1700-talet
DEJ LYFT, MIN SJÄL, OCH SE DEN VÄRLD
1. Dej lyft, min själ, och se den värld
som är vårt mål för livets färd.
Här mödor finns av många slag,
där alla helgons sabbatsdag.
2. Här du en främling är och gäst,
där är din boning väl befäst.
Här somnar du i dödens hus,
där vaknar du till liv och ljus.
3. Där sommaren står blid och skön
och Herrens lustgård alltid grön
med träd som bär en ljuvlig blom
och löv till folkens läkedom.
4. Där sprudlar livets källa klar,
där hörs en lovsång underbar
med änglars och med helgons ljud
som oupphörligt prisar Gud.
5. Där ska det stora undret ske
att jag min Frälsare får se!
Dit barnsligt längtar jag och trår,
dit med Guds hjälp jag komma får.
6. O Jesus, låt i tron mej då
hos dej en dag helt salig stå!
Ja, amen, Herre Jesus Krist,
säg amen du, så är det visst!
DU ALL HÄLSAS KÄLLA
SURBRUNNSSÅNG
1. Du, all hälsas källa,
jag till dej vill ställa,
Jesus, allt mitt hopp.
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela
så till själ som kropp,
så att jag,
fast trött och svag,
mitt i allt ditt bistånd finner
och förbättring vinner.
2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.
3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka
som din dyra skänk,
må du därför dämpa
våra kroppars krämpa,
nådigt på oss tänk.
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.
4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka
får jag även bruka
denna källas flod.
O, så rör
och kraftiggör,
så till mitt som andras bästa,
detta vårt Betesda!
5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!
GUD ÄR VÅRT STARKA FÄSTE
B-melodiformen:
GUDS FÖRSAMLINGS TRIUMFSÅNG
1. Gud är vårt starka fäste,
vår hjälp, vår vän den bäste,
en tillflykt mitt i nöden,
ett liv i själva döden.
2. Vi därför fruktar ingen.
Om världen än förginge,
när haven gruvligt svallar
och bergen börjar falla,
3. så står likväl Guds kyrka,
där vi den Högste dyrkar,
där glädjen fram kan strömma
- han kan sitt ord ej glömma.
4. Än råder här hans armar,
fast folken runt oss larmar.
I gryningen han hjälper,
tyrannerna han stjälper.
5. Ja, kom att se och märka
vad Gud i världen verkar!
Han krigets vågor stillar,
de ondas råd förvillar.
6. Han bryter spjut och bågar,
förtär i eld och låga
de ondas tunga vagnar
och skingrar dem som agnar.
7. I stillhet då besinna
att Gud till sist ska vinna.
Än vårdar han sin hydda,
oss Jakobs Gud ska skydda.
GÅ VARSAMT, MIN KRISTEN
1. Gå varsamt, min kristen,
giv akt på din gång!
Den vägen är smal och
den porten är trång
som leder till livet,
och de äro få
som finna den vägen
och vilja den gå.
2. Man bygger sig själv
en bedrägelig bro
av otrogen kärlek
och kärlekslös tro.
På den vill man komma
till himmelens port,
men faller, och fallet
blir evigt och stort.
3. Man tror ej att vägen
kan vara så smal,
som leder till bröllop
i himmelens sal.
Man vill den i ostörd
bekvämlighet gå,
ej världen försaka,
ej synden försmå.
4. Men nej, man bedrar sig,
man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen
det går ej så lätt.
Den vägen är smal
som till salighet bär,
och uppfylld av törne,
av kors och besvär.
5. Den måste man varsamt,
i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet
vandra därpå.
Blott ett steg på sidan
dig bringar i nöd,
din köttsliga frihet
är andelig död.
6. Här gäller att kämpa
mot djävul och värld,
att icke bedåras
av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt
försaka i grund
och hålla sig redo ¨
att lida var stund.
7. Din klädnad gör vit
i din Frälsares blod,
som styrker till dagelig
bättring ditt mod.
Ja, fly för ditt liv
undan synder och last,
bed Gud att han gör
din utkorelse fast.
8. Gå troget och stadigt
i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring
av honom du får.
Hans börda är ljuvlig,
åt honom dig giv.
Han giver dig nåd till
evinnerligt liv.
I GUDS NAMN ÖPPNAR JAG
1. I Guds namn öppnar jag förnöjd vart ögonlock!
Min kropp har vilat ut, ja, mina sinnen ock.
Dock är det ovisst än, om kvällen jag får se;
jag lagt det i Guds hand: Min Faders vilja ske!
2. Dej, Fader, prisar jag, av hela hjärtats grund,
för din beredda nåd, som är oändligt rund.
Du har ju denna natt så faderligt mej täckt,
att ingen nöd och sorg mig i min ro förskräckt.
3. Du har ju satans makt så nådigt från mej vänt, att mörkrets förste ej ett hår på mej har bränt. Ledsaga nu i dag på rättan väg min fot,
och låt din ängels hand vid fall mej ta emot.
4. Regera du mitt sinn´ och böj det helt till dej,
att ont begär idag till synd ej leder mej.
Ja, giv, att jag mitt kall med glädje driver så,
att också flit och svett av dej välsignas må.
5. För allt, då dagen nu sej ut på fälten sökt,
jag lovar dej med sång som stiger himmelshögt.
Ta du min omsorgs last upp på din fadersrygg,
och lätta korsets tyngd, så ska jag leva trygg.
6. Och om nu detta är min sista levnadsdag,
o, låt min utgång ske allt efter ditt behag,
så att jag väl beredd i tron må fast bestå
och sist förklarad får in i din glädje gå.
KORSET ÄR DE KRISTNAS BRODER
1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
//: mänskan lära tålamod ://
2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
//: glada leenden med gråt ://
3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
//: ty hans kärlek gör mej rik! ://
MIN FÖDELSEDAG
Alt. koral:
Alt. koral:
1. Min födelsedag
förtjänar, att jag
ett tacksamhetsljud
till himmelen sänder,
att prisa min Gud,
som skapat mej väl,
att jag av hans händer
fått lemmar och själ.
2. Av Skaparen byggd
i moderlivs skygd
jag omsluten låg,
med öron som hörde,
fast intet jag såg.
Min boning var trång,
jag stundom mig rörde,
att slippa mitt tvång.
3. Vid tidens förlopp
gick portarna opp,
Gud förde mej ut,
på trängsel och mörker
var lyckligen slut.
Då skådade jag
folk, byar och kyrkor
vid himmelens dag.
4. Och om jag ej mer
min födselsdag ser,
ske, Gud, som du vill!
Jag i mina tankar
hör himmelen till.
Bered mej i tid
att lyfta mitt ankar
och fara i frid.
MITT A OCH O, IMMANUEL
1. Mitt A och O, Immanuel,
min Jesus, själen i min själ,
du ljuva tröst för Israel,
liv, sanning, väg som leder väl.
2. Du är mej till försoning gjord,
du är mitt paradis på jord,
du dukar mej ett himmelskt bord,
du mättar mej med livets ord.
3. Du är min nådesol, mitt ljus,
du lyser upp mitt hjärtas hus.
Du är mitt lugn i vågors brus,
min pärla mitt i jordens grus.
4. Du är min friska morgondagg,
du är min ros vid törnetagg,
min läkedom vid samvetsagg,
mitt guld då världen ger mej slagg.
5. Du är min sköna blomsterdal,
på ökenstig min källa sval,
du är min tröst i dödens kval,
min port till himlens fröjdesal.
MITT HJÄRTA, VAK OPP
1. Mitt hjärta, vak opp,
vak opp, du min ande, min själ och min kropp!
Se, mörkret nu skingrats på natthimlens tält
och solen går fram på sitt klarnande fält.
Så sov inte längre, men tacksam du må
till Skaparen gå!
2. Till Gud, som så väl
i natt dej bevarat till kropp och till själ,
som runt om ditt läger satt änglar till vakt,
dej skyddat med faderlig kärlek och makt.
För detta med glädje nu tacka du bör,
det första du gör.
3. Dej, Gud, vare lov,
som över mej vakade medan jag sov,
så ingen förskräckelse, frestelse, nöd,
sorg, eld eller sjukdom mej sömnen förbjöd.
Jag låg i ditt sköte och faderligt skött
sov fridfullt och sött.
4. Din Ande mej giv
som stärker med Ordet mitt andliga liv,
så aldrig jag, dövad av världsbullrets ljud,
förargar min nästa, förtörnar dej, Gud.
Låt girighet, okyskhet, lågsinnad harm
ej bo i min barm.
5. Men giv att jag kan
mitt kall och min uppgift med lust ta mej an.
Giv hälsa och krafter och vishet och mod,
låt verkets fullbordan bli salig och god.
Begynnelsen vare, o Gud, på ditt ord
i Jesu namn gjord!
STÅ UPP, FÖR SOLEN FRAM HAR GÅTT
1. Stå upp, för solen fram har gått
ur nattens dunkla sköte!
Ur graven Jesus har uppstått,
gå salig till hans möte!
Han har besegrat dödens makt
och livet fram i ljuset bragt
till hela världens glädje.
