1900-talet
KOM TILL HÖGTID
1. Kom till högtid! - I Guds gårdar
vila bjuds från livets id.
Herren än de sina vårdar,
står dem bi i stormig tid.
Gud den trötte skänker vila,
frid och stilla sabbatsro,
styrka för hans svaga tro.
2. Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men om kolen föras samman,
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med en enad röst
ber till Gud om nåd och tröst.
3. Kom till högtid! - Käril tomma
fyller Herren nu som förr.
Gud välsignar sina fromma,
öppnar för dem ordets dörr,
smörjer dem med glädjens olja,
när de i sin Herres hus
mättas av hans nåd och ljus.
4. Kom till högtid! - Mottag ordet,
ordet ifrån Herren själv.
Drick vid helga nattvardsbordet
styrka utur nådens älv!
Ur de rika frälsningsbrunnar
får du ösa liv och frid,
hälsokraft till evig tid.
5. Kom till högtid! - Herren bjuder
in till frälsning världen all.
Allmaktsordet redan ljuder,
bådande det ondas fall.
Men så långt som solen lyser
går hans nådebudskap ut,
segrande till tidens slut.
KORSETS VÄG VI SER DEJ GÅ
1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
För att vi ska livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.
2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.
3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.
4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa,
korsets väg med törnen gå,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.
5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!
KORSETS VÄG VI SER DEJ GÅ
1. Korsets väg vi ser dej gå,
tålig mitt i nöden.
För att vi ska livet få,
ger du dej i döden.
Ej du flyr från kval och ve,
ej de dina glömmer,
när i mörkt Getsemane
smärtans kalk du tömmer.
2. När den bittra korsets stig
blodig du ses vandra,
du i kärlek innerlig
tänker blott på andra.
Med din genomstungna hand
våra band du lossar,
frälsar oss från ormens tand
och hans huvud krossar.
3. Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma,
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus,
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.
4. Jesus, jag dej likna må,
hjälp mej att dej följa,
korsets väg med törnen gå,
genom dödens bölja.
Lär mej offra, Herre kär,
kämpa, be och vaka.
Jag vill vara där du är,
glädjas och försaka.
5. När jag här i mörker går,
låt min ande skåda
genom tron den ljusa vår
dina löften bådar.
Jaga undan mörka skyn,
otrons kalla dimma,
låt i skön profetisk syn
skördefälten glimma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar