Anderson

STINA ANDERSON
1900-talet







ATT BEDJA ÄR EJ ENDAST ATT BEGÄRA




1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla "varför" fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.




DIN FRID, O HERRE, ÄR VAD JAG BEHÖVER

 

1. Din frid, o Herre, är vad jag behöver,
då stormen gnyr och höga vågor slå
mot bräcklig farkost, och då rymden över
sig välver stjärnlös, hotande och grå.

2. Din frid ger kraft att bära livets börda,
som annars böjde mig till jorden ner,
att stilla, ödmjukt dina vägar vörda
och tro en mening, fast jag ej den ser.

3. Ja, Herre, skänk mig fridens dyra gåva
till hjälp i själens nöd och hjälplöshet,
tills, en gång hemma, jag dig rätt må lova
för nåd, omätlig, i all evighet.







MIN FRÄLSARE, DRIV UNDAN SKYN

1. Min Frälsare, driv undan skyn
och framträd tydligt för min syn!
Låt himlens portar öppna stå,
låt inget stängsel hindra få.

2. Du bjuder oss din rikedom
och berg och dal slår ut i blom.
I minsta blomma jorden ger
en skymt av himlens glans jag ser.

3. Du klara sol, du stjärna skön,
att evigt se dej är min bön.
Låt livets mål stå klart för mej
- i mörker går jag utan dej.