Welin

OLOF AUGUST WELIN
1800-talet










I JESU NAMN, DÄR ÄR MIN FRÄLSNING




1. I Jesu namn där är min frälsning, 
i Faderns råd min sällhets grund; 
i Jesu blod den lösepenning, 
varmed Guds nåds- och fridsförbund 
för mej beseglats av Guds Lamm 
i blodig död på korsets stam. 

2. Gud vittnar själv, att han oss givit 
ett evigt liv uti sin Son. 
Den som har Sonen, den har livet 
och allt som satan drog oss från. 
Vad finns då mer som man begär 
för att bli salig redan här? 

3. I Jesu död där har vi seger 
och i hans seger har vi mod. 
Varenda syndare nu äger 
förlossning genom Jesu blod. 
Och när vår Jesus ställt det så, 
finns inget skäl att bunden gå. 

4. Inför Guds tron han mej försvarar 
mot djävul, synd och dom och död, 
mej som sin ögonsten bevarar, 
mej tröstar, hjälper i all nöd. 
Kom då vad komma vill och kan! 
Min trygghet och min frid är han. 

5. Ja, han är själv mitt liv, min lycka, 
min rikedom i överflöd, 
som ingen tjuv från mej kan rycka, 
ej värld och djävul, nöd och död. 
Jag vilar trygg i Herdens famn, 
han bär mej hela vägen fram. 

6. Visst stör min otro ofta sången 
och suckar bryter fram ibland, 
men snart ska denne sionsfången 
få lämna främlingskapets land, 
och sen ska sången bättre bli 
i evig, salig harmoni.  




SÅ ÄR NU VÅR SAK AV GUDS LAMM STÄLLD TILL RÄTTA



1. Så är nu vår sak av Guds Lamm ställd till rätta,
och uppfyllt är allt det som lagen begär.
Vi kan inte önska oss mera än detta,
ty Jesus vår frid och rättfärdighet är!

2. Är han för oss dödad och för oss uppstånden,
då har vi en grund som för evigt består,
och då är ju fåvitskt att bygga på sanden,
men saligt att läsa och tro som det står!

3. Vill känslan, förnuftet och världen bestrida
tillsammans med Satan vår rätt till Guds Lamm,
vi litar på löftet, Gud är på vår sida
och djävulens anhang får stå där med skam!

4. Må verkhelgon knorra och skriftlärda bråka,
de gör ju så ofta förbund med varann!
De fyller sitt koger i syfte att råka
just den som i enfald vill tro på Guds Lamm.

5. Men aldrig de eländas sköld skall fallera,
än tål den en storm ifrån fiendens här.
Och visste de förut, hur allt skall passera,
de skulle bespara sej många besvär.

6. Friskt mod, hur än satan vår ofärd bereder,
den klippan står fast som vi bor i ändå!
Vi fäller ej modet, förrn klippan skjuts neder,
men klippan är Gud, och nog skall han bestå!

7. Ja, pris vare Gud som sej själv oss har givit
till livsgrund, rättfärdighet, klippa och sköld!
I dej, Herre Jesus, vi härskar i livet
och sjunger för evigt om seger och fröjd!









VEM HAR NÅNSIN SETT EN SÅDAN GUD



1. Vem har nånsin sett en sådan Gud,
som vår Gud, som syndare benådar,
för dem dött och hållit varje bud
och som i sej själv oss täcka skådar.

2. Svart, fördömd, förlorad i mej själv,
sådan synden stämplat har personen,
står jag klar och ren i nådens älv,
klar och ren i Jesus, nådastolen.

3. Nu i Jesus själv min skatt jag har,
har den hel mitt under tidens skiften.
Inte liv och död den från mej tar,
säkerhet jag har därpå i Skriften.

4. Ryte satan, synd, ja, otro med!
Ingen rubba kan Guds testamente.
Salig är jag genom kvinnans säd,
genom Kristus, som är lagens ände.

5. Snart på denna grund jag reser hem
ifrån tidens oro, sorg och fara
till det nya Guds Jerusalem
att hos Jesus evigt bo och vara.

6. Där skall jag se Jesus som han är,
sjunga nya sången inför tronen,
och förklarad såsom Skriften lär
fröjdas inför Gud, som själv är solen.