Linderot

LARS LINDEROT
1700-1800-talet















DEN HÅRDA HIMLEN RÄMNA FICK

1. Den hårda himlen rämna fick,

i Jungfruns liv Gud själv nedgick,

den andre Adam, en av oss,

vem på vår jord vill nu förgås?

2. I Jungfruns liv det bröllop stod,

då Skaparen fick kött och blod.

Tänk vad vi nu är adlade

långt över alla änglarna!

3. Ty ingenstans det skrivet står,

att änglarnas natur Gud får,

men läs Guds ord, så står däri:

Guds Son blev människa som vi!

4. Och därför vet vi: han är mån

om släkten sin, Marias Son.

Han evig kärlek till oss bär,

hör på, så hoppfullt detta är!

5. Vår höge frände, hjälp din släkt!

Låt den som sover få bli väckt,

och av mandomsanammelsen

ge tröst åt väckte syndaren!

6. Bevara den som nåd har fått,

för släktskaps skull gör honom gott.

När någon så går härifrån,

tänk på ditt kött, du Mänskoson!

DET ÄR SÅ GOTT ATT FÅ

1. Det är så gott att få 

vid helga korset stå 

med Jesu arma moder 

och fästa blicken på 

sin smärtofulle broder, 

ty se, det är just då

som själen hälsa får 

i Kristi djupa sår. 

2. Det är så gott att se 

sin synds förlåtelse 

i dyra offerblodet 

som gjutits av Guds Lamm. 

O vad det livar modet 

och lockar kärlek fram! 

En fattig själ därvid 

får vila ut i frid. 

3. Det är så gott att tro, 

man får då själaro. 

Just när man känner livligt

hur ond och svart man är, 

då blir det obeskrivligt 

att under trons begär 

få nåd att komma fram 

till Frälsaren, Guds Lamm. 

4. Det är så gott att be; 

det vet en syndare, 

som är om tröst förlägen 

och gärna ville tro: 

man är då oftast trägen 

och ger sig ingen ro; 

man är så glad att få 

till Herren Jesus gå. 

5. Kom hit, varenda själ, 

som längtar till sitt väl! 

Här skänks det nåd åt arma 

och frid åt klämda bröst; 

här heter det: förbarma! 

här delas riklig tröst 

åt den som tröst begär, 

om hjälp förlägen är.

DÅ NÅDENS RÖST FÅR HJÄRTAT RÖRA

Alt. (trol. mer ursprunglig) koralvariant:

Då nådens röst får hjärtat röra 
till känslan av din syndamängd, 
skall värdet hon tillintetgöra 
av din förmenta dygdelängd. 
Vad räddning kan väl fås, du arma, 
när Herrens lag utropar: Ve! 
Ej annan än: Gud, dej förbarma 
med nåd emot mej syndare!






EN GÅNG VÅR JORD DEN HEDERN HAFT

1. En gång vår jord den hedern haft
att bära Gudasonen,
som prunkar i allsmäktig kraft
på höga himlatronen.
En tid förutan like,
då jorden som förbannad var
i hela trettitre år bar
Gud själv från himlens rike!

2. Det mänskors lott i livet är
att vara vandringsvänner,
ja, främlingar och gäster här,
som Abraham bekänner. 
Men först och främst besinna:
den över allt Välsignade
som färdkarl här sej visade,
det bör vi oss påminna.

3. För att välsigna denna jord,
på vilken vi får vandra,
så färdas han, som är Guds ord,
en pilgrim som vi andra.
Förstummas, jordens makter!
Det obeskrivlig ära är
att själve Gud har vandrat här
i våra låga trakter.

4. Än såg man honom i en stad,
och än i stilla byar.
Han än på öppna fältet bad,
än högt bland berg och skyar.
I båt man honom finner,
han var till sjöss, han var till lands.
Ack, vill du, kära själ, bli hans,
du gränslöst mycket vinner!

5. Man råkade vår store Gud
på gator och på vägar.
Han gick till folk på givet bud,
som andra mänskor plägar.
Han allehanda kranka
i tre år mottog mest var dag,
ja, Jesu hjärtas ömhetsdrag
går över mina tankar!

6. Men när han kunde blivit kvar
och haft sin ro odelat
i skötet hos sin Himlafar,
där intet honom felat,
vad skulle han på jorden?
I himlen mådde han ju väl,
men på vår jord blev han en träl.
Förklara mej de orden!

7. Jo, kära själ, det var för dej
och dina arma bröder!
För oss som här förirrat sej
han vandrar, lider, blöder. 
Det ger oss kraft på färden
att tänka på den vandraren,
som banat väg till himmelen
för oss och hela världen.











FÖR HIMMELEN MÅSTE MAN KÄMPA

1. För himmelen måste man kämpa,
det säger oss Jesus, Guds enfödde Son,
med allvar som ingen ska dämpa -
den late blir stående långt därifrån.
Ja, många ej kraften vill söka
som fordras till seger i bättringens strid.
Den började ivern bör öka,
mest rörs man och stannar därvid.

2. Med allvar ju Jesus bedyrar
att många ska söka men ej komma in.
Märk detta, du säkre, som yrar
och går i den tanken att himlen blir din.
Ja, du som i samvetet slagen
dock aldrig gör allvar att själen få frälst -
ibland du nog känner dej dragen
men stannar i världslivet helst.

3. Ack, himmelen tillstängd du finner
om inte du går genom bättringens port!
Till paradis aldrig du hinner
förutan sann bättring, så skynda dej fort!
Snart slår tidens ur sista slaget,
då ställs vi ju inför Guds rättvisa dom.
Så väl om du följt när Gud.dragit
och lytt när han ropade kom!

4. Man sover sej ej till Guds rike,
att vaka är Frälsarens ömsinta råd.
All tröghet och sömn från dej vike,
ta mot och bevara Guds dyrbara nåd!
Det är ej så lätt att bli salig,
som mången i blindhet kan tänka och tro,
ty djävulens list är otalig,
ej synd eller värld ger oss ro.











INGEN HINNER FRAM TILL DEN EVIGA RON

SÅNG OM ELDIGT BEMÖDANDE

ATT VINNA EVIG SÄLLHET

1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd han ställer i ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
överge grumliga brunnar.
Lyd ej varje röst som ropar: följ med oss!
Ty, min dyra själ, då måste du förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
omvänd dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåd denna skatt gärna ger,
låt dig med honom försona!
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar. 

JAG SJUNGER NU OM SEGER

 

1. Jag sjunger nu om seger,

min arma själ är frälst!

Vid korset är mitt läger,

där bor jag allra helst.

Ja, snaran sönder gick,

jag full avlösning fick,

det kändes i mitt hjärta,

du ropte: ät och drick!

2. Vem ska ha tack för detta?

Jo, du min Frälserman!

Det bör du ha med rätta,

och Gud ske lov, jag kan,

jag kan lovsjunga dej,

som återlöste mej

och låtit mej få smaka

hur Gud förbarmar sej!

3. Jag minns, om jag ska nämna't,

min förra otrostid,

men kanske jag bör lämna't,

ty nu har hjärtat frid.

Men ära bör du ha

liksom i himlarna,

ja, ära är du värdig

av varje människa!

4. Jag aldrig kan förglömma

att detta stoft fick nåd,

du kunnat mej fördöma,

men fann på annat råd.

Du sände bud på mej

och sade: stävja dej!

Jag väcktes i mitt inre

och sa ej längre nej.

5. Min käre, gode frände,

vad ska jag säga mer?

Du ryckte ur elände

ett uselt kar av ler.

Min vite, röde vän,

du gjorde nåd med den

som borde smakat vreden,

jag fick min syn igen. 

6. Skriv upp, min själ, den dagen,

ja denna dagen rätt,

då du till nåd blev tagen

på Frälsarns gamla sätt!

Glöm aldrig av den stund

då i din hjärtegrund

du nådens ord fick höra

ur Jesu egen mun!

 

KRISTI FÖRKLARING, SÅ LIVLIGT DEN MÅLAR


1. Kristi förklaring, så livligt den målar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud!

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina
ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp både lyste och blänkte,
så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner
råkas på Tabor i endräkt och fröjd.
Se, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,
den, att de frälsta får träffa varann?
Gud, vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,
Petrus förgäter han är på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden
den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Känner då ingen det vattnas i munnen
efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinnas, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!


9. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

10. En gång skall då din förklaringsdag dagas,
då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp! 









MUNTRA DIG, MITT SORGSNA SINNE




1. Muntra dig, mitt sorgsna sinne!
Håll dej fast vid Herrens ord.
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet
är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,
vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge
gått i köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ifrån nådens nattvardsbud.
Kom du ej den gångna tiden,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,
den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mig:
Synderna förlåtas dig!











NU LYSTRA, MÄNSKOSKARA

1. Nu lystra, mänskoskara,
och hör Guds frälsningsord!
Ett barn Gud velat vara
och fostras på vår jord.
Guds Son får far och mor,
i mänskofamn han bäres,
han diar, växer, näres.
Den händelsen är stor.

2. Märk hur han går i lydnad
ibland föräldrarna,
som förr i gudaprydnad
bott högt bland änglarna.
Vår Herre lär sig gå
och talets första grunder,
o hemlighet, o under
som tål att tänka på!

3. Än mer här bör besinnas:
I sina unga dar,
när själar skulle vinnas,
Guds Son arbetat har.
Han kallas timmerman;
det handaverk han lärde
som fosterfadern närde.
Tag ordet, om du kan!

4. Ack, vad vår Herre trälar
i mödsamt arbete
och sliter ont för själar,
vår käre Frälsare!
Han bättre kunde haft
än ge sig ut för fåren
i dagakarlsvillkoren.
Känn Kristi kärleks kraft!

5. Ni himlar, fröjda eder
och jubilera, jord!
Den höge pilt giv heder
som satt vid Josefs bord!
Ni unga och ni små:
er ålder han erfarit,
han späd och ung har varit.
Det bör till hjärtat gå.












SE NIKODEMUS, EN MAN AV DE STORA



1. Se Nikodemus, en man av de stora,
sökte Guds Son, fast om natten det var.
Mannen ej ville Guds rike förlora,
i detta ärende bad han om svar.

2. Ärendet var att bli kunnig om vägen
fram till Guds rike och himmelska fröjd.
Sökaren blev i det stycket förlägen,
då han steg ned från sin säkerhets höjd.

3. Bättre vägvisare kunde ej finnas,
säkrare ledare givs ej bland oss:
Jesus kan säga hur himlen skall vinnas
och hur en mänska ska slippa förgås.

4. Lystra, min lyssnare, här ser du stråten:
vägen är lagd till den nya Guds stad.
Människans synd ska bli nådigt förlåten,
men först in i nya födelsens bad.

5. Så ljuder orden från Mästarens tunga:
aldrig du krönes med livskronan där,
aldrig Guds lov du därovan får sjunga,
om du ej har blivit pånyttfödd här.

6. Ej kött och blod skall få ärva Guds rike,
köttslighet hör ju fördömelsen till.
Gud i vår själ måste dana sin like
om vi till himmelens salighet vill.

7. Födas på nytt är förändras i sinnet,
få i förståndet ett ljus ifrån Gud,
helgas till viljan, omskapas i minnet,
avsky all synd och få lust till Guds bud.

8. Ingen förutan ny födelse frälsas,
ingen i paradis inkommit än,
ingen som Guds eget barn där kan hälsas,
som ej har fått nya livet igen.

9. Himlen är lysande, liksom dess Herre,
allt som är orent hålls långt därifrån.
Den som är ond och blir varje dag värre
släpps aldrig in där, så säger Guds Son.








SÄG MEJ DEN VÄGEN SOM LEDER TILL LIVET

1. Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: det är ingen fara!
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
Var är Jesus, Frälsaren?

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
som lägger grund för vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen, som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lustan, som dödligen sårar,
lämnas skall allt, varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världens Försonare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren. 
 









SÄND OSS TROGNA ARBETSMÄN

Sänd oss trogna arbetsmän, 

sända ifrån himmelen, 

som i Andens kraft och ljus

fiskar själar till ditt hus.

Ack, här finns det alltför få, 

som sitt kall kan förestå. 

Herre Jesus, hjälp oss då!

TILL JORDAN I ANDANOM, MÄNNISKA, GÅ

Q

1. Till Jordan i andanom, människa, gå,

en underlig dopakt att skåda!

Det lyster Guds änglar att ivrigt se på,

så hör vad jag här vill bebåda!

Nu fyller Guds Son sina trettio år,

så följ honom tätt i hans jordiska spår,

man skall nu din Frälsare döpa.

Var plats där han framträder högaktas bör,

just han som här döps och som snart för oss dör

var kommen att fria oss köpa.

2. Han nu tjänat ut i föräldrarnas hus,

hans ungdom har nu gått till ända.

Gå nära intill detta världarnas ljus

och se vad som sedan skall hända!

Nyss lyste det klart i sin barndomsbygds natt

och ingen av alla dess strålar är matt,

det skall den som beder få känna.

Nu lyser det ljuset, vår Broder, Gud själv,

vid jordens i djupet mest nersjunkna älv,

så stanna, min själ, nu vid denna!

3. Oss möter vid stranden vår Herre och Gud,

den andre Treenhetspersonen,

i mänskonatur och i människohud,

fast kommen från himmelska tronen.

Invigas till Präst var hans ärende här,

att lova att utstå det hemska besvär

som förestod honom, vår frände.

Här står han beredd att bli döpt som en ann´,

och tre år därefter hans blod för oss rann

att lösa oss ur vårt elände.

4. Förunderligt barn som skall döpas idag,

den enfödde Sonen i skötet!

Och Döparen är ju en mänska som jag,

kom hit och beskåda det mötet!

Johannes förvånas och undanber sej:

Långt hellre behövde jag döpas av dej,

jag är ju så oren i grunden!

Men Frälsaren svarar: Nej, döp mej och vet,

att så skall bli uppfylld all rättfärdighet,

vartill jag frivilligt är bunden!

5. Och därpå så sker denna viktiga akt:

Guds Son tar nu dopet som andra.

Och på denna handlingen ligger stor makt,

här höves ej stoftet att klandra.

Nej, vördnad och ödmjukhet passar sej väl,

att tillbe och tacka, det anstår var själ,

ty Frälsaren döps ej förgäves.

Nu nerdoppas Gud i en österländsk flod,

och framdeles tvår han sin mantel i blod

då släktets förbannelse häves.

6. När akten var slut gick han upp ur sitt bad,

vår Konung, den store Profeten,

liksom han en påskmorgon uppstod så glad

med livet och odödligheten.

Nu skyndar han rörd av Guds Ande härfrån,

till öknen han förs, den Välsignades Son,

av djävulen skall han där prövas.

Ditt dop, Herre Jesus, välsigna på oss,

låt ingen för vilken du döptes förgås,

låt tron nu förökas och övas!

VAD SKULLE VÄL BLI AV OSS?

 

1. Vad skulle det bli av oss
om Gud ej sökte oss?
Vem fanns som hjälpen gav oss,
vem slapp då att förgås?
För syndens makt ju drar
en skara stor, otalig.
Ja, ingen själ blev salig
om nåden inte var.

2. Men lovad vare Herren!
För dörren jämt han står.
Hans Ande är ej fjärran,
han klappar och han slår.
Som väktare han går
omkring bland syndaträlar
och väcker deras själar
ur syndasömnen svår.

3. Med ordets makt han väcker
din djupt insövda själ.
Sin hand åt dej han räcker,
han vill dej bara väl.
I kyrkor och i hem,
på gator och på vägar
han mänskor väcka plägar
och vårda sej om dem.

4. Försumma inte tiden,
den nådetid Gud ger!
Ty snart är den förliden,
då finns ej räddning mer.
Driv ej med nöjen bort
den ömma nådens Ande
som än dej räcker handen
- din livstid är så kort.