Gustafson

EMIL GUSTAFSON
1800-talet












ETT STILLA BARNAHJÄRTA




1. Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
från syndens makt bli frälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2. Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
En skön förhoppning jordas
ej utan hjärtenöd.

3. Men ville hjärtat brista
vid blotta tanken på
att offra allt, ja, mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
sen vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4. Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta,
i lydnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5. Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn:
Guds löfte, segerbågen
som glänser där i skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.











HUR UNDERLIG ÄR DU I ALLT VAD DU GÖR



Alt. koral:



1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mej för
för mej är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mej
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dej.

4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.






MIN GUD, JAG SJUNKER NER




1. Min Gud, jag sjunker ner 
vid korsets fot och ber 
om denna djupa frälsning, 
som du av nåd oss ger. 
Min egenvilja krossa, 
all själviskhet fördriv. 
O Gud, mej helt förlossa, 
bli livet i mitt liv! 
Som hjorten efter vatten 
jag längtar efter dej, 
med Andens hela fullhet, 
o Gud, välsigna mej! 

2. O Jesus, helga mej
och dra mej närmre dej,
och till mitt sinnes ande
och Gud, förnya mej!
Till hjärtats djup mej rena
i blodets purpurälv,
mej helt med dej förena
och fyll mej med dej själv.
Som hjorten efter vatten...


3. Det finns ej någon mer 
än du som frälsning ger, 
och ej ens himlen räcker 
om inte dej jag ser. 
Ej dina gåvor heller 
har värde utan dej, 
blott du mej tillfredsställer, 
blott du är nog för mej. 
Som hjorten efter vatten...

4. Min brudgum rik och skön,
jag är din kärleks lön,
mitt hjärtas djupa längtan
är svaret på din bön.
Mot din uppstungna sida
jag måste luta mej,
o, låt mej sedan lida
och fröjdas blott med dej!
Som hjorten efter vatten...













SÅ SÄG MEJ, VARFÖR SITTER DU OCH KLAGAR





1. Så säg mej: varför sitter du och klagar,
när dina framtidsplaner går i kvav?
I himlen bor den Gamle utav dagar,
han för dej över svårighetens hav.
Hans planer, de kan aldrig lyckas illa,
men han vill lära dej att vara stilla.

2. Han ska din sorg i jubelsång förvandla,
ty rådlös är han aldrig någonsin.
Men när vi är ur stånd att kunna handla,
då är det Herrens sak att gripa in.
Vi måste lära, fastän därtill sena,
att sjunga: "Frälsningen är din allena!"

3. Den måste leva helt av dagligt manna,
som i sin barnatro ska växa till.
Den som vill framåt, måste alltid stanna
närhelst Gud bjuder och varhelst han vill.
Men under livets allra högsta smärta
jag fann mej allra närmast Jesu hjärta.

4. Vad än oss händer, allt så väl han sköter,
att glädje efter sorgen skördar vi.
Den största prövning som en kristen möter
är den han fruktar, men ej råkar i.
För evig tid all otro vike fjärran!
Av vilken orsak tvivlar du på Herran?




SÄLL ÄR DEN SOM HOPPAS UPPÅ HERRAN



1. Säll är den som hoppas uppå Herran
med en barnslig tro som Abraham.
Ty han trodde där allt hopp var fjärran,
och han aldrig, aldrig kom på skam.
Säll är den som med ett trofast hjärta
vandrar stadigt i sin Herres bud
och i prövningarnas bittra smärta
tyst och stilla bidar inför Gud.

2. Bibeln hjältar fick sej inte sola
mitt i lycka, rikedom och prakt.
Nej, de fostrades i korsets skola
till att känna himmelrikets makt.
Sedan kunde de beträda färden
som sin Herres trogna sändebud,
med en tro som skakade på världen,
i en ödmjuk ande inför Gud.

3. Den som han till ära vill upphöja
måste grundligt förödmjukas först.
Den sej måste allra djupast böja
som i Kristi rike ska bli störst.
Herren sina mest förtrogna vänner
härliggjorde genom bitter nöd.
Den som ljuvast Jesu kärlek känner
mest har smakat egna jagets död.

4. O, så hoppas, hoppas då på Herren!
Frukta ej du lilla klena hjord!
Att förtvivla, vare det dej fjärran,
lev i Gud och lita på hans ord!
Halleluja, varje prövning fortar,
skyndar på en segerhjältes färd,
tills han föres genom äreportar
in i evighetens ljusa värld.