Brorson

HANS ADOLPH BRORSON
1700-talet









DEN GAMLE ADAM SEJ MED MÄNSKOFRUKTAN PLÅGAR





1. Den gamle Adam sej

med mänskofruktan plågar.
Bekänna Kristi namn

är mera än han vågar.
Men denna feghet svår

vi undertrycka må
och bedja Gud att vi

frimodighet ska få.

2. Guds vittnen ska av nåd

i rikligt mått belönas,
med livets krona de

i himmelen skall krönas.
Men du som alltid är

så aktsam om ditt skinn
ska aldrig tro att du

kan smyga dej dit in.

3. Den gamle Adam vill

ej världens gunst försaka,
går fram ett litet steg

och så ett steg tillbaka.
Han ängslas och han räds

för allting utom Gud,
han vill nog synas from

men tummar på Guds bud.

4. Vad Jesus för oss gjort

får många aldrig veta,
bland allsköns budskap de

förgäves måste leta.
Att för vår frälsnings skull

Guds Son till världen kom,
tycks ingen anse värt

att säga något om.

5. Han höll sej ej för god

att vårt elände bära,
han miste för vår skull

all heder och all ära,
det straff vi skulle få

tog han som helig är
- men säg den människa

som håller honom kär.

6. Märk: "den som för mej blygs,

för honom ska jag blygas",
det av vår Frälsare

i Skriften klart betygas.
Gud skrive detta in

med eldskrift i vår själ
- o att vi denna dag

besinnade vårt väl!

7. Då skulle vi ej se

åt någon annan ära
än att i Jesu spår

vårt kors med trohet bära.
Då blev hans börda lätt,

hans ok blev milt och sött,
man blev då ej så fort

på himlavägen trött.

8. Den väg Guds Son oss lärt,

den må vi alltid följa
och aldrig någonsin

med ord och gärning dölja.
Ty många vaknar upp

ur säkerhetens natt,
om varje litet ljus

på staken nu blir satt.

9. Stå upp! Nu är det dags

att sej till Herren vända,
att sin försumlighet

och Jesu nåd bekänna!
Ty vad betyder väl

vår livstids korta ve,
mot glädjen att till slut

vår Frälsare få se! 

DEN SKÖNASTE ROS HAR JAG FUNNIT




1. Den skönaste ros har jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista. 











DEN STORA VITA SKARAN DÄR



1. Den stora, vita skaran där 
lik tusen fjäll som snöskrud bär 
med skog omkring 
och palmers ring, 
säg, vilka dessa är? 
Det är en skara kämpar som 
ur sorg och vedermöda kom, 
men ren och god 
i Lammets blod 
nått himlens helgedom. 
Där håller de sin kyrkogång 
och jublar evigheten lång 
i höga kor 
där Gud själv bor 
bland alla änglars sång. 

2. Här fick de utstå stort förakt, 
men se dem nu i himmelsk prakt 
vid tronen få 
som präster stå 
med kunglig glans och makt! 
Nog är det sant att nöd och grav 
här nere många tårar gav, 
men Gud nu dem 
i himlens hem 
så ömt har torkat av. 
Hos Gud, där livet är som bäst, 
nu firas evig skördefest, 
och Lammet själv 
vid livets älv 
är både värd och gäst. 

3. Vi gläder oss med er som kom 
till livets mål allt eftersom, 
som trogna stått
och lön nu fått,
ja, tusen gånger om! 
Du slitna skara är nu förd
till salighet så oerhörd,
vad du fick så
med suck och gråt
fått gro till evig skörd. 
Så höj din röst, slå palmbladstakt, 
med himmelsk kraft låt det bli sagt: 
Vår Gud, du ska 
för evigt ha
all ära och all makt!











DEN TRO SOM JESUS FAMNAR




1. Den tro som Jesus famnar,
som vandrar vid hans hand,
den tro varmed vi hamnar
i himlens fröjdeland,
den tron är stark och må
till offer sej bereda
och, vart Gud än må leda,
sin prövning väl bestå.

