Elle Andersdatter

ELLE ANDERSDATTER
1600-talet







EJA, MITT HJÄRTA, HUR INNERLIG



EN SKÖN ANDLIG VISA OM ALLA TROENDE GUDS BARNS GLÄDJE I DET EVIGA LIVET 

1. Eja, mitt hjärta, hur innerlig 
är fröjden,
vad lust och glädje förunnas mig
av höjden, 
då jag betänker, 
att dödens länker 
har Kristus brutit och livet skänker 
med nåden! 

2. Lustfylld och glad jag min Herre Krist 
tillbeder, 
som mig min salighets krona visst 
bereder. 
Han nåd mig giver 
och trofast bliver; 
all nöd han fjärran ifrån mig driver 
för evigt. 

3. Liksom en fågel vid ljusan dag 
sig gläder, 
så av Guds härlighet fröjdas jag 
och kväder: 
Ditt folk dig äre, 
o Jesu käre, 
och alla konungar dig hembäre 
sin hyllning. 

4. Eja, mitt hjärta med hugnad stor 
sig höjer. 
Mig så den fröjd, som i himlen bor, 
förnöjer, 
att vad må hända, 
vad Gud må sända, 
jag klagar icke, ty allt skall lända 
till glädje. 

5. All tid mig världens fåfänglighet 
påminner 
om hur dess glädje, förrän man vet, 
försvinner.
Med tröst jag minnes, 
var livet finnes, 
som av förgängelsen aldrig hinnes: 
därovan. 

6. Nu all min lit jag till Jesus Krist 
vill sätta. 
I trons förbidan jag väntar visst 
med rätta, 
att mitt elände 
skall få god ände 
och jag få glömma all nöd jag kände 
i tiden. 

7. Då synden gör mig ett sorgfullt mod 
och kränker, 
i tron på Frälsarens dyra blod 
jag tänker: 
Det kan allena 
från synden rena 
och hjärtats sår som en balsam lena, 
så ljuvligt. 

8. Ej mer mig dödens och satans makt 
skall fälla. 
Hans dom, som båda har nederlagt, 
skall gälla. 
När jag insomnar, 
han mig omfamnar, 
av honom buren jag säkert hamnar 
i friden. 

9. Så skall jag klarare då än gull, 
än solen 
få skina, salig och fröjdefull, 
vid stolen. 
Den gode Guden 
mig skänker skruden, 
som han har lovat att giva bruden, 
den kära. 

10. Där får klart skinande silke jag 
till kläder, 
då fram för Jesus på ärans dag 
jag träder. 
Han skall mig smycka 
med högsta lycka. 
Den fröjden ingen skall från mig rycka, 
det vet jag. 

11. Av idel guld alla gator där 
skall vara, 
av ädelsten alla murar är 
så klara. 
Där efter striden 
i djupa friden 
vid änglasången ej lång blir tiden, 
för glädje. 

12. Tänk hur oändlig den högtidsfröjd 
då bliver, 
som fridens Furste i himlens höjd 
mig giver, 
där Jesu vänner 
med palm i händer 
lovsjunga Lammet, som noga känner 
de sina. 

13. Eja, jag fröjdas, att mot den dag 
det lider, 
då allt skall komma så väl i lag 
omsider. 
Min Jesus vände 
allt mitt elände 
i fröjd och salighet utan ände,
jag beder.

14. Rätt håll mig redo, o Jesus Krist, 
att vänta 
din uppenbarelse, när du sist 
vill hämta 
från jämmerdalen 
och jordekvalen 
din brud till eviga bröllopssalen. 
Ja amen.