1800-talet
SÅ HÄRLIGT DET BLIR NÄR DEN FRIGJORDA ANDEN
1. Så härligt det blir när den längtande anden
får bryta var boja och svinga sej opp
med jublande fröjd till de saliga landen,
dit länge den blickat med bidande hopp,
får skaka all synd och all smärta från vingen
och klädd i odödlighets skinande skrud
får ljuvligt välkomnas i saliga ringen
av helgon som firar sin sabbat hos Gud!
2. Den bräckliga hydda som här läggs i jorden
får vila i frid till uppståndelsens dag
och uppstå förklarad vid mäktiga orden,
förenas med anden på Herrens behag.
De jordiska gåtorna, lika ett töcken,
blir lösta en gång i Guds himmelska ljus,
då pilgrimens strävan i berg och i öken
blir utbytt mot vila i Guds fadershus.
3. Då ska aldrig mera vi harporna hänga
med tårade blickar på pilträdets stam,
men fyllda av jubel vi då ska dem stränga
och skönaste toner ur dem locka fram.
Harmoniskt de jordiska missljuden löser
i himmelska, rena ackord sej då opp,
ur levande älven vi salighet öser,
i kärlek fullbordas vår tro och vårt hopp.
4. De fångna från Sion då lösta ur tvånget
som drömmande går där i jublande fröjd.
Nu allt blivit nytt, ty "det första" är gånget,
nu står de i himlens förklarade höjd.
Ja, där de sej evigt och saligt förnöjer,
de skådar sin Jesus, får höra hans röst,
och jublande toner mot tronen sej höjer
beständigt ur hemkomna främlingars bröst.
5. Och bland denna frälsta, lovsjungande skara,
omfläktad av psalmernas ljuvliga sus,
där får också jag i all evighet vara
hos Gud och hos Lammet i renhet och ljus.
O skulle ej villigt mitt kors jag då bära,
de flyktiga stunder jag än vandrar här,
då en gång jag salig i seger och ära
får dela med Jesus hans härlighet där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar