1800-talet
DET VAR NITTIONIO GÖMDA VÄL
1. Det var nittionio gömda väl
i Guds trygga fårahus,
men ett gick bort, nästan frös ihjäl
långt bort ifrån liv och ljus,
långt borta i marken vild och hård,
//: långt bort ifrån herdens milda vård ://
2. "Du har nittionio hemma här,
Herre, är det inte nog?"
"Nej detta får", sade herden kär,
"långt bort ut i öknen drog,
och fast den vägen är brant och svår,
//: jag söker i öknen upp mitt får!" ://
3. Men hur långt ner i djupet Herren gick,
och hur mörk den natten var,
då vilsna fåret han återfick,
ej någon förnummit har.
Dess rop mitt i öknen hörde han
//: och sargat och döende han det fann ://
4. "Hur blev vägen du gick så röd av blod
där bland bergen, Herre kär?"
"Jo, sårad av spikar blev min fot,
när jag letade fåret där."
"Hur sargades då ditt huvud, säg?"
//: "Av törnena där som riste mej." ://
5. Och från berg och från dal upp mot himlens höjd
nu ett rop av jubel går:
"Här måste firas med fest och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!"
Och änglarnas sång ger återljud:
//: "Kom, jubla - en själ är förd till Gud!" ://
VID JESU KORS, DET KÄRA
1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.
2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.
3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.
4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!
5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.
1. Det var nittionio gömda väl
i Guds trygga fårahus,
men ett gick bort, nästan frös ihjäl
långt bort ifrån liv och ljus,
långt borta i marken vild och hård,
//: långt bort ifrån herdens milda vård ://
2. "Du har nittionio hemma här,
Herre, är det inte nog?"
"Nej detta får", sade herden kär,
"långt bort ut i öknen drog,
och fast den vägen är brant och svår,
//: jag söker i öknen upp mitt får!" ://
3. Men hur långt ner i djupet Herren gick,
och hur mörk den natten var,
då vilsna fåret han återfick,
ej någon förnummit har.
Dess rop mitt i öknen hörde han
//: och sargat och döende han det fann ://
4. "Hur blev vägen du gick så röd av blod
där bland bergen, Herre kär?"
"Jo, sårad av spikar blev min fot,
när jag letade fåret där."
"Hur sargades då ditt huvud, säg?"
//: "Av törnena där som riste mej." ://
5. Och från berg och från dal upp mot himlens höjd
nu ett rop av jubel går:
"Här måste firas med fest och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!"
Och änglarnas sång ger återljud:
//: "Kom, jubla - en själ är förd till Gud!" ://
VID JESU KORS, DET KÄRA
1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.
2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.
3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.
4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!
5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar