Nyberg

LARS THORSTENSSON NYBERG
1700-talet















BRIST UT I TÅREFLOD, DU HÅRDA HJÄRTA




1. Brist ut i tåreflod, du hårda hjärta!
Se hur vår Frälsare är tyngd av smärta!
Han är ju redan dödsdömd i palatsen
och bär nu korset till avrättningsplatsen.

2. Frivilligt går han där och hörs ej klaga,
sin tunga börda bär han för oss svaga.
Vem finns som ej till sorg och tårar röres,
då Gud bland rövare till döden föres?

3. Han har nu hunnit fram med vedermöda
till platsen där de nu skall honom döda.
Där kastas han omkull och omilt ryckes,
med obarmhärtighet mot korset tryckes.

4. Se hur hans öppna sår av plågor svider,
hur ömkligt han sej snart på korset vrider!
Men lyssna även när för oss han beder
och rövaren till paradiset leder!

5. För målet med vad Jesus gör och trälar
är att ge friheten åt bundna själar
som syndinsnärjda sina händer vrider
och under lagens dom med ängslan kvider.

6. Så låt din bättring inte bli förhalad,
din skuld med Jesu blod är rikt betalad!
Kan du med allvar på hans godhet tänka
och ej ditt hjärta helt åt honom skänka?

7. Nå, vill då ingen mer i världen vida,
vill jag dock träda fram på Jesu sida!
Vad kan det skada mej att världen smädar,
när Jesu sår och blod mitt hjärta gläder!

DEN ENDA GLÄDJE SOM JAG VET

1. Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den oss Jesus skänka vill.

2. Den enda tröst i all min nöd,
den enda hjälp mot evig död,
den enda fröjd i allt besvär,
det är att äga Jesus kär.

3. Den enda väg att frälsning få,
det enda sätt att friden nå,
den enda rening som är god
är Jesu Kristi kors och blod.

4. Den enda visdom som jag vet,
den enda Guds rättfärdighet,
den enda sanna helgelse,
den får vi med vår Frälsare.

5. Det enda sätt att dö i frid,
den enda tröst i domens tid,
den enda trygghet inför Gud,
det är att vara Kristi brud.







DU NEDERSLAGNA SJÄL

 

1. Du nederslagna själ,
som hungrar efter tröst,
märk dock de orden väl,
att du är återlöst!
Om du det bara fatta vill
och sätta hjärtats tro därtill,
ja, som ett barn på Jesus tro,
så skall du finna ro!

2. Märk, allt som leder dig
försoningen förbi
är satans villostig,
förnufts bedrägeri.
Gå ej till råds med kött och blod,
men tro att Jesus är dig god!
Låt inte otron hindra då,
nåd kan du genast få!

3. Så driv misströstan bort
och fatta tillförsikt!
Den glädjen blir så kort
som grundar sig på plikt,
men som den störste syndare
sig köpt och återvunnen se,
det är den ordning Jesus vill
att du dig håller till.









FAST SYNDERNAS VÄLDE HAR HUNNIT SIN HÖJD

1. Fast syndernas välde har hunnit sin höjd,
fast frukter av otron syns grönska,
fast djävulens träl är i fängelset nöjd
och gör vad hans herre kan önska,
så varar dock Frälsarens förbön.

2. Man lever i vällust, i högmod, i prakt,
i köttets och ögonens lustar,
man talar om Jesus med hån och förakt
och glatt sej till utsvävning rustar,
dock varar vår Frälsares förbön.

3. Ni syndare, som nu i svordom er själ
jämt önskar i avgrunden neder,
ack, hör att vår Frälsare vill er så väl
och för er så hjärtligen beder:
låt stå än ett år detta trädet!

4. När ni nu så djärvt ger er fattiga själ
och hjärta till djävulens boning,
så visar vår Frälsare fram såsom skäl
åt Fadern sitt blod, till försoning.
Han säger: de dyrt blivit köpta.

5. Om inte hans död hade frälsat vår själ
från lagen och Sinai dunder,
så hade vår syndfulla mänsklighet väl
i otro och straffdom gått under,
men Frälsarens förbön, den gäller.

6. Sen han har sitt offer för synden gett ut
av kärlek, till mänskornas fromma,
så ber han till sista livsaftonens slut
att vi till vår Fader ska komma.
Det skedde ej utan hans förbön.

7. Hans förbön uträttar att själen blir rörd,
när ordet till hjärtat han leder,
att bönen i himmelen nådigt blir hörd,
som uppväckta syndare beder.
Han talar så gott för oss alla.

8. Hans förbön uträttar att syndares tro
i frestelsen inte försvinner,
att syndare får i sin Frälsare ro,
att satan ej över oss vinner.
Så viktig är Frälsarens förbön.

9. Ni dyrköpta själar, låt detta er gå
till hjärtat och samvetet väcka.
Ni kan nu för intet all salighet få,
se, Jesus er handen vill räcka.
Låt honom ej bedja förgäves! 








MÄKTIGASTE SEGERHJÄLTE

1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
blir er gammal, tung och lång!









NÅDEN, NÅDEN DEN ÄR FRI

1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som här fått namn av lärd,
mycket verkat, tänkt och skrivit,
och den som i denna värld
dömd från liv och ära blivit,
måste båda, märk det ena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida.
Rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.

6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet
och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!

9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.