Nilsson

TORE ULRIK NILSSON
1900-talet

















DITT TÅLAMOD, DITT TÅLAMOD




1. Ditt tålamod, ditt tålamod!
Av törnekransens tagg
din tinning sargades, tills blod
flöt där som purpurdagg.

2. Ditt tålamod, ditt tålamod! 
Den långa dag du stred
på korsets svarta segerstod,
när du för världen led.

3. Ditt tålamod, ditt tålamod!
Ett djup så oerhört,
att intet, intet mänskligt lod
dess gräns, dess botten rört.

4. Mitt tålamod, o Gud, förlåt!
Det räckte en minut,
jag svek och följde hopen åt
- men ditt är utan slut.















HAVENS HAV ÄR NÅDENS HAV




1. Havens hav är nådens hav, 
över grus och gräs och grav 
svallar vindens mjuka brus, 
väller sommarns varma ljus. 

2. Herrens hav är kring vår ort. 
Här har himmelen sin port. 
Boken öppnas, livets älv, 
solen som är Kristus själv. 

3. Släcks en gång vår sommar ut, 
nådens hav har inget slut. 
På dess strand i himlens land 
samlas vi av Herrens hand.







HÄR HAR DU MIG, HERRE



1. Här har du mig, Herre, den minste du fann,
den svagaste kämpen i skaran.
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan,
och följer du räds jag ej faran.

2. Här har du mig, Herre - jag tror dig, Guds Son,
fast lätt jag förtvivlar och syndar.
Men rustar med kraft du mig ovanifrån
till strids för ditt rike jag skyndar.

3. Här har du mig, Herre - du känner mitt jag,
som aldrig vill bli vad du menat.
Men ta mig att tjäna och kämpa idag,
ja, sänd mig, när helt du mig renat!

4. Här har du mig, Herre, ett barn av den jord,
vars ande det timliga binder.
Men möter jag dig och ditt kallande ord
blir världen ej mera ett hinder.

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd,
med tjänandets kärlekseld tänd mig
och låt mig få strida din strid till min död.
Här har du mig, Mästare, sänd mig! 
  






JAG SER DIN RIKEDOM




1. Jag ser din rikedom 
trots törnet i din krona. 
Du kläder markerna i blom 
och vaggar fågelbona. 

2. Du sydde liljans dräkt 
och matar korpens ungar 
och vårdar jordens hela släkt 
av tiggare och kungar. 

3. Åt mig du också skänkt 
allt gott som du har kunnat 
och mer än här jag drömt och tänkt 
i himmelen mig unnat. 

4. Var morgon du mig väckt, 
var kväll hos dig jag slutar 
och när vart jordiskt hopp är släckt 
mot dig jag tryggt mig lutar. 

5. Om än min sång är spröd 
och ofta här försvagas, 
den stiger dock ur natt och död 
tills evigheten dagas.








JESUS HAR OFFRAT ALLTING FÖR MIG




1. Jesus har offrat allting för mig, 
när han i kärlek tog skulden på sig. 
Korset som tyngde, gisslet som slog, 
//: törnet som sargade ödmjukt han tog ://

2. Vem vill då offra allt på hans bud, 
vem går med budet från levande Gud? 
Jesus stod tyst vid smälek och slag, 
//: Jesus gav allting - hur mycket ger jag? :// 

3. Herre, här är jag, livet jag ger, 
följer dej glad under korsets banér. 
Jag som är ung vill börja idag. 
//: Jesus gav allting - hur mycket ger jag? ://

4. Skulle jag tveka, ställ för min blick 
Smärtornas man, då han korsvägen gick. 
Han är min styrka, själv är jag svag. 
//: Jesus gav allting - hur mycket ger jag? ://












KRING VÅR FRÄLSARES PANNA

 

1. Kring vår Frälsares panna vi flätat en krans
utav törne, så stingande vasst,
när han dog på det kors där förlossningen vanns
då hans öga i dödskvalen brast.
Du har tecknat oss då på din sargade hand
med din kärleks gravyr, när du dog.
Låt mej gå med ett bud till försmäktande land
om den man som förbannelsen tog!

2. På den sargade skuldran vår börda han tog,
och förbannelsen slog honom då.
För min synd blev han slagen, för min skull han dog,
för min själ gav han lösen också.
Du har tecknat oss då...

3. I det heliga dopet han skänkte oss allt
som på Golgata kors han oss vann.
Och hans nåd ger var dag en förvandlad gestalt,
han oss löst ur förgängelsens bann.
Du har tecknat oss då...

4. Vilken salighet då att få helt vara hans!
Han har löst oss med smärta och blod.
Och en gång ska han kröna i ära och glans
som sin brud den som provet bestod.
Du har tecknat oss då...






VI TACKAR, HERRE, FÖR DET SKIMMER




1. Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängars blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

2. Vår bygd i sol och sunnan blommar
med vita nätters härlighet,
och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret. 

3. Var när oss, Herre, dessa stunder
och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under,
tills du blir livet i vårt liv. 

4. När solen sedan vänder åter
och dagen långsamt kortas av,
en vila du oss finna låter 
i dig, som också hösten gav.

5. Du gav oss, Herre, detta rike,
du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare ära, lov och pris!