Cassel

CARL GUSTAF (WIBERG) CASSEL
1800-talet














ACK, ATT I SYND VI SLUMRAR BORT

1. Ack, att i synd vi slumrar bort
ett liv, så viktigt och så kort,
och glömmer för ett timligt väl
att samla skatter för vår själ!

2. Betänk då vad din frid tillhör:
du mänska, bed och bättring gör!
Idag du kallas av din Gud,
härnäst dej kallar dödens bud.

3. Då upphör makt och rikedom,
du måste fram för Herrens dom.
All världen där, du syndens träl,
ej frälsa kan din arma själ.

4. Väl den som följer Jesu röst
och äger i hans ord sin tröst,
till hans förtjänst har satt sin lit
och gör hans viljas verk med nit.

5. O Jesus, du som med din död
har frälsat mej från evig nöd,
låt mej min sista timma få
beredd och glad till mötes gå.

6. I tro och kärlek mej bered
och i din Andes ljus mej led,
så jag fullborda kan mitt lopp
med samvetsfrid och saligt hopp.

7. För döden jag ej fruktan bär
när jag med dej förenad är.
Med glädje när du kallar mej
min frälsta själ ska gå till dej.









O SYNDAFÖRLÅTELSE, DYRBARA SKATT



1. O syndaförlåtelse, dyrbara skatt,
av oförskylld nåd åt oss vunnen,
du är ju för oss i vårt eländes natt
den flödande salighetsbrunnen!
Med ständiga synder mot heliga bud,
vart skulle vi fly, om ej blodet hos Gud
hans nåd oupphörligt förnyar?

2. Allt eget, det vare sig ont eller gott,
o må det bli dött och begravet
och anden i Kristi rättfärdighet blott
insjunka som droppen i havet!
Ty är jag förlorad, till intet i mig,
då har jag ock allting fullkomligt i dig,
o Jesus, för eviga tider.

3. På korset du sagt: "allt fullbordat nu är",
men ej: "det fullbordat skall bliva".
O Herre, giv nåd, att jag enfaldigt lär
min tro med ditt ord införliva!
När du nu har sagt ditt "fullbordat" en gång,
då leve mitt hjärta, då ljude min sång:
ett ja och ett amen i själen! 






PÅ HERRENS ORD VAR TRYGG



1. På Herrens ord var trygg, mot allt ditt tycke
och alla skiften som i känslan bor.
Hör Jesu ord, hör livets huvudstycke:
den salig är, som inte ser men tror!

Så sant som Gud är trofast och sannfärdig
och sagt: kom hit till mej, kom vem som helst,
skall också du, så syndig och ovärdig,
blott genom tron på nåden bliva frälst.

2. Ty allt beror av Herrens nåd allena,
vår bättring, tro och kärlek, frid och hopp
och vårt förblivande vid detta ena:
allt måste blott ur nåden spira opp.
Ju mer du lär dej hur han sej förbarmar,
dess mer han blir dej dyrbar, stor och kär.
På nåden trygg du vilar i hans armar,
så djupt eländig i dej själv du är.

3. Den myckna synden, skröpligheten, bristen,
visst har den i sej själv en sorglig vikt,
men faran är, att då med ormalisten
den onde kväva vill vår tillförsikt.
Vårt största fel är dock bland alla felen
att ej i tron vi tar Guds nåd emot.
Maria har valt ut den bästa delen:
att sitta stilla invid Jesu fot.

4. Bekymrade Guds barn, o om du visste,
att huru stor än uselheten är,
är rätta kännetecknet på den kristne
att han sitt allt i Kristus äger här.
Förtro dej därför barnsligt, helt och gärna
åt honom som dej har oändligt kär,
och håll dej tryggt och fast vid Ordets kärna,
att endast Kristus allt i alla är,

5. att han är vägen, sanningen och livet,
att ej i himlen, ej på jorden fanns
ett annat namn, vårt fallna släkte givet
till liv och salighet än endast hans.
Så skall oss Herren mer och mer framföra
till hemlighetens uppenbarelse:
blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra,
blott Kristus i oss - all vår helgelse.

6. Med detta kristendomens slutord skrivet
av Andens vittnesbörd uti din själ,
då har du Sonen och i honom livet
och Andens underpant på evigt väl.
Se här en kristens liv: en växlingskedja
av syndens ve och nådens härlighet,
en aldrig utlärd konst - att tro och bedja
och vila blott på Guds barmhärtighet.

UPPSTÅNDEN ÄR KRISTUS! GUDOMLIGA LIV




1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! 
För oss du nu dödade döden. 
Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv 
mot synden och yttersta nöden. 
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, 
mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: 
jag lever, och ni ska få leva!  

2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går,
de saligas lovsång till möte. 
Åt oss du bereder i dag som i går 
ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: 
att syndare saliga göra. 

3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud 
kan älska. Nu lever mitt hjärta! 
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud 
i Frälsarens lydnad och smärta. 
Från djup och till djup i Guds eviga råd 
serafen ej skådar ett under av nåd 
så härligt som människans frälsning!




VIK EJ UR MITT HJÄRTA

1. Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta:
andens fattigdom.
Säg mej mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.

2. Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
blott som arma, små
nåden vi erfare.
Gud, den underbare
har beslutat så.

3. Blir du självbelåten
har du lämnat stråten
som till livet bär.
De som synden kände
sökte och använde
vad oss givet är.

4. Hellre må du ligga
djupt i stoft och tigga
nåd i Jesu blod
än att självrättfärdig,
helig, stark och värdig,
äga tröst och mod.

5. Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kan sin Jesus söka
förr än farisén.

6. Milde Gud, bevara
mej från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mej
tröst och kraft och bliv mej
du all salighet!

7. Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk nu i min själ.
Äkta pärlan klara
väl åt mej bevara
till mitt högsta väl.

8. Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
om blott så du för mej,
att för evigt hör mej
himmelriket till!