Lindblad

JOHAN MICHAEL LINDBLAD
1800-talet

OTRONS ONDA ANDE TRÄNGER

Alt. koral:



1. Otrons onda ande tränger
fruktansvärt på jorden fram!
Fåfängt templets port man stänger
om ej hjärtat stängas kan.
Styggelse i hemmet sitter,
styggelse i hjärtat bor.
Lögn blir trodd, fast hopsnört bitter,
sanning skys, fast god och stor.

2. Ack, hos själva sändebuden
ej Guds Ande alltid bor!
Leder den till Jesus bruden
som ej själv på Jesus tror?
Ännu finns det fariséer
som förtröstar på sin dygd,
ännu finns det sadducéer,
skamlöst fräcka i var bygd.

3. Men så blir det vår på jorden,
pingsten flammar hög och ljus
och de stora högtidsborden
dukas i vår Faders hus.
Kom, ja, kom nu, ni som samman
där vill gästa, där vill bo!
Själv, o Gud, tänd kärleksflamman,
lär oss älska, lär oss tro!

4. Anden allas hjärtan röre,
tände eld och skänke frid,
frukt vi bäre, ordet göre,
före Andens svärd i strid.
Våren redan pryder jorden,
blomstre även hjärtats vår!
Fulla blive högtidsborden
där vi himlabrödet får!