Heermann

JOHANN HEERMANN
1600-talet







GUD, GÖR MEJ GOD OCH FROM



1. Gud, gör mej god och from,
du som din nåd oss lovar
och av dess rikedom
oss med allt gott begåvar!
Regera du mej väl
och låt i mej få bo
en obefläckad själ,
gott samvete och tro.

2. Mej fyll med kraft och flit,
låt mej din maning höra
och i din Andes nit
min kallelse utföra!
En tid som flyr så snart
mej visligt nyttja lär
och giv en lycklig fart
åt allt som nyttigt är!

3. Mitt tal det falle så
att jag det kan försvara.
Fåfängligt ord ej må
ifrån min mun utfara.
Men när jag tala bör,
mej hjälp att tala rätt.
O Herre, tungan rör
på allra bästa sätt!

4. Om någon farlighet 
sej hotfull mot mej ställer,
ge mej frimodighet,
så den mej inte fäller.
Hjälp att jag av din nåd
med saktmod segra må.
När jag behöver råd,
låt mej dem av dej få.

5. Med varje kvinna, man,
i endräkt låt mej leva
såvitt en kristen kan,
ej gamla trätor veva.
Och om jag gods och guld
som rättvist vanns får kvar,
gör mej mot arma huld
och hjälpsam mot envar.

6. Skall jag i världen här
en utsträckt livstid vinna
och genom allt besvär
till ålderdomen hinna,
ge tålamod. Din hand
mej lede vart jag går
så att jag bära kan
med ära gråa hår.

7. Hjälp så jag somnar in
i tron på Jesu pina.
Låt själen vara din
och komma till de dina.
Ge trötta benen ro
i någon enkel grav,
när jag i hopp och tro
från världen gett mej av.

8. När du från jord och sand
de döda vill uppväcka,
må du din starka hand
då till min grav utsträcka!
Ja, väck mej med din röst
och låt mej glad stå opp.
Förläna evig tröst,
förena själ och kropp!






JESUS, DJUPA SÅREN DINA




1. Jesus, djupa såren dina,
dina kval, din bittra död
ger mej alla dagar mina
tröst i kropps- och själanöd.
Faller något ont mej in
tänker jag på pinan din,
därav kan jag se och hämta
att man ej med synd ska skämta.

2. Vill då sej i vällust göda
ett fördärvat kött och blod,
minns jag strax din svett, den röda,
som förtar mitt övermod.
Om jag satans lockrop hör,
till mitt hjärtas sköld jag gör
din förtjänst, den nåderika,
och då måste satan vika.

3. Vill så världen hjärtat föra
på den väg som från dej går,
själens frid och hopp förstöra,
ser jag upp på dina sår,
törnet som dej stinger vasst,
korset där du naglas fast -
så kan jag i andakt vara,
ont begär då måste fara.  

4. Jag mitt hopp till dej nu ställer,
du min tillflykt, Gud och man.
Med din död du döden fäller,
den mej inte skada kan.
Nu i dej jag äger del,
skydd och hälsa utan fel,
ja, din nåd i nöden räcker
och från döden mej uppväcker.

5. Har jag dej i hjärtat inne,
du all godhets källa vid,
ingen sveda når mitt sinne,
ingen oro stör min frid.
Herre Jesus, har jag dej,
då ska inget fattas mej.
Den sitt allt i dej har funnit,
den har lyckligt övervunnit.








KOM OCH LYSSNA, GUD TILL ÄRA



Alt. koral (Eskil Lundström 1969, publ med tillstånd):



1. Kom och lyssna, Gud till ära,
kom och hör vad Jesus sagt!
Kom och låt oss noga lära
vad han på vårt hjärta lagt,
så att vi i all vår tid
har i honom själv vår frid
och i ord och verk bekänner
att vi hör till Jesu vänner.

2. Salig den som ödmjuk lever,
som i anden fattig är
och som inte sej förhäver
över gåvor Gud beskär,
utan Herren äran ger
och sin egen ringhet ser,
den ska evig glädje vinna,
öppet himmelrike finna.

3. Salig den vars trohet prövas
i bekymrens tunga lott,
men vars hjärta mest bedrövas
över egna fel och brott.
Till den Gud som allt förmår
ej en suck förgäves går:
mer än någon här kan tänka,
härlig tröst ska Herren skänka.

4. Salig den som i sitt hjärta
är saktmodig, from och god,
som i glädje och i smärta
bär sitt jämna, lugna mod,
utan flärd och ränker är,
aldrig harm och avund när.
Den i frid med sej och andra
glad sin värld ska genomvandra.

5. Salig den sin lust ej finner
i vår världs fåfänglighet,
men av helig åtrå brinner
efter sann rättfärdighet,
trängtar att i jordens grus
få se himmelskt liv och ljus.
Den ska utan att förvillas
se sin trogna längtan stillas.

6. Salig den som för de arma
omsorg i sitt hjärta bär,
tröttnar ej att sej förbarma
över den som nödställd är,
men på Himlafaderns sätt
gör den trycktes börda lätt,
den ska själv i nödens timma
Guds barmhärtighet förnimma.

7. Salig den som ren och tuktig
i sitt tal, sin gärning är,
den som vaksam och gudfruktig
segrar över ont begär,
och som har ett samvete
rent av Guds förlåtelse,
den ska helgas till den fröjden
att få skåda Gud i höjden.

8. Salig den som vill befrämja
samsyn, enighet och frid,
livar kärlek, stiftar sämja,
kväver hat och dämpar strid,
knyter skilda vänners band,
åt en ovän räcker hand,
inte hatar, inte hämnas -
den ska än Guds barn benämnas.

9. Salig den som tåligt lider
för det rätta oförrätt,
och fast det i hjärtat svider
inte ändrar handlingssätt,
alltid håller sanning kär
och beredd till offer är:
Gud ska den till målet föra,
himmelen ska den tillhöra.

10. Herre, gör så att din lära
nu blir skriven i mitt bröst,
blir min levnads ljus och ära,
blir mitt hjärtas fröjd och tröst.
Och med denna salighet,
som för tid och evighet
i ditt ord de trogna lovas,
Gud, låt också mej begåvas!









MEN KÄRE JESUS, VAD HAR DU FÖRBRUTIT




1. Men käre Jesus, 
vad har du förbrutit?
Hur har en domstol
sig till detta slutit? 
När blev väl du för
brottsligheten vunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dej fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mej,
för mej ditt blod har flutit!
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Så underbart att du
tog på dej skammen!
Den gode herden
offrar sej för lammen.
Den skuld för vilken
tjänarna blir fällda
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek
som ej jorden rymmer
drev dej den väg
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
om jag dej kunde
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung som i 
evighet ska trona,
en gång du även mej
ger segerns krona. 
Den sång som himlen
sjunger till din ära,
ska jag få lära.









MIN JESUS, NU PÅ DEJ



1. Min Jesus, nu på dej
jag helt förlitar mej.
Vem kan mej nu fördärva?
Ditt rike får jag ärva,
som du åt mej har vunnit,
för mej ditt blod har runnit.

2. Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din,
hjälp att jag gör din vilja,
flyr allt som kan oss skilja,
och sist det liv får njuta
som ingen död ska sluta.