Whittle

DANIEL WEBSTER WHITTLE
1800-talet
















GUDS UNDERBARA NÅD MOT MEJ




1. Guds underbara nåd mot mej
jag aldrig fatta kan,
att han, fast jag ovärdig var,
i nåd mej tog sej an.
Men jag vet på vem jag tror
och är förvissad att han är mäktig
att till sin dag bevara
vad han mej anförtrott av nåd!

2. Jag lyckas aldrig helt förstå
hans kärlek, trofasthet,
och hur förtröstan på hans ord
mej skänkte salighet.
Men jag vet på vem jag tror...

3. Jag fattar inte Andens verk
med hårda syndaren,
hur genom ordets ljus han för
till tron på Frälsaren.
Men jag vet på vem jag tror...

4. Jag anar ej om mina dar
blir många eller få,
och ej var faror möter mej
på vägen jag ska gå.
Men jag vet på vem jag tror...

5. Jag vet ej om min kropp blir lagd
i graven, mörk och trång,
förrän jag Herren möta får
med kropp och själ en gång.
Men jag vet på vem jag tror...








SKURAR AV NÅD SKA FÅ FALLA





1. Skurar av nåd ska få falla, 
det lovar Gud i sitt ord. 
Härliga, saliga tider 
unnar han hela vår jord.
Skurar från höjden,
ymniga, sänd oss, o Gud! 
Droppar ej endast, men skurar, 
Herre, att falla nu bjud! 

2. Skurar av nåd ska få falla,
fröjda vårt hjärta igen!
Törstande ängarna väntar
skurar från himmelen än. 
Skurar från höjden...

3. Skurar av nåd ska få falla, 
sänd dem nu ner till vår jord! 
Sänd oss välsignelsens tider, 
som du har sagt i ditt ord!
Skurar från höjden...

4. Skurar av nåd ska få falla, 
Gud, låt dem falla just nu! 
Gud, medan här vi dej beder, 
sänd oss välsignelsen du! 
Skurar från höjden...