Westdahl

ELEONORA PAULINE EMILIA WESTDAHL, f. CRONHIELM AF FLOSTA
1800-talet










JAG TACKAR DEJ, ATT VRED DU VAR





1. Jag tackar dej, att vred du var
på mej ett ögonblick.
Den vredesstrålen bortbränt har
mitt hjärtas forna skick.
Ej mer må synd behärska mej
då den så djupt bedrövar dej.

2. Dej tackar jag långt mer ännu
att bort du vreden vänt.
I outsäglig mildhet du
mej tröst och glädje sänt.
Du blivit nu min själs begär,
min starkhet och min psalm du är.

3. Du hälsobrunn i Sions stad,
du livets källa klar,
till dej jag ilar fri och glad,
hos dej min hälsa tar!
Ur dej jag ösa vill med fröjd
och lovsjunga din kärleks höjd.

4. Du prisas må i varje land,
ditt namn nå brett och vitt;
till fjärran höjd, till okänd strand
ditt lov nu blive spritt.
Bland Sions döttrar vare stor
den Helige, som bland dem bor!

(Jesaja 12 ) 










KOM OCH VÄLKOMMEN I NAMNET DET DYRA



1. Kom och välkommen i namnet det dyra,
kom till den trofaste själarnas vän!
Kom utan tvekan, din fot vill han styra
in på den väg som till livet bär hän!
Porten den trånga, för otron blott sluten,
har i hans död ock för dej sprungit opp,
ingen som kommer ska här bli förskjuten,
må du blott bygga på honom ditt hopp!

2. Kom och välkommen, se, arvet dej väntar,
skulden omätlig betald redan är,
inte med silver och guld, som man hämtar
fjärran ifrån under flit och besvär,
nej, med det skuldfria blodet som gäller
mer än briljanten som like ej har,
blodet som fri och försonad dej ställer
fram för en blidkad och kärleksrik Far.

3. Kom och välkommen till Fadern, som för dej
kärleksfullt fram till sin älskade Son!
Kom och välkommen till Sonen, som gör dej
ren i sitt blod, om din frälsning så mån!
Kom och välkommen till himmelska skaran,
helgon och änglar, som väntar dej där,
när den är brusten, den jordiska snaran,
faran besegrad, som hotar dej här!

4. Kom och välkommen, dej Anden ska leda
än över avgrund och än över höjd!
Ängsliga samvetet han blott kan freda,
redan i tårarnas dal skänka fröjd!
Fröjden i Herren ska vara din styrka,
frid mitt i ofrid ska vara din del.
Dej i sin kära församling, sin kyrka,
vill han behålla helt ren, utan fel.










O HERRE, ÖVER ALLTING STOR




1. O Herre över allting stor,
som högre än all tanke bor
och danat stjärnetältet!
Det är din kraft som vågen rör,
det är din kärlek som beströr
med blommor gröna fältet.

2. Du bjuder - och på kullens topp
en lund så lummig växer opp,
där fåglarna kan gunga
på trädens späda grenar snart
och lika glatt som underbart
sin Skapare lovsjunga.

3. Du vill det - och i öknens land
ur djupet av den lösa sand
en källas åder springer.
Den häpne vandrarn njuter glad
oasens ljuva vilostad
och prisar Herrens finger.

4. Den vida jordens krets är full
av Herrens ära: schaktets gull
och musslans gömda pärla,
det mogna ax, den svällda knopp
och örnens flykt mot solen opp
och vårens glada ärla!

5. Allt vittnar om att Gud är stor
och de i himlens tempelkor
hans härlighet beprisar.
Serafer skyler sej när de
kring tronen står och bävande
sin vördnad honom visar.

6. Likväl - o underbara nåd! -
nu den som söker hjälp och råd
i Jesu namn får bära
sin bön inför den Höges stol
och strålen från hans ögas sol
skall syndarn ej förtära!







SITTA UNDER KORSETS STAM




1. Sitta under korsets stam,
blicka upp och se Guds Lamm.
Herren, vår rättfärdighet,
det är liv och salighet.

2. Blodet där är Sonens blod,
som han göt så huld och god
även för min synd, mitt brott,
för att göra allting gott.

3. Rövarns bön min bön ock är:
"Tänk på mej, o Herre kär
i ditt rike!" och han har
ock för mej ett nådigt svar.

4. Jesus, klädd i blodig skrud,
övergiven helt av Gud,
är en borgen, att ej jag
övergivs på Herrens dag.

5. Nu hans verk fullbordat är,
nu hans löftesord mej lär
att i tron till Fadern gå,
nåd och frid och kärlek få.