1800-talet
DIN KONUNG KOMMER, SION, TRÄD
1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.
2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.
3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"
4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!
EN VÄNLIG GRÖNSKAS RIKA DRÄKT
1. En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
I ENIGHET SEJ SAMMANSLÖT
1. I enighet sej sammanslöt
en trogen lärjungsskara,
då Herrens Ande ut sej göt
med krafter underbara.
Man samlats under lov och bön:
då kom från himlens höjd ett dön,
och tungor som av eld där sken
och sänktes över var och en.
2. Det var den första pingstens fläkt
som kom med vårlig styrka.
Då blev ett frö ur dvala väckt,
då grundades en kyrka,
som segra skall, trots blod och bål,
som talar nya tungomål.
Så växte Guds församling opp
i enig kärlek, tro och hopp.
3. O Helge Ande, återtänd
den första pingstens låga!
Dess tillförsikt till hjärtan sänd
som sätter allt i fråga!
Oss trösta, tukta, helga, stärk!
Din kyrka väck till stora verk.
Gör henne fri från vank och men,
gör henne segerstark och ren!
4. Ej mänskan själv det uppnå kan:
det måste henne givas!
Snart slocknar helt den eld som brann,
om ej av dej den livas.
Vår brist och skuld du ser och vet,
men hjälp oss i vår skröplighet
och mana gott för oss ännu
med outsäglig suckan, du!
5. Kom, Ande, kom från himlens höjd
och dina frukter främja:
rättfärdighet och frid och fröjd
och kärlek, kraft och sämja!
Fast din församling splittrad är,
ovanskligt hopp vårt hjärta när
att du ur splittring, mörker, fall,
dock allt förena, lyfta skall.
6. När rådlös är den svaga hjord
och fienden vill glädjas,
så påminn oss om Herrens ord,
så skall vi inte rädas.
I vedermödans tid till sist,
då många hyllar Antikrist,
gör lika fast vår tros förbund
som i den första pingstens stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar