Eklund

JOHAN ALFRED EKLUND
1900-talet











DU SANNA VINTRÄD, JESUS KÄR




1. Du sanna vinträd, Jesus kär,
som dina trogna liv beskär
och livet näring giver,
giv mig, du ädla, friska stam
att jag ur dig må växa fram
och att i dig jag bliver.
Som grenen vissnar utan saft,
är dig förutan ingen kraft,
förutan dig är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesus Krist,
bevara mig,
bevara mig,
att jag förbliva må i dig.

2. O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
att de må rikligt bära,
du göre mig från lustar ren,
att jag må bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Du hålle mig i ans och tukt,
att jag må giva mera frukt
och sist uti ditt rike bär
en frukt som oförgänglig är.
O Jesus Krist,
förläna liv
utav ditt liv
och evig nåd och hägnad giv.

EN SALIG FRÖJD DEN DAGEN GER



1. En salig fröjd den dagen ger,
som åter vi nu hos oss ser,
då Anden med sin nåd och fred
från himlens sköte strömmar ned.

2. Ett mäktigt dån från himlen ljöd:
då flammar eld ur helig glöd,
då flödar genom öppen barm
en flod av kärlek, ren och varm.

3. Kring skaran som blev Andens tolk
en skara stor från många folk
får lyssna i Guds tempelsal
till nya tungors nya tal.

4. Med vittnesbörd om synd och nåd,
om Kristi död och Faderns råd,
med dopets bad och livets ord
Guds kyrka grundas på vår jord.

5. Din kyrka, Gud, i stoft är böjd.
Oss åter giv från himlens höjd
en dag, den första pingsten lik,
på Andens kraft och gåvor rik!

6. Ånyo våra hjärtan vig
till tempel, helgade åt Dig!
Förlåt vår synd och giv oss frid
och salig fröjd till evig tid. 









FÄDERNAS KYRKA I SVERIGES LAND



1. Fädernas kyrka i Sveriges land,
kärast bland samfund på jorden!
Vida hon famnar från strand till strand,
fast är hon grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden.

2. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

3. Komme nu åter till strid för Gud
skaran sin Konung till möte,
väpnad och villig, i helig skrud,
samlad, som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.

4. Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ;
Gud bjude frid över jorden!










FÖRRÄN GUDS SON SITT VERK FULLBORDAR 

1. Förrän Guds Son sitt verk fullbordar

och korsets död till mötes går,

i ödmjukhet han sej omgjordar

och sina vänners fötter tvår.

Han vill sin nya lag oss lära,

det bud han oss på hjärtat lagt:

blott dem som älskar kan Gud ära,

blott dem som tjänar ger han makt.

2. Sej själv att skona, själviskt spara

är dårars konst, är vinning snöd.

"Var själv ditt mål" är frestarns snara,

bli inkrökt i sej själv är död.

Men fritt sej själv som offer bära

åt Gud i syskonkärlek ren,

hans nåd till pris, hans namn till ära

är gudstjänst utan vank och men.

3. Sann frihet endast han förlänar,

som över själviskheten vann,

ty fri är bara den som tjänar

i kärlek, ödmjukhet som han.

Må vi få nåd att hemåt vandra

i lydnad för hans stora bud

om syskonkärlek till varandra -

det livet är ett liv i Gud.

GUD GAV I SKAPARORDEN



1. Gud gav i skaparorden
dej, människa, ditt höga kall.
Du i hans namn på jorden
i makt en konung vara skall.
Själv konung utan like,
dej Kristus del beskär
av väldet i det rike
vars grundare han är.
I skapelsen som trängtar
till sin förlossnings dag,
men våndas än och längtar,
du råda skall med Andens lag.

2. Är syndens boja krossad
och brutet lustans tyranni,
går människan förlossad
från alla världens makter fri.
Hon får den makten stora,
i ringhetens gestalt,
att kunna allt förlora
och kunna äga allt,
att kunna allt försaka
och allt behålla kvar,
ja, vinna allt tillbaka
om allt på jord hon offrat har.

3. Dej Kristus visar vägen,
där du till denna höghet når,
om ödmjuk, fast och trägen
du stilla i hans lydnad går,
i mödans verk att bringa
de dina dagligt bröd,
i tjänargärning ringa
att ge de svaga stöd,
att tåligt utstå tuktan
i bitter sorgetid
och utan knot och fruktan
här kämpa ut din goda strid.

4. Gud i det dolda skådar
och kröner redan nu och här.
Han redan nu benådar
den som i tron har honom kär,
med purpurklädet, vunnet
Guds heliga till skrud,
och silket, som är spunnet
till dräkt åt Kristi brud.
Han troget skall förvara
det arv han dej berett
och saligt uppenbara
vad ännu inget öga sett.

5. Så må vårt lov vi höja
till Gud i varje verk och ord.
Var teg som vi får plöja,
den är Guds rikes åkerjord,
var boning vi får bygga
i våra fäders land,
vill Fadern överskygga
med hägnet av sin hand.
Så må vi glatt och stilla
gå fram i nådens tid
och trogna i det lilla
förvänta oförgänglig frid.

6. Den härlighet och ära,
som Kristus åt de sina vann,
den skatt han vill få bära
till dem som allt i honom fann,
må han av nåd förläna,
sin vilja till behag.
Han hjälpe mej så tjäna
min levnads hela dag,
att, när den är förrunnen,
jag hör från himlens höjd:
"Du trogen är befunnen,
gå in nu i din Herres fröjd."





KOM, HELIGE ANDE, FRÅN HÖJDEN, KOM NED



1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned,
ty världen är andelös vorden.
Dig sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bida med längtan den saliga tid,
då kämpande folk varda bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4. Kom, Ande, från Kristus,
från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
O, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.










LIVETS ANDE, KOM FRÅN OVAN




1. Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan,
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än i dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Ifrån fäder och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
och till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4. Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

MED JESUS FRAM I DE BÄSTA ÅREN




1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dej Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga
som söker lyckan i Kristi vård,
bland män som jublar och barn som sjunger
sitt hosianna i tempelgård!
Men byts den äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!

PRIS VARE GUD! ALLENA HAN




1. Pris vare Gud! Allena han
fullkomlig gåva skänker.
Han giva vill och giva kan
mer än jag ber och tänker.
Han dagens ljus från fästets höjd
allt levande förunnar.
Han bjuder livets sanna fröjd
ur nådens rika brunnar.
Allena han
den rätta glädjen giva kan.

2. Han gav mig av sin rikedom
mitt hem, mitt kall i tiden,
min arbetshåg, min egendom,
mitt mod i levnadsstriden.
Från år till år, från dag till dag
hans omsorg jag fått röna.
Jag älska lärt hans rikes lag,
hans tempelgårdar sköna,
hans sannings ord,
hans verk i himmel och på jord.

3. Att tacka dig, o Gud, mig lär!
Giv mig det barnasinne,
som livets alla dagar bär
din trofasthet i minne.
Du älskar rikt och handlar stort:
ack, låt mig icke glömma
det goda du min själ har gjort,
men det i hjärtat gömma
och prisa dig
i dina gårdar innerlig.

4. O Gud, mitt fäste och min borg
i livets prövningsdagar,
giv att jag ej i syndig sorg
mot dina rådslut klagar,
men vandrar tålamodets stig,
om sårad fot än blöder,
där Jesus själv gått före mig,
och där hans hand mig stöder.
En liten tid,
och du förlänar salig frid.

5. När nya himlar och ny jord,
o Fader, du bereder,
till glädjen vid ditt rikes bord
din Son de trogna leder.
Hans Ande fridens Ande är,
förlossar dem som lida.
Så låt oss glada vandra här
och sist i hoppet bida
fullkomlig fröjd
hos dig, vår Gud, i himlens höjd.









VÅR SKAPARE, ALL VÄRLDENS GUD




1. Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.

2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

3. Och de som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte oberörda se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.

4. När skall som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när skall dödens makt förgå?
När uppfylls löftesorden

om seger över synden hård,
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?

5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida!

ÄR ÄN MIN RÖST SOM ÄNGLARS TUNGA





1. Är än min röst som änglars tunga
och klingar än så skönt min psalm,
kan ej min själ i kärlek sjunga,
allt ljuder som den döda malm.
All bön jag fram till Herren bär
förutan kärlek intet är.

2. Jag må Guds verk profetiskt skåda
och livets hemligheter se,
fritt över Andens krafter råda
och i min tro mej mäktig te:
för Gud, som gåvorna beskär,
jag utan kärlek intet är.

3. Om allt vad här jag kunnat vinna
jag gåve dem som lider nöd
och lämnade min kropp att brinna
på bålet i martyrens död,
hur än min gärning prisas här,
den utan kärlek intet är.

4. Av högmod kärleken ej villas,
men gläds åt sanning, rätt och frid.
Där kärlek bor, all vrede stillas,
ty den är tålig, mild och blid.
Jag allt fördrar och hoppas, tror
om kärlek i mitt hjärta bor.

5. Allt styckeverk förgår i tiden,
som barnets tänkesätt förgår
när barnaåldern är förliden.
En gång, då allt fullkomnat står
jag klart får se vad jag nu tror
där oförgänglig kärlek bor.

6. Snart profetian skall försvinna,
vår kunskap sina gränser nå
och tungomålens tid förrinna:
tron, hoppet, kärleken bestå.
Men störst av allt vad tanke vet
är kärleken, i evighet.