Blix

ELIAS BLIX
1800-talet














DAGENS LÅGA SLOCKNAR UT


Alt. koral:
  



1. Dagens låga slocknar ut,
solen sej i väster sänker,
dunklet famnar allt till slut,
stjärnorna på himlen blänker.
Jesus, hjärtats sol och skatt,
Jesus, var mitt ljus i natt!

2. Varje afton när jag går
efter dagens kamp till vila,
under mej din nåd jag får,
dina löftesord stabila.
Du som ej blir trött och matt,
Jesus, var mitt ljus i natt!

3. Lys du över mej din fred,
Jesus, var nu sol och stjärna!
Livets sol som ej går ned,
mej mot mörkrets hugskott värna!
Du som vet hur det är fatt,
Jesus, var mitt ljus i natt!

4. När min sol går ner i hav,
och jag under jord ska sova,
lys mej genom död och grav,
så ska jag i ljus dej lova.
Du som vann mot mörkrets makt,
var mitt ljus i dödens natt!





GUD, EN SYNDARE JAG ÄR




1. Gud, en syndare jag är,
full av synd och ont begär.
Ja, ditt öga rent och klart
ser hur synden uppenbart
över huvudet mej går,
så jag ingen vila får.

2. Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

3. Jag mej böjer vid din fot,
ropar under bön och bot:
"Gud, var nådig emot mej!
Trots min synd förbarma dej!"
Skamsen slår jag ögat ned,
dömd av samvetet som sved.

4. Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar:
du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.









HÄR ÄR VI, HERRE, PÅ DITT ORD





Här är vi, Herre, på ditt ord
som bjöd oss till ditt hus och bord
där du ger himlaföda.
Gud, låt då detta rika ord
i hjärtat finna fruktbar jord
och bära fager gröda!
Se oss,
ge oss
öppet öra
till att höra
och bevara
livets ord, det underbara!









MED JESUS VILL JAG FARA





1. Med Jesus vill jag fara
på livets färd i lag.
Gud, låt vårt sällskap vara
allt intill dödens dag!
Det är min högsta ära,
det bästa jag kan få,
med honom korset bära
och i hans ljus få gå.

2. Min Jesus, sanningsstjärna,
lys upp min väg för mej!
Mitt hjärta vill så gärna
få följa efter dej!
Du lyser än i världen
som förr från Betlehem.
Var du mitt ljus på färden,
tills jag har nått mitt hem!

3. Min Jesus, Sarons lilja,
väx blomstrande i mej!
Låt ingenting mej skilja
och riva bort från dej!
Du vinträd i Guds gårdar,
min käre Herre Krist,
låt mej där du mej vårdar
få växa som din kvist!

4. Du mej i stammen satte
min allra första vår,
med livets dagg mej vätte,
gav sol och rika år.
Må du mej skydda, freda
intill min levnads slut.
Låt mej i dej få leva,
i dej få andas ut!









NU LIVAS ALLA LUNDER





1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!





PINGSTSÖNDAGEN KYRKOHAGEN




1. Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.
Blommorna många
doftande ånga,
doftande ånga sänt upp till Gud.
Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.

2. Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax,
Anden och ordet,
kraft är i kornet,
kraft är i kornet, det såg vi strax.
Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax.

3. Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.
Tretusen vänner
Jesus bekänner,
Anden de känner som sommarvind.
Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.

4. Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.
Livet ska flöda,
ordet ge gröda,
ordet ge gröda runt all vår jord.
Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.

5. Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor,
korn genom Anden
många som sanden,
många som sanden från syd till nord.
Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor.

6. Helge Ande,
kyrkan blande, 
kyrkan blande sin sång med bön:
Sänd dem som vittnar,
markerna vitnar,
markerna vitnar till skörd så skön.
Helge Ande,
kyrkan blande,
kyrkan blande sin sång med bön!











SJUNG HÖGT, GUDS FOLK, HAN HÅLLER ORD



1. Sjung högt, Guds folk, han håller ord:
nu är det åter pingst på jord.
Guds Ande med Guds välbehag,
han kommer till oss än i dag.

2. Han kommer till sin kyrkas hem
som förut i Jerusalem.
Han är med evangelium
hos dem som nu ger ordet rum.

3. Än kommer han i eld och storm
och river sönder stelnad form.
Än kommer han med sakta sus
och fyller oss med liv och ljus.

4. Välkommen, pingstens kära dag!
Nu känner vi Guds andetag.
Nu vaknar livet av hans ord,
det grönskar ur den mörka jord.

5. Guds Ande, döden från oss driv
och tänd i oss ditt eget liv.
Ta bort var ond och bitter tagg
och läk oss med din kärleks dagg.

6. Vårt hjärta utan dig är dött,
av synden härjat och förött,
som eldstad utan eld och glöd,
som brusten sträng som aldrig ljöd.

7. Kom ned som liv till öde fält!
Kom ned som eld till kalla tält!
Kom ned som sol till frusen äng!
Kom ned som ljud till brusten sträng!

8. Kom ned till oss med tunga ny,
så lovsång går från stad och by,
tills med din änglakör en gång
vi sjunger himlens nya sång!

SJUNG I STILLA MORGONSTUNDER



1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss sen till morgon ny,
solsken utan aftonsky!






SYND OCH SORG ÄR SYSKONORD




1. Synd och sorg är syskonord, 
de följs åt på denna jord. 
Synden oss från Gud har skilt 
och Guds salighet förspillt. 
Mänskan, skapad utan brist,
lider när hon Gud har mist. 

2. Själen fylls av sorg och ve 
tills vi sanningen får se: 
synd är alla sorgers rot, 
men i Kristus finns det bot, 
genom syndasorg och tro 
går en väg till fröjd och ro. 

3. Hjärtat då i Jesus Krist 
finner friden som vi mist, 
frid som övergår allt vett, 
frid som inget öga sett, 
frid som löser oss från tvång, 
som förvandlar sorg till sång. 

4. Syndare, det är jag än, 
största sorgen är nog den, 
därför ack och tack följs åt, 
glädje blandas om med gråt, 
men igenom skyar grå 
kan jag syn på Jesus få!







VÅR HERRE ÄR EN HERDE GOD




1. Vår Herre är en herde god
som evigt liv bereder
åt dem som går med tålamod
dit han, vår herde, leder.

2. Han leder sina får och lamm
till grönan äng så ofta,
där livets källa springer fram
och blommor ljuvligt doftar.

3. När några från hans kära hjord
i snår och mörker famlar,
han med sin röst, sitt eget ord
dem åter till sej samlar.

4. Vid namn han kallar var och en,
hans röst kan hjärtat värma,
och ingen håglös legosven
kan herderösten härma.

5. Och när ett lamm är svagt och sjukt
han bär det hem på armen.
Han lyfter det så milt och mjukt
och håller det mot barmen.

6. Min herde, du fann även mej
som ingen annan botat,
ett vilset får som skadat sej,
av markens vilddjur hotat.

7. Du ledde mej på fager färd
till äng med ro och vila,
dit jag som fågeln till sitt träd
får glatt och lekfullt ila.

8. Där får jag kraft och helig ro,
trots fiender som jagar,
ja, i ditt hägn jag trygg får bo
i alla mina dagar.

9. I mörkrets dal du fredar mej,
fast frid och ro tycks flydda,
din herdestav ska leda mej,
din herdekäpp mej skydda.

10. Men dag för dag mej åter driv
till betesmark du kände
och där det strömmar evigt liv
i åldrar utan ände.

11. Där dricker jag i fulla drag
den nåd som ut vill välla.
Den ger mej liv för varje dag,
den gode Herdens källa.