af Tibell

CHARLOTTE CECILIA AF TIBELL

1800-talet

DET BLIR, DET BLIR EN JULHELG GLAD




1. Det blir, det blir en julhelg glad,
då jag får fara hem
till fadershuset, till Guds stad,
till Guds Jerusalem.

2. Här har jag nu i skola gått,
med synd och sorg och strid.
Min själ, du har en främlings lott,
ha tålamod därvid!

3. Än har du ej din läxa lärt,
din klass ej genomgått,
och hemmet blir dess mera kärt
ju mer av prov du fått!

4. Se upp mot himlavalvet, se
så många julljus där,
som strålar och emot mej ler:
välkommen hem jag är!

5. Farväl, farväl du kära jord!
Jag ger dej i förvar
min klädnad som av stoft är gjord,
tills den får uppstå klar!

6. Jag är så trött, jag sova vill,
o Jesus, i din famn!
Jag är ju din, jag hör dej till,
du kallat mej vid namn!

7. Så skönt det blir att vakna sen
och se din härlighet
vid nya himlars morgonsken
hos dej i evighet!





HAR DU BÖRJAT - SE DEJ EJ TILLBAKA




1. Har du börjat — se dej ej tillbaka! 
Du är trygg, men bara hos din vän!
Har du fått Guds nåd i Jesus smaka, 
må av samma nåd du leva än! 

2. Livet öppnar sej i vårens stunder, 
mången glädjens ros du plocka får. 
Se blott till, att ej en orm därunder 
döljer sej och ger ett dödligt sår! 

3. Håll dej tätt och troget intill ordet, 
vad än fienderna säger då! 
Herren emot dem berett dej bordet, 
löftesordet, där du kraft kan få. 

4. Håll dig intill Jesus — stilla, stilla
som Maria vid hans fötter bliv! 
I hans närhet går dej aldrig illa, 
och i honom har du evigt liv.








LITET BI PÅ BLOMMANS BRÄDD




1. Litet bi på blommas brädd
satt i gröna lunden;
väpplingen var redan klädd
arla morgonstunden.
Siskan hämtade ett bär
som i purprur skimrat,
då hon flög med vinge skär
till det bo hon timrat.

2. Några myror i en rad
kunde kvisten draga,
enighet ger styrka, sad´
ju de gamles saga.
Humlan i sin sammetskjol
satt som en matrona.
Bromsen drog sin basfiol
under lindens krona.

3. Mäster spindel satt och spann,
tråden skickligt böjdes,
daggens pärla där så grann
i festoner röjdes.
Myggans dotter, smal och nätt,
gungade förmätet.
Mamma varnat med full rätt:
akta dig för nätet!

4. Lilla Malin sprang så glad
arla morgonstunden,
hörde huru siskan kvad
glädjepsalm i lunden.
Se, då fylldes hennes bröst,
hennes ögon klara,
tänkte hon: jag ock en röst
till Guds lov vill vara.

5. Går en myra i sitt stoft,
medan bördan drages,
andas väpplingen sin doft,
fast dess honung tages,
vill jag icke leka blott,
men min börda bära,
glad att jag så mycket fått,
sjunger till Guds ära.

MED FRIBILJETT JAG RESER

''


1. Med fribiljett jag reser
på banan trygg och glad
till hemmanet och arvet,
till rikets huvudstad.
En kappsäck full av synder
var mej till stort besvär,
men den tog konduktören,
jag vet ej var den är.

2. Jag tar den ej tillbaka,
så är jag saken kvitt -
nog kan jag väl ge något,
när jag får resa fritt!
Men se, för mina skatter
förvaringsrum jag fått,
där har jag fribiljetten
och nyckeln till mitt slott.

3. Där har jag honungskaka
av allra bästa slag,
hur mycket man än äter
det räcker för var dag.
Där har jag dokumenten,
ja, papper utan fel
på både lösepenning
och härlig arvedel.

4. Så goda reskamrater
på denna färd följs åt!
Nog kan vi stundom kivas
men skäms då efteråt.
Då går den blygselfulle
till den som sårad var
och säger tyst: "Förlåt mej!"
och så är saken klar.

5. Och ljussignaler får vi
och trygga blir av dem,
vi vet ej banans sträckning
men att den leder hem.
Så närmar vi oss målet
och där läggs växeln ut,
för när är vi i staden,
ja, då är resan slut.





NOG HAR VI VÄL KORS HÄR I VÄRLDEN FÅTT

1. Nog har vi väl kors här i världen fått, 
nog har vi väl möda och strid.
Dock måste en kristen bekänna därvid: 
vi har det blott alltför gott! 

2. När syndaförlåtelsens gränslösa skatt 
dej skänkes för intet av Gud, 
när du har fått Kristi rättfärdighets skrud, 
må hjärtat ej då vara glatt? 

3. Som gäster och främlingar vandrar vi här, 
men leds av vår Frälsares hand. 
Det felande barnet han tuktar ibland, 
det tröttnande barnet han bär. 

4. Själv var han ju frestad på jorden en tid, 
han känner vår fiendes list. 
Han hjälper det frestade barnet till sist 
och ger oss sin seger och frid. 

5. Han kommer till doms med en skara så stor, 
en gång, då all tid skall ta slut. 
Väl den som i Kristus då har kämpat ut, 
lycksalig den själ som då tror! 

6. Om här vi har njutit vad världen vet 
att nämna som sällhetens höjd, 
men inte i Gud fått vårt liv och vår fröjd, 
i domen vad hjälper väl det? 

7. Men trogna Guds barn, om din strid än var het,
om hjärtat än blödde därvid, 
när du får gå in i din Herres frid, 
är du mindre salig för det? 

8. Du käraste Frälsare, herde så god, 
barmhärtig och nådig oss var! 
I döden, i domen, o var vårt försvar! 
Oss hjälp för ditt dyrbara blod!

O SÅ SKÖNT ATT VÄCKAS

1. O så skönt att väckas

av Guds kärleks bud,

//: låta armar sträckas

upp mot Gud, vår Gud! ://

2. Samfällt må vi bedja,

stige sångens ljud

//: från vår syskonkedja

upp till Gud, vår Gud! ://

3. Låt oss framåt vandra,

följa Herrens bud, 

//: älska varmt varandra,

främst dock Gud, vår Gud! ://

4. Stäm då upp, min tunga,

morgonsångens ljud!

//: Glada får vi sjunga

snart hos Gud, vår Gud! ://

 

VÄLKOMMEN, JULAFTON




1. Välkommen julafton, härliga, klara!
Du tänder ljus uti hjärta och tjäll.
Lovsången ljuder från änglarnas skara,
genom århundraden hörd i kväll:
"Ära vare Gud i höjden, och på jorden frid,
människorna en god vilja, ära vare Gud!"
Välkommen julafton, härliga, klara,
du tänder ljus i vårt hjärta och tjäll.

2. Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger,
likasom midsommarsolen i norden
djupaste midnatt sin ljusglans beter.
"Och det folket som i mörkret vandrar ser ett ljus,
över dem som bor i mörka landen skiner det."
Jesus är gåvan, given åt jorden,
Gud denna gåva åt syndare ger.

3. Jesus är gåvan: salighet, ära,
frälsning och liv nu i honom vi fått.
Jesus, vårt julträd, frukter vill bära,
Jesus, vårt julbröd, ger oss allt gott.
"Ty ett barn är fött i dag,
en son oss given är,
vilkens herradöme varar och han heter Gud."
Jesus är gåvan: salighet, ära,
frälsning och liv nu i honom vi fått.