Qvirsfeld

JOHANN QVIRSFELD
1600-talet
 













MIN FRÄLSARE, VAD SJÄLAVE

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna av Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min dom ifrån mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga,

själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden. 

SKÅDA, SKÅDA NU HÄR ALLA



1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är! 
Klaga högt, låt tårar falla,
våra synder Jesus bär! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har. 

2. Hand och fot man genomborrat, 
sträckt på korset är var led, 
huvudet, av törnen sårat, 
blekt och blodigt sjunker ned. 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

3. Bitter ättika med galla
i sin törst han dricka får,
och med hån de ropar alla:
Hjälp dej själv om du förmår!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

4. Sist han ropar högt och sänder 
upp sin suck till Gud och ber: 
Fader, jag i dina händer 
nu min ande återger! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

5. Denna stund är Jesu sista,
templets förlåt rivs i tu, 
solen mörknar, berg ses brista: 
öga, hjärta, vad gör du? 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

6. Har du, människa, ett hjärta, 
är din bäste vän dej kär, 
känn din syndaskuld med smärta, 
ty för den han korsfäst är. 
Så som Jesu kärlek var, 
aldrig någons varit har.