brustit har.

7. Du är godhet utan brist,
du är trohet utan list,
du är ömhet oförställd,
du är evig kärlekseld.

8. Ack att jag till själ och kropp
i den elden brunne opp,
ack att jag där sjönke ner
och därur ej komme mer!



O JESUS, VAD DU LÖNAS ILLA


1. O Jesus, vad du lönas illa
av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Med gärningarna och med orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kringutrustning er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.




TA HAND OM MITT HJÄRTA


1. Ta hand om mitt hjärta, min Frälsare kär, du allena
kan skapa det nytt och förändra och grundligen rena.
Ja, hjälp mej, så världen
och synden och flärden
ej tar mej till fånga, tills yttersta färden
är inne!

2. Bevara mej du ifrån frestarens hemliga snara,
och om i min bättring du finner att svek skulle vara,
så visa mej detta
och hjälp mej tillrätta:
till dej jag min lit och förtröstan vill sätta
för evigt. 

3. Jag vet att jag inte är värd att till himlen få komma
och stå inför tronen och sjunga med alla de fromma.
Dock upplivas modet
av dyrbara blodet:
Allt, allt är fullkomnat! Hjälp, Jesus, mej tro det
till änden.

4. Ditt blodiga kors och din sargade kropp och din sveda
förklara mej så, att jag rätt må vid synden få leda!
Ja, hjälp mej den döda,
och låt för din möda
mitt hjärta av kärlek till dej liksom flöda
beständigt!

5. Till slut, o min Jesus, av hela mitt hjärta jag beder:
fullborda ditt verk, så för himlen du själv mej bereder!
Än är jag i tiden,
så hjälp mej i striden!
En dag skall dock komma, då jag får i friden
dej lova.




VAD GOTT KAN JAG VÄL GÖRA


1. Vad gott kan jag väl göra
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.

2. Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!

3. Låt i din sunda lära
mej bli alltmera vis
och alltid själen nära
med denna himlaspis.
Låt det bli mitt beslut
att ädla skatter samla,
som aldrig ska bli gamla
och aldrig ska ta slut.

4. De bud du velat tyda
för oss på denna jord,
hjälp mej dem villigt lyda
i tanke, verk och ord.
Bevara själv mej så,
att jag ditt ömma hjärta
med uppsåt ej må smärta,
ej synd med flit begå.

5. Mej med din kärlek rena
uppamma i din famn.
Behåll mej vid det ena,
så fruktar jag ditt namn.
Låt aldrig mänskobud
mitt hjärta mera fälla,
låt aldrig mer mej ställa
dem jämte dej, o Gud.

[fritt efter G Ållon]









VAR GLAD, MIN SJÄL, OCH FRÖJDA DEJ


PÅ LÖRDAGSAFTON

1. Var glad, min själ, och fröjda dej!
I morgon ska du höra
det ord vars kraft bevisar sej
och oss kan saliggöra.
Det ska bli tytt, Guds namn till pris,
på gott och evangeliskt vis,
av herden som oss tjänar.

2. Jag lik den trötte vandraren,
som gläds när dagen skrider,
har väntat efter söndagen
och gläds att tiden lider.
Snart kommer denna stora dag,
till kropp och själ nu fröjdas jag.
O helg, vad du är ljuvlig!

3. O vilken glädje att gå upp
till Herrens helga gårdar!
Min matta själ där livas upp,
Hugsvalaren mej vårdar.
Där får jag full av glädjens ljud
min lovsång sjunga till vår Gud
med alla nådebarnen!

4. Så kom då, kom då alla ni
som vill vår Gud tillhöra!
I Herrens gårdar samlas vi,
ja, vi vill sällskap göra
och upp till helga templet gå,
en herdes ord att höra få,
som själv av Gud fått lära.

5. En sabbatsdag än återstår
för alla Herrens trogna,
ett evigt, saligt jubelår,
ack, när ska tiden mogna?
Det gläder mej i hoppet här
att en gång, fri från allt besvär,
Guds sabbatsdag få fira.






VI FÅTT EN SJÄL, MEN MÅ VI DEN SÅ SKÖTA


1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden,
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,
när allting sviker här ska du bli frälst.