Arrhenius

JAKOB ARRHENIUS

1600-talet

JAG LYFTER MINA HÄNDER


1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.













JESUS ÄR MIN VÄN DEN BÄSTE


1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de flesta
överge den vännen här?
Ingen ska mej kunna skilja
ifrån den mej har så kär.
Vad han vill, det ska jag vilja
alltid här och evigt där.

2. Domen, döden för mej led han,
ingen ska fördöma mej.
Hos sin Fader för mej ber han,
aldrig ska han glömma mej.
Vem är då som vill anklaga
den som Jesus utvalt har?
Vem kan ifrån honom draga
den han tagit i försvar?

3. Jag är viss och därpå litar:
varken fara eller nöd
ska mej från min Jesus slita,
inte liv och inte död.
Inga andemakters vilja,
fjärran eller nu och här,
ska mej från Guds kärlek skilja
som i Jesus Kristus är.





LOVA HERREN GUD, MIN SJÄL

1. Lova Herren Gud, min själ!
Vad han gör är rätt och väl.
Lova honom all din tid,
ty han nådig är och blid.

2. Trösta ej på någon man,
huru hög han vara kan,
ty han hjälpa ej förmår,
när du mest i nöden står.

3. Människan är förelagt,
som Gud själv oss förutsagt,
dö och åter bli till jord,
varav människan är gjord.

4. Se, vad blir då hennes makt,
hennes anslag, hennes prakt?
Allt förlorat blir och dött,
allt förvandlat och förött.

5. Evig salighet den fann,
som på Gud förtrösta kan.
Den, hos honom söker råd,
säker är att finna nåd.

6. Gud är den som med ett ord
skapat himmel, hav och jord.
Men av allt, som jorden bär,
mänskan honom kärast är.

7. Den som hungrar gör han mätt,
skaffar den förtryckte rätt,
löser den som fången är
och den blinde syn beskär.

8. Han upprättar mer och mer
den, som ligger slagen ner,
älskar den som lever from,
spar den onde till sin dom.

9. Herren ser till änkors nöd,
ger de faderlösa bröd;
främlingar sin nåd han ger,
slår de ondas anslag ner.

10. Sions Gud är hög och stor:
salig den på honom tror!
Lova Herren, gammal, ung,
glada halleluja sjung!