Bloom

FREDRIK ARVID BLOOM

1800-1900-talet

EN GÅNG I FJÄRRAN VÄST (GULDGRÄVARSÅNGEN)

1. En gång i fjärran väst
vid Stilla havets kust 
jag fann mej själv en sommardag, 
mitt hjärta slog med lust 
och snart med mod 
på land jag stod. 
Jag tänkte gräva guld, 
bli rik och få betjänt, 
men mina planer gick omkull 
och jag fick ej en cent, 
men aldrig förr 
mej bättre hänt. 
För jag blev frälst, 
ja, härligt frälst, 
och jordens skatter får vem som helst. 
Jag byter ej bort 
den skatt jag fått 
för millioner, 
jag mår så gott. 

2. Jag reste hit och dit, 
att söka guld och glans, 
jag strävade och med all flit 
att vinna ärans krans 
jag ville opp 
till högsta topp. 
Jag tänkte inte på 
att när min famn var full, 
jag måste bort ifrån det gå 
och lämna mitt schatull 
på denna jord, och själv bli mull. 
Men jag blev frälst... 

3. Man slåss om torvorna, 
idag just liksom förr,  
och ser ej stackars Lasarus 
där utanför sin dörr
blott för sin skatt 
- tills det blir natt. 
Då klappar döden på, 
vem kan då hjälpa, vem? 
Den rike mannen måste gå 
från guld och vinning slem. 
Men Lasarus han fick gå hem.
Ty han blev frälst...


4. Att vinna ära här 
det aktar jag ej stort. 
Mitt namn i himlen skrivet är 
och genom himlens port 
en gång jag går 
och kronan får. 
Betyder minus här 
om kassan ej är full. 
Att vara himmelsk miljonär 
är mera värt än gull, 
för banken där går ej omkull.
Och jag blev frälst...

PÅ BRÖLLOP JAG BJUDITS

1. På bröllop jag bjudits av urtidens Gud
i himmelens sköna palats.
I dräkt, o så vit,
med blodtvagen svit
jag skyndar att inta min plats.
Håll gyllene porten på glänt,
att den som dej älskat och känt
må lyckligt nå fram,
o Jesus, Guds Lamm,
håll gyllene porten på glänt!

2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät
i blodet, vars kraft jag nu känt.
Han viskade ömt:
jag aldrig dej glömt,
se gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

3. Det kommer från jorden en skara så stor,
en skara, som solen har bränt.
Snart helas vart sår,
snart torkas var tår.
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång,
den brusar likt svallande flod.
Ty slut är all nöd,
ej mer någon död
för dem som han löst med sitt blod.
Håll gyllene porten på glänt...

5. Ur stora bedrövelsen kommer de då,
en skara som världen ej känt.
O tanke så skön! 
Till dess blir min bön:
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

SOM EN HÄRLIG GUDOMSKÄLLA

1. Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning
som i Jesu hjärta bor.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

2. En gång som en jagad duva,
som en sårad hjort jag var,
men ett djupt förkrossat hjärta
Jesus ej förskjutit har.
Han har öppnat pärleporten...

3. Under över alla under!
Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet
glad jag sjunger nu min sång.
Han har öppnat...

4. När en gång i livets morgon
till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek
ock för mig den öppen står.
Han har öppnat...