2. Ur syndagraven nu stå upp
och sök det rätta livet.
Nu för din längtan och ditt hopp
ett härligt mål är givet.
Till himmelen, där Jesus är,
du rikta må din själs begär,
om du vill målet hinna.
3. På korset offrat har Guds Lamm
en evig frälsning funnit,
och lejonet av Juda stam
har härligt övervunnit.
Oss givs rättfärdighet och frid,
vår löftesman i väldig strid
har fienderna slagit.
4. Men eftersom han seger vann
bör även du nu strida,
för kraft till striden skänker han
och seger kan du bida.
Med tillit upp till honom se
och i förnyat leverne
din Frälsare nu tjäna.
5. Räds ej för djävul, värld och död
och mörkrets hela skara!
Han lever, hjälparen i nöd
och kan dej väl bevara.
Den starke segerhjältens hand
som sönderbrutit dödens band
är än de svagas styrka.
6. O Herre Jesus, du som är
från död till livet gången,
låt aldrig fiendernas här
mej svage hålla fången.
Nej, giv mej nåd att verka fritt
och tjäna dej i riket ditt,
där du oss plats förvärvat.
7. Du prisas här i skröplighet
av dem som nåd har funnit,
men bättre i din härlighet
av dem som målet hunnit.
Du köpt oss fria med ditt blod,
så Jesus, ge oss kraft och mod
att seger med dej vinna!
VART FLYR JAG FÖR GUD OCH HANS EVIGA LAG
1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.
2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.
3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.
4. O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig.
5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.
VÅR MÄNSKLIGA NATUR
1. Vår mänskliga natur
är högst begiven på
att få bli vis och lärd
och höga ting förstå.
Man lär sej dag från dag,
men ändå aldrig lär
att all vår vetenskap
dock idel styckverk är.
2. Vad hjälper mycket vett
när samvetet är sjukt?
De lärda ofta har
förhärdat vad var mjukt.
Snart tar en lärd sofist
en ateist i famn
och så en slutsats drar
som svärtar Jesu namn.
3. Förståndet blåses upp,
man gör sej själv så stor,
men mest bedras ju den
sej själv för mycket tror.
Den stint i solen ser
får på sitt öga starr.
Mångt barn är mera klokt
än mången höglärd narr.
4. Man hämtar visdomssaft
ur usla brunnars hål
och ej ur livets brunn
med barnatro till skål.
Man söker världsligt gagn
och egna gåvors pris.
Den sådant vinna kan,
den hålls för klok och vis.
5. Men visheten består
i gärning mer än vett,
man kan ha mera ljus
fast man har mindre sett.
Fast satan mycket vet
och är i allting lärd,
kan han dock inte tro
och är ej ära värd.
6. Så lär dej att bli vis,
din uppgift ta dej an,
förgät den konst som ej
för Herren gälla kan.
En gnista är ej sol,
ett sandkorn är ej berg,
den störste filosof
mot Gud är minsta dvärg.
7. Lär känna Gud och dej,
så är du verkligt lärd.
Om du får dårars namn,
le åt vår galna värld.
När jordisk vishet blir
ett ingenting till slut,
har Gud vad galet var
för världen dock valt ut.
VÄLKOMMEN AFTON LIKA KLAR
Alt. koralversion:
1. Välkommen afton lika klar
som själva morgonstunden var,
för Jesus än är med mej.
God natt, du sol, med allt besvär,
farväl med allt som här mej tär,
till ro jag nu beger mej.
Vilohamn
i Guds namn
jag betingar,
där hans vingar
mej betäcker
så att inget ont mej räcker.
2. Nu, Herre kär, vid nådens tron
förnim min tungas svaga ton,
låt dej mitt offer täckas.
Förlåt all synd på denna dag,
låt vredesglöden från din lag
i Jesu blod utsläckas.
För allt gott
jag har fått,
för var gåva
jag vill lova
dej och prisa
med mitt hjärtas höga visa.
3. Du trogne nattens väktare,
din egen hjords försvarare,
låt mej din vård få njuta.
Var själv en eldstod kring min säng
och satans angrepp utestäng,
då han vill mej beskjuta.
Han med krav
skjuter av
många pilar
när jag vilar,
låt dem alla
fåfängt nu till marken falla.
4. Ja, låt, o Gud, i denna natt
din starka vagnborg vara satt
kring allt det som tillhör mej,
så med de mina jag får bo,
så jag får sova gott i ro,
så ingen ofärd stör mej.
Herre kär,
stanna här
i vår hydda
för att skydda
dina kära,
nu och alltid var oss nära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar