Våhlberg

GIDEON VÅHLBERG
1800-1900-talet






I DE STILLA AFTONTIMMAR




1. I de stilla aftontimmar, 
medan löftets stjärnor glimmar, 
flyr min tanke hem från gruset 
till Guds barn i fadershuset.

2. De har redan övervunnit, 
de har fram till målet hunnit. 
Men i Bibeln står beskrivet 
ur de hade det i livet.

3. Abraham som löftet trodde 
medan här i tält han bodde 
nu för Jesu Kristi lydnad 
är en himmelrikets prydnad.

4. Där hörs Isaks glada stämma 
och tänk, Jakob är där hemma, 
nu för evigt sann och ärlig, 
ren och helig, skön och härlig.

5. Den som sjungit herdepsalmen 
ser jag svinga segerpalmen. 
Fast kung David mycket syndat, 
Herren till hans frälsning skyndat.

6. Frälst ur syndens sämsta brunnar 
om Guds nåd med fröjd förkunnar 
usle rövarn, som i nöden 
hos Guds Lamm fann liv i döden.

7. Klädd i dräkten vita, rena 
står Maria Magdalena, 
genom blodet frälsad vorden, 
fast en syndare på jorden.

8. Den som tyckt sej vara värdig, 
mer än andra god, rättfärdig, 
passar ej i ljusets salar, 
där om Lammets blod man talar.

9. När Guds eldsblick honom hinner, 
som en rök hans prakt försvinner. 
Han befinns då syndbelastad 
och blir ut i mörkret kastad.

10. Herre Jesus, dej förbarma! 
Hjälp oss syndare så arma 
att det ljusa målet hinna, 
genom blodet du lät rinna.

11. Gud, när ögonen ska brista 
låt den tanken bli min sista: 
Jesu blod från synd mej renat 
och med honom mej förenat.