1600-talet

MIN FRÄLSARE, VAD SJÄLAVE
1. Min Frälsare, vad själave
du lider i Getsemane,
vem kan det rätt beskriva -
hur helvetets och dödens kval
och bäckarna av Belial
till ångest dej kan driva!
Nöden,
döden
dej förskräcker,
och du sträcker
dina händer
upp mot den som trösten sänder.
2. Så hjälper du min arma själ,
du trofaste Immanuel,
ifrån så stort elände!
Din ångest i en örtagård,
din kamp och strid med döden hård
min dom ifrån mej vände.
Jag bör
därför
dej lovsjunga,
själ och tunga
dej må prisa,
som vill oss din nåd bevisa!
3. Dej vare därför lov och pris!
Ja, låt din Glädjeande vis
min håg och ande styrka,
att jag i mitt Getsemane,
i mitt bekymmer, kval och ve,
må tillitsfullt dej dyrka,
tacka,
blicka
bortom kvalen,
tåredalen,
finna friden
redan här och efter tiden.
SKÅDA, SKÅDA NU HÄR ALLA
1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är!
Klaga högt, låt tårar falla,
våra synder Jesus bär!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.
2. Hand och fot man genomborrat,
sträckt på korset är var led,
huvudet, av törnen sårat,
blekt och blodigt sjunker ned.
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.
3. Bitter ättika med galla
i sin törst han dricka får,
och med hån de ropar alla:
Hjälp dej själv om du förmår!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.
4. Sist han ropar högt och sänder
upp sin suck till Gud och ber:
Fader, jag i dina händer
nu min ande återger!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.
5. Denna stund är Jesu sista,
templets förlåt rivs i tu,
solen mörknar, berg ses brista:
öga, hjärta, vad gör du?
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.
6. Har du, människa, ett hjärta,
är din bäste vän dej kär,
känn din syndaskuld med smärta,
ty för den han korsfäst är.
Så som Jesu kärlek var,
aldrig någons varit har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar