Andersen

HANS CHRISTIAN ANDERSEN
1800-talet












JAG BÄVAR MER ÄN NÅNSIN FÖRR



Alt. melodi:



1. Jag bävar mer än nånsin förr,
som om jag stod vid dödens dörr
och skulle in och störtas ner
i ensamheten mörkret ger.
Dit drivs jag fram med stormens hast,
o Herre, Herre, håll mig fast!

2. Ta bort, o Gud, allt ont i mej.
Allt gott jag gjort, det kom från dej.
De andras skuld jag lätt beskrev,
men rev mitt eget skuldebrev.
Så har jag för mej själv var dag
sökt smycka ut mitt eget jag.

3. Jag trampas snart av dödens häl,
men lyft i ljuset upp min själ,
ja, lägg den bön du lärt oss be
i munnen min så den kan le!
För utan dej, vad har jag kvar
när hela världen från mej far?







SOM BARN I KRUBBA JESUS LÅG




1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!