2. Men gör dej inga tankar
om tro i själen din,
om du med vilje vankar
i världens lustar in!
Vill du ha fred och ro
och slippa strider heta
mot synden, ska du veta:
du har alls ingen tro!

3. Den tro som vill med lämpa
och utan rustning fram,
den tro som ej vill kämpa
sin strid så mödosam,
den tron är död och kall,
ej värd att tro få nämnas,
den måste maktlös lämnas
i skam och syndafall.

4. Vår tro, om den är liten,
så är den dock av Gud.
Stå därför stark i striden,
trots satans fredsanbud.
Vår tro den seger är
som övervinner världen,
som tyglar djärvt begären
och satan vika lär.

5. Tron kan väl också släckas
sist helt och hållet ut,
när viljan ej vill väckas
men viker bort från Gud.
Men vill du, fastän svag,
din Jesus aldrig släppa,
så står du som en klippa
mot storm och upprört hav.

6. Ja, hör, du svaga hjärta,
stå upp och fatta mod,
om än det kostar smärta,
ja, ära, liv och blod!
Om du vid korset är
hos Kristus alla stunder,
så ligger satan under
med hela mörkrets här.

7. Det är en sak att märka
till tröst i kampens tid:
de svaga ska Gud stärka
mitt i den största strid.
Ju värre det går till,
ju mera ska du vinna
och större styrka finna,
om blott du kämpa vill.

8. O du min lust och ära,
o Jesus, du är min!
Ditt tecken vill jag bära,
för evigt vara din!
Låt komma vad som vill,
må satan rycka, slita,
på Jesus vill jag lita,
för jag hör honom till.









FÖRUNDERLIGT OCH MÄRKLIGT




1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig! 











GLÄD DEJ, DU JESU BRUD

 


1. Gläd dej, du Jesu brud!
Från himlen kommer bud
som nu vill få ditt öra
och som du nog ska höra,
som starkt och klart förkunnar
allt gott som Gud dej unnar.

2. Gläd dej, du Jesu brud
som ser så uppskrämd ut,
som över synden gråter
och söker honom åter:
din brudgum högt dej skattar,
fast du det inte fattar!

3. Gläd dej, du Jesu brud,
och säg att lagens bud
nu inte mer ska skrämma 
den som hos Gud hör hemma.
Han som till brud dej valde,
ju all din skuld betalde.

4. Gläd dej, du Jesu brud
och sprid hans glädjebud
till dem som nåd begärde
att nåd med evigt värde
i honom Gud oss skänker,
ja, mer än vad de tänker.

5. Gläd dej, du Jesu brud,
frimodigt inför Gud!
Din brudgum ska dej hämta,
och då kan du dej vänta
att framme efter färden
få bästa bröllopsglädjen.







GUD MED OSS, IMMANUEL

  


1. Gud med oss, Immanuel! 
Vilken fröjd att tänka 
på den nåd, som du min själ 
i din död fått skänka! 
Avgrundsfurstens snara brast, 
när han trodde jag var fast. 

2. Redan jag gemenskap har 
i din himmels gårdar. 
Där ej döden byte tar 
du de dina vårdar. 
Arvet får jag visst och sant, 
därpå har jag Andens pant. 

3. Tack för varje dag som går! 
Tänk att tiden lider 
mot ditt stora jubelår, 
slut på nöd och strider. 
Med var dag som rinner opp 
snart fullbordat är vårt lopp. 

4. Upp, min själ, och prisa Gud, 
ej för sista gången! 
Varje puls med jubelljud 
tage del i sången! 
Dig, som kalken för oss drack, 
Herre Jesus, evigt tack!






GUDS PÅNYTTFÖDDA OCH LEVANDE SJÄLAR




 1. Guds pånyttfödda och uppväckta själar, 
möt nu vår Fader i sjungande hop! 
Herrens nyskapade, friköpta trälar, 
kom nu med lovsång och jublande rop! 
Låt nu vår Fader och världen få höra 
hur vi hans nåd mera känd vill få göra. 
Halleluja! Halleluja! 

