1800-talet

KUNG I TÖRNEKRONA
1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mig ditt öga.
Ty för mig du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.
2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.
3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!
4. Sol, som aldrig nedgår,
dig i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mig hos dig vara!
Fräls mig när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mig se!
MIN VÄN ÄR LJUV, MIN VÄN ÄR MILD
1. Min vän är ljuv, min vän är mild
och trofast i all livets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
så skön som vännens i mitt hjärta.
2. Min vän är min och jag är hans,
och än vår kärlekslåga brinner
när solens eld och stjärnans glans
i rymden slocknar och försvinner.
3. När han vid målet väntar mej,
jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors ska en gång byta sej
som hans i evig segerfana.
4. Jag än vill tänka på hans namn,
när tungans bruk är hämmat blivet,
och trygg mej lägga i hans famn,
som är Uppståndelsen och Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar