Boberg

CARL BOBERG
1800-talet














DET SUSAR GENOM LIVETS STRID




1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
med toner underbara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda i all fara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!
 










HAN ÄR UPPSTÅNDEN, FRÄLSAREN




1. Han är uppstånden, Frälsaren,
han lever, o hur stort!
Väl stängde man hans grav igen,
han sprängde dock dess port.
Han evigt lever, Herren Krist,
så ljuder segerns bud,
och vi med honom, det är visst.
Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens konung slagen är
och fallit har hans tron.
Nu Kristus dödens nyckel bär,
så sjung i segerton!
Från världens sorguppfyllda land,
där synd och mörker bo,
till himlens glädjerika strand
han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem,
frimodig, säll och glad,
till fridens hem, Jerusalem,
min konungs tempelstad!
Det blir ock påsk för mig en gång,
ty dödens udd bröts av.
Jag skall stå upp till ljus och sång
ut ur min mörka grav.

JESUS, JESUS! JA, DET ORDET

 


1. Jesus! Jesus! Ja, det ordet
klingar ljuvt som änglasång,
//: det är hjärtats bröd på bordet,
livets friska vattensprång ://

2. Det är stjärnan på min himmel
som mej leder tryggt och glatt
//: genom tidens flärd och vimmel,
genom jordens nöd och natt ://

3. Det är trogna modersfamnen
som omsluter barnet ömt.
//: I den säkra, trygga hamnen
har min själ för storm sej gömt ://

4. Sköna namn, o må du klinga
ljuvligt på min pilgrimsfärd
//: och mig goda budskap bringa
ifrån himlens sköna värld ://

5. Ja, må du min själ bevara
under jordens nöd och tvång
//: och mitt viloläger vara
när jag somnar in en gång ://

6. Herre, låt mej sedan väckas
vid det namnets livsmusik,
//: till den dag, som ej kan släckas,
men är evigt skön och rik! ://




MIN SJÄL BERÖMMER GUD MED FRÖJD



Alt. koral:



1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud. 









NU KLINGAR FÅGLARNAS MORGONVISA



1. Nu klingar fåglarnas morgonvisa
och solen lyser i sommarprakt;
jag vill få tacka, jag vill få prisa
min gode Fader för vård och vakt.

2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga,
han har så mycket förlåtit mej.
Han lossat skuldernas ok, det tunga,
och banat väg ända hem till sej.

3. Han har benådat min själ. Mot ljuset
med tacksam glädje den riktar sej.
Jag har fått arvslott i fadershuset,
där Jesus ordnat ett rum för mej.

4. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta,
för dödens kalk, som för mej du tog,
för att mitt fridlösa, arma hjärta
ska äga liv och ha övernog!

5. Tack att jag slipper att längre bygga
på vad jag varit och är och gjort,
men får till dej och din nåd mej trygga,
min segerhjälte, så stort, så stort!

6. Du slagit synden, du slagit döden,
du kommit frälsning och frid åstad.
Du för ditt folk genom alla öden
till evig glädje i Sions stad.

O STORE GUD




1. O store Gud, när jag den värld beskådar

som du har skapat med ditt allmaktsord,

hur där din visdom väver livets trådar

och alla väsen mättas vid ditt bord

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn,

när regnets kalla, friska skurar susa

och löftets båge glänser för min syn

då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,

när blommor dofta invid källans strand,

när trastar drilla i de gröna tälten

vid furuskogens tysta, dunkla rand,

då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under

som Herren gjort sen förste Adams tid,

hur nådefull han varit alla stunder

och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,

då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder

vid Herrens fot och ber om nåd och frid,

och han min själ på rätta vägen leder

och frälsar mig från all min synd och strid,

då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla

och jag får skåda det jag nu får tro,

och evighetens klara klockor kalla

min frälsta ande till dess sabbatsro

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

SÅ SKÖN ÄR BRÖLLOPSSTUNDEN

''


1. Så skön är bröllopsstunden,
så ljuv är livets vår,
då brudgummen förbunden
med krönta bruden står,
och hjärtan sammanlänkas
på Herrens kärleks bud,
och ring och löften skänkas
för människor och Gud.

2. Nu ingen av er ensam
skall kämpa livets strid;
all nöd skall bli gemensam,
så även fröjd och frid.
Till hjälp i livets möda
Gud mannen kvinnan gav,
och han ska henne stöda
från vigsel och till grav.

3. Så hjälp och stöd varandra
i kärlek varje dag,
och sök att alltid vandra
till Frälsarens behag!
Må Lammets blod få stänkas
på dörrträt till ert bo
och åt er båda skänkas
en huslig lyckas ro!

4. Må nåden överskygga
ert kristliga förbund,
må bönens duvor bygga
sitt bo i denna lund,
må de sej ofta svinga 
till himmelen med bud
och alltid återbringa
välsignelser från Gud!










VEM ÄR SKARAN SOM SYNS GLIMMA



1. Vem är skaran, som syns glimma
uti livets morgontimma
uppå Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
uti evig klarhet står.

3. O vad strålglans, o vad toner
brusa ned från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klinga, orglar brusa,
sånger dåna, vingar susa
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
att ock jag må kunna sjunga
i förklaring denna sång!
Giv min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång!

VID JESU HJÄRTA ÄR MIN VILOSTAD



Alt. koral:



1. Vid Jesu hjärta är min vilostad,
min trygga hamn där jag kan vara glad.
Hur häftigt livets stormar rasa må,
den hamnen är beständigt lugn ändå.

2. Han är den säkra grund som Fadern lagt,
på honom har jag byggt, som ordet sagt.
Från skulden fri, jag ej fördömas kan,
ty ende Sonen är min löftesman.

3. Väl växlar det för mej på livets stråt:
än blir det sång, än idel klagolåt.
Men under allt, i klar och mulen tid,
han är dock själv min salighet och frid.

4. Hans lov jag sjunga vill i fröjd och kval,
som led för mej i Kidrons mörka dal,
tills jag får somna ifrån sången här
och vakna säll vid harpoklangen där.