2. Gudlösa var vi och döda som stenar, 
hårda i hjärtat som marmor och stål. 
Det var Guds mäktiga styrka allena 
som fick oss frälsta och nådde sitt mål, 
lät oss av Anden i ordet förnimma 
Frälsarens levandegörande stämma. 
Halleluja! Halleluja! 

3. När vi vi fick höra vad Skaparen tänkte, 
då han bjöd hem oss som brutit hans bud, 
hur han oss allting i Medlaren skänkte, 
som gav sitt liv för sin Kyrka, sin brud, 
hur han oss älskar, trots synder så svåra, 
smälte vårt hjärta i kärlekens tårar! 
Halleluja! Halleluja! 

4. Vem vill nu Herrens utvalda anklaga? 
Gud oss i Kristus rättfärdiga gjort. 
Här finns välsignelsens fullhet att smaka, 
här är Guds nåd, här är himmelens port! 
Tron bröt igenom trots ångestens pilar, 
fann under korset sin fristad och vila. 
Halleluja! Halleluja! 

5. Inget kan änglar förundrade göra 
så som den frälsning som Herren kom på. 
Det var för alla så härligt att höra, 
himlens församling, den ropade då: 
Amen! Halleluja! Seger vi vunnit, 
Jesus sitt får, det förlorade, funnit! 
Halleluja! Halleluja! 

6. Upp då, ni troende, Herrens utvalda! 
Njut av den kärlek som Fadern oss ger! 
Gud är så god, era skulder betalda, 
håll er till honom, ja, vad som än sker! 
Tacka för nåden, den helt ofattbara: 
söner och döttrar till Gud får vi vara! 
Halleluja! Halleluja!





GUDS SON HAR GJORT MEJ FRI





 1. Guds Son har gjort mej fri
från Satans tyranni,
från synd som vann,
från lagens bann,
från dödens skräck och helvetsbrand.
Min Goel tog på sej
den dom som låg på mej,
sej undergav
Guds viljas krav
till pina, död och grav.
Jag där Guds kärlek ser och tror,
den är så obegripligt stor,
så god
emot
en ond från topp till rot,
som ingenting var till behag,
förutom den förbjudna smak,
och som han fann
med håg och hand
i satans hårda band.

2. Jag ger mej Gud i våld,
och de i ormens sold
ska klart förstå
att jag vill gå
i friheten Gud lät mej få!  
Det glädje ger och tröst
att följa Jesu röst,
att gå förbi
försåten fri,
mot himlens harmoni!
Den värld som här far efter vind
får aldrig mera ta mej blind
med sej,
o nej,
till gropen går jag ej!
Jag är ju alltför dyrköpt för
att tro att synden lyckliggör,
jag fnyser åt
dess fröjd och ståt -
till himlen går min stråt.

3. Mitt hjärta i mej ler
när jag min grav beser.
Ej blomsteräng,
ej furstlig peng
kan bädda mej så ljuvlig säng.
Min död är färjeman
till livets fasta land,
Gud Sebaot
har där sitt slott,
och där är evigt gott!
Om vinden här går hårt emot
och späker mej från hår till fot -
all kur
känns sur
för människans natur -
den gör dock tränat, raskt och lätt
vart sinne som vill kämpa rätt,
ja, korset än
ger friheten
som är från himmelen!







HÄR KOMMER, JESUS, DINA SMÅ



1. Här kommer, Jesus, dina små!
I Betlehem vi hälsar på.
Men ge oss ljus och hjälp oss du
att hitta vägen till dej nu!

2. Med sång vi springer till dej in
och böjer knä vid krubban din. 
O stora stund, o klara natt,
då du blev född, vår största skatt!

3. Välkommen från din himmelssal
till denna världens tåredal,
där man dej inget annat bjöd
än stall och krubba, kors och död!

4. Men Jesus, hur kan det gå till
att många än dej glömma vill
och inte mer den kärlek ser
som gjorde att du kom hit ner?

5. Så låt dem se den nu igen,
du som är allas bäste vän,
så var och en vill vända om 
och tro på dej som till oss kom.

6. Låt ingenting på jordens rund
oss locka från vårt dopförbund,
men låt vår största längtan stå
till dej, till dej, som älskat så.

