Thomissøn

HANS THOMISSØN
1500-talet













DEN KRISTNA KYRKANS SKÖNA NAMN

1. Den kristna kyrkans sköna namn
man överallt vill bära,
men bära korset ända fram
vill blott ett fåtal lära.
Sej kyrkans namn med orätt gav
så mången vackert kalkad grav,
som bara likben gömmer.

2. En världsvid kyrka kallas rätt
Guds kyrka här på jorden,
för alla folk av Adams ätt
i Södern och i Norden.
Från alla håll, mens världen står,
kring Herden flockas hjordens får,
vem kan väl det förhindra?

3. Men Kyrkan, den är ändå en,
ett namn i alla munnar.
Till grundval Gud har lagt en sten
som klippfast fred förkunnar.
Det är hans Son i tid och rum
och Sonens evangelium
som oss kan saliggöra.

4. Och därför kyrkans tecken är
just livets ord och lära,
åt hjärtat sol och dagg det bär
till Jesu Kristi ära.
Ty där det ljuder rent och klart
dess sanning visas underbart,
kan utan frukt ej vara. 

5. Guds kyrka står i dopets pakt
och vill Guds nåd få spegla,
och Herren vill, just som han sagt,
sitt vittnesbörd besegla,
med Anden, helig, ren och god,
med bröd och vin, sin kropp, sitt blod,
de kristnas dryck och föda.

6. På lydnaden mot Herrens ord
kan man så tydligt märka
var Gud har tempel på vår jord
och var hans kraft fått verka.
Där stiger ständigt stilla bön,
där visas tacksamhet så skön
med hjärta, mun och händer. 

7. Ett heligt liv i Jesu tro
kan världen ej behaga,
så under kors får kristna bo
i alla världens dagar.
Men alltid har av Herrens röst
hans kyrkas folk den rika tröst
att himlen de får ärva.

8. Att ogräs står bland vetet fram
kan ingen vis förnöja.
Munkristna går i last och skam,
som domens dag ska röja.
Guds helgon har ett enda dop,
en Gud, en Herre och en tro,
ett hopp om salig seger.









MARIA EN ORÖRD JUNGFRU VAR

1. Maria en orörd jungfru var, 
ja, det är Skriftens lära,
Guds Son i sin kropp hon ändå bar,
hans namn ske pris och ära!
Han har oss från synden och döden löst, 
och vill med sin tröst 
och himmelska fröjd bli oss nära. 

2. Profeterna av Guds Ande drevs,
vars eld sin kraft ej mister, 
av dem Messias så väl beskrevs,
hur från den ondes lister 
han frälsar det folk som på honom tror, 
till salighet stor,
trots många synder och brister. 

3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist 
och Jakobs klara stjärna, 
det är du, vår Herre Jesu Krist, 
dej prisar vi så gärna. 
Du frälste vårt släkte från Adams fall,
ja, skapelsen all,
du vill oss leda och värna. 

4. Om jag alla tungomål förstod 
och Skriftens djupa mening,
och hade en tunga änglagod 
med skönhet i förening, 
då skulle jag ändå ödmjuka mej
och ropa till dej 
om misskund, om nåd och rening.

5. För jag är av synd och brist så full, 
men vill mej ändå påminna
att du har mej löst från syndens skuld 
när du ditt blod lät rinna. 
Du håller mej syndare hjärtligt kär, 
ditt barn jag nu är, 
jag himmelens glädje ska vinna!