7. Så ska det ske att vi en gång
bland alla helgons jubelsång
i himlens sköna paradis
får prisa dej på änglavis.

8. Här står vi alla nu på rad
kring dej, som gör vår jul så glad!
Men led oss så vi möts igen
en gång hos dej i himmelen!












I DENNA SKÖNA JULETID


Alt. melodi:



1. I denna sköna juletid
bör alla sej förnöja
och bruka all sin konst och flit
för att Guds nåd upphöja.
Åt den som Gud i krubban lagt
vi vill av all vår själ och kraft
i anden oss få glädja.
Ditt lov ska höras, Jesus kär,
så vitt och brett i världen här
att mörkret måste bäva!

2. En liten son av Davids rot,
vår bror och Gud tillika,
för världens synders skull ju for
från fadershemmet rika.
Det var för svårt att tänka på
det slut vi annars skulle få,
det skar i Herrens hjärta,
och så i stor barmhärtighet
han kom till oss på jorden ned
att lindra all vår smärta.

3. Vårt lov och pris ska Herren ha,
fastän det är så ringa.
Hosianna och halleluja
ska hela livet klinga!
Guds ark nu i vårt läger är,
om fröjd och seger sjungs nu här,
mens hjärtat sej kan röra.
Vi sjunger om vad Gud oss gav,
ja, helvetet ska skaka av
att julens sånger höra.

4. Vi nu med salig visshet vet
att Gud står på vår sida,
han har ju sänt sin Son hit ned
för världens synd att lida!
Det vare vitt och brett bekänt
att Gud sin Son för oss har sänt
till jämmer, ve och våda!
Vem vill då inte vara glad
och följa med till Davids stad,
när Gud oss vill benåda?

5. Och blandas än min fröjdesång 
med suckar och med tårar,
jag mitt i korsets nöd och tvång
ser fram mot nya vårar.
När hjärtat är som mest beklämt,
har Herren glädjens harpa stämt,
så den kan bättre klinga,
för sorgsna hjärtan känner bäst
den salighet som julens fest
till människor vill bringa.

6. Halleluja, vår strid är slut,
så trösta dem som klagar!
Kan bitter snålhet hålla ut
i dessa glädjens dagar?
Sjung högt i sky och berg och skog:
Halleluja, nu har vi nog!
Vår fröjd är utan like!
Halleluja! Halleluja!
Guds Son är min, och jag får ha
med honom himlens rike! 







I DJUPET AV MITT HJÄRTA


1. I djupet av mitt hjärta
en stad jag högt åtrår:
Jerusalem,
det sälla hem
där all min nöd och smärta
för alltid avsked får.
I djupet av mitt hjärta
den staden jag åtrår.


2. Men på de vida vatten,
var finner jag min led?
Bland blinda skär,
hur hitta där
i storm och mörka natten
till himlens frid och fred?
Ja, på de vida vatten,
var finner jag min led? 


3. Gud, styr du mina tankar,
så jag till himlen når.
Gör tron rätt käck
mot böljans skräck,
håll roder själv och ankar,
du vet vad jag förmår. 
Ja, styr du mina tankar,
så jag till himlen når. 









JAG GÅR I FARA VAR JAG GÅR



Svensk koraltradition (mel. ursprungligen i dur!):


1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångs dimma runt mej står.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går. 









JAG SER DEJ, O GUDS LAMM, NU STÅ




1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet! 












KOM, ALLA FOLK PÅ DENNA JORD




1. Kom, alla folk på denna jord
och lär Guds kärlek känna!
Den ropas ut i livets ord
till världens alla ändar:
Var fattig syndare må gå
att nåd hos Jesus Kristus få,
ja, evigt liv och glädje!

2. Guds ord att han är mild och god
och sej med oss försonar,
Guds ord om Jesu död och blod
så starkt och mäktigt tonar
att det kan väcka den igen,
som ligger död i synden än:
stå upp då från de döda!

3. Det lyser in i hjärtats natt
så det i själen dagas,
när Jesus som en funnen skatt
i tron ses emottagas.
Då blir vår hela vandring ny,
då vill och kan man synden sky
och följa Jesus efter.

4. Så låt, barmhärtighetens Gud,
ditt ord med kraft förkunnas,
och må ditt stora glädjebud
av oss åt alla unnas,
så alla värms av Andens glöd
och hämtar liv i överflöd
av Jesu nåd och kärlek!








KOM MED NU ÄN EN GÅNG


1. Kom med nu än en gång!
Vi vill med bön och sång
i Anden oss förena
och sjunga vad vi menar:
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

2. Du sorgsne, lyssna du,
kom med till stallet nu!
Låt inte sorg dej dränka,
Gud vill sin Son dej skänka.
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

3. Du stolte, böj dej ned
med hjärtats ödmjukhet
och se allt smått och slitet,
din Gud är nöjd med litet. 
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

4. Du fattige, kom hit,
säg: jag är mer än rik,
jag största vinsten vunnit,
jag den i stallet funnit.
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

5. Du rike, vänd dej om,
se Herrens fattigdom!
Se till att inte glömma
hans fattiga små lemmar!
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

6. Ni gamla, kom igen
till själens bäste vän!
Gå också med, ni unga,
för att av hjärtat sjunga:
vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

7. Och varje äkta par
i dessa julens dar
de unga väg ska visa
och så Guds kärlek prisa.
Vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

8. Och ni, ni kära små
ska inte gömda stå!
I Herrens hus och hemma
häv upp er ljusa stämma:
vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!

9. Så ska ej korsets tvång,
ej döden själv en gång
oss från vår Jesus föra,
nej, det ska de få höra,
vår rikedom ska bara
vår Herre Jesus vara!  









KORSET VILL JAG ALDRIG SVIKA




1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.














O VAD DIN HÄRLIGHET ÄR STOR




1. O vad din härlighet är stor,
ja, redan här på denna jord,
du som på Herren Jesus tror
och vilar endast vid hans ord,
du som från synden vänt dej om,
försonat dej med Herren Gud,
som blott och bar till Jesus kom
och kläddes i hans egen skrud.

2. Av Guds natur delaktiggjord
du har i himmelen din lott,
och vid din rike Herres bord
du har det redan mycket gott.
Om tron är svag, om världen ler,
du är ju lika säll ändå,
och den som ögon har, den ser
och gläds att Herren ställt det så.

3. Du är en präst, som inför Gud
de rätta offren nu frambär,
och en profet, ty Herrens bud
du lärt och själv nu andra lär.
Du är en konung, evigt får
du snart regera, och du är
Guds Andes tempel där du går,
ty honom i din kropp du bär.

4. Du står med Herren i förbund,
och han ej svika kan sin ed,
han tänker på dej varje stund
och själv han döden för dej led.
Du är hans hjärtas lust, hans skatt,
sitt rike vill han åt dej ge.
Han för dej genom dag och natt
och änglarna det lyster se.

5. Så klaga ej, lyft blicken opp
och glöm vad redan borta är!
Gör bruk av salighetens hopp,
det som en hjälm beständigt bär!
Och tro och vaka, bed och strid,
ta på dej Andens rustning all!
Det dröjer blott en liten tid,
så kommer han som komma skall.












PÅ GRUND AV JESU BLOD OCH SÅR




1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!
 








STÅ UPP OCH BE




1. Stå upp och be,
så du kan se
och undgå syndens faror!
Plötsligt kan du falla ner
i den ondes snaror!

2. Med Ordets makt
ge noga akt
på var ditt hjärta vankar.
Lär dej hålla helig vakt
över dina tankar.

3. Ett litet grand
av surdeg kan
all degen genomsyra.
Kommer gnistan väl i brand
är den svår att styra.

4. En tanke som
i hjärtat kom
och inte genast kvävdes
gjorde ofta själen tom,
friden undergrävdes.

5. Ett lögnens ord
i Adam for,
det vände världens öde.
Synden tycktes inte stor
men drog med sej döden.

6. När Satan slår
han ofta går
igenom dolda gångar.
Dem som inte vakna står
gör han fort till fångar.

7. Erfarenhet
bekräftar det
hos alla Herrens vänner.
Bort med sömn och säkerhet,
du som Jesus känner!

8. Ta dej i akt,
ja, stå på vakt!
Så Jesus hälsa låter.
Be och vaka, som han sagt,
tills han kommer åter.

UPP, ALLA TING SOM GUD HAR GJORT





1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
det kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad ska jag säga när jag ser
den djupa skogens vimmel,
de vingar små som sej beger
upp under bladgrön himmel?

5. Vad ska jag säga när jag går
på sommarns blomsterängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

6. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

7. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

8. Vad ska jag säga när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

9. Vad ska jag säga? Gud är här,
fast inte orden räcker.
O Gud, så stor din visdom är,
din godhet lovsång väcker!

10. Upp, alla som på jorden bor,
slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!














UT MED DEJ, DU MÖRKA MAKT!




1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!










VEM VILL MED TILL HIMLENS RIKE





1. Vem vill med till himlens rike?
Kom, för Jesus kallar nu!
Kom nu, fattige och rike,
här ryms både jag och du.
Vänd dej ifrån synden bort,
kom, för tiden är så kort!
Inte vill du Jesus neka
för att med begären leka?

2. Jesus Kristus är vår enda
väg till himlens härlighet.
Den som inte vill sej vända
till Guds Son förstår ej det.
Egen konst och visdom ej
räcker för att rädda sej.
Den som vill till himlen hinna,
måste detta väl besinna.

3. Du som vrider dej och vänder,
vet du inte vad du vill?
Syndens tjänst må få en ände,
snart kan himlen stängas till.
Du som säger: visst, jag vet,
den som bara kunde det -
be i Jesu namn om kraften,
om du hittills inte haft den.

4. Erkänn först din själavåda,
som i lagens ljus du ser.
Låt så Jesus dej benåda,
sänk dej i hans kärlek ner!
Av allt hjärta lägg dej vinn
om att Jesu håg blir din,
att hans gärningar få göra
och på andras böner höra.

5. Det är dags att börja vandra,
evigheten nära är.
Be och sjung och styrk varandra,
muntra, mana, lyft och bär.
Kom, ni stora, kom, ni små,
kom nu och ta korset på!
Alla följe, ingen svike,
kom, följ med till himlens rike!







VEM VILL MEJ ANKLAGA



1. Vem vill mej anklaga
och till doms mej draga
upp på Sinai?
Synden jag bekänner,
mej till Jesus vänder,
han som gör mej fri!
Låt oss dra
till Golgata!
När mej Jesus vill försvara,
vem kan mot mej vara?

2. Vem vill mej fördöma?
Jesu blod som strömmar
sänker jag mej i.
Gud som aldrig väjer
dömer själv och säger:
"Den jag ser är fri,
ren och god
i Jesu blod."
Måste satan fly och fara,
vem kan mot mej vara?







VILKEN LYCKA, VEM KAN RYCKA



1. Vilken lycka, vem kan rycka
Guds utvalda ur hans hand?
Dag som rinner oss påminner:
här är blott vårt främlingsland.
Jord och himmel, havets vimmel,
allting prisar dej, o Gud!
Inför tronen änglatonen
klingar till basuners ljud.

2. Skall de dina glömma sina
jubelsångers klara ton?
Nej, din ära skall de bära 
fram i helig procession.
Knän ska böjas, Gud upphöjas,
lova Herren tusenfalt!
Hör, Guds vänner som bekänner:
Gud i Kristus skänkt oss allt!

3. Gamla, unga, varje tunga
skall förkunna: Gud är stor!
Dej vi prisar, lydnad visar,
Konung som i himlen bor!
Nåd allena gjort oss rena,
Herren själv har oss utvalt.
Vi fick livet, fick det givet.
Vad fick han som allt betalt?








VÅR FADER, LÅT DITT STARKA ORD





1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Ja, kom och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!