Sandell

CAROLINA (LINA) WILHELMINA SANDELL, 
sign. L.S.
1800-talet





















ALLA HERRENS VÄGAR ÄR JU


1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod ://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://

6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://

ALLA LÖPER DE, MEN EN FÅR KRANSEN

1. Alla löper de, men en får kransen.
Löp som denne så ni himlen når!
De som står där framme invid målet
ser nu efter hur för er det går.

2. Se ej kring er! Det förlamar foten
och gör blicken irrande och matt.
Nej, se oavlåtligt, fast och troget
på det mål som är er föresatt!

3. Se ej kring er, hur de andra löper,
ej tillbaka på vad här är kvar.
Allt är ju fåfängligt under solen,
se blott framåt mot vad där ni har!

4. Den som söker blott en jordisk seger
avstår ju från många ting - så vi
bör väl något kunna glatt försaka
av det överflöd vi lever i?

5. O vad är väl en förgänglig lager?
Förrän kvällen vissnar ju dess blad.
Och ett ovisst mål kan inte göra
kämpen i sin ande viss och glad.

6. Men det mål som sattes för oss alla
är en verklighet så skön och stor:
är ett evigt liv med Herren Jesus
- salig, salig den på honom tror!

7. Segerlönen, kransen, se den väntar!
Jesus själv har vunnit den åt dej,
då han här på vandringen till korset
dina synders börda tog på sej.

8. Må han då en gång dej inte sakna
bland de frälsta i sin bröllopssal!
Vik ej av, var trofast intill döden,
om du i hans namn har gjort ditt val! 








BLOTT EN DAG


1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mej en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mej alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sej. 
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mej.

3. Hjälp mej då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mej förvarad är.
Hjälp mej, Herre, att vadhelst mej händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.








BRED DINA VIDA VINGAR
1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder,
och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

DE FLYR, VÅRA ÅR



1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd
de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,
likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,
o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,
för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,
så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land
och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,
håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren! 











FÖRSONING, FÖRSKONING

 


1. Försoning, förskoning min Goel mej vann,
ej nöden, ej döden mej skada nu kan.
Ty Jesus själv skrivit i Boken mitt namn
och vila mej givit i frälsningens famn.

2. Den hamnen, den famnen, den ligger jag i,
när världen och flärden för starka vill bli.
Där vill jag mej gömma och vila i frid,
ja, där vill jag glömma all oro och strid.

3. Omsider framskrider till aftonen vi,
då anden ur banden blir lösgjord och fri.
Den vännen som redan har skickat mej bud,
nog kommer han sedan och hämtar sin brud!

GE OSS ÄN EN STUND AV NÅD, O JESUS


1. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus, 
när vi nu har samlats i ditt namn! 
Gör oss stilla, stilla för din Ande, 
led oss alla till din öppna famn! 
Duka än som en gång mitt i öknen 
för ditt Israel ditt rika bord! 
//: Ge åt var och en vad den behöver 
av det sanna livets ord! ://

2. Ge oss än en stund av nåd tillsammans, 
såsom du ditt folk så gärna ger, 
och låt dina varningar och löften 
tränga djupt i våra hjärtan ner! 
Du ju vet, vi ingenting kan ta oss,
om du, Herre, inte ger oss det.
//: O så ge oss mer än vad vi ber om,
visa oss din salighet! ://  

3. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus,
låt ditt frälsningsord oss alla nå!
Hjälp oss att i tacksamhet ta vara
på de kallelser vi än kan få! 
Låt det ske, att särskilt denna stunden
för oss djupare i ordet in!
//: Se, vi lämnar allt i dina händer;
saken, Herre, är ju din! ://











GUDS RIKES SOMMAR, I ORDET LOVAD



1. Guds rikes sommar, i ordet lovad, 
har inte den börjat närma sej? 
Har fikonträdet ej börjat knoppas, 
om än omärkligt för dej och mej? 

2. Har turturduvan i våra dagar 
ej låtit höra sin stilla röst, 
och går Guds Ande ej fram bland folken 
och bringar frälsning och liv och tröst? 

3. Och månne Herren ej börjat samla 
de spridda barnen av Jakobs hus, 
så Sions murar kan åter byggas 
och Juda fröjdas i Herrens ljus? 

4. Ja, själva bullret av strid och tvedräkt, 
hör inte detta till tecknen med? 
Guds rikes sommar går fram ur stormen, 
ett saligt rike av frid och fred. 

5. Pris vare Herren för förebuden 
till löftets sommar, en gyllne tid! 
Pris vare Herren för morgonstjärnan, 
som bådar dagen, så ljuv och blid! 

6. Pris vare Herren, ja, han ska kröna 
med rik fullbordan vårt framtidshopp! 
Så må vi vila i frid vid löftet 
och glada lyfta vårt huvud opp!












GÖR DET LILLA DU KAN

1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

HELGE ANDE, DU GUDS DYRA GÅVA



Alt. koral:




1. Helge Ande, du Guds dyra gåva,
kom, ja, kom till var och en av oss!
Väck oss upp - nu är ej tid att sova -
räck oss handen och bryt bojan loss!

2. Skingra mörkret helt i våra hjärtan
och berör oss med din kärleksglöd!
Säg oss mitt i synden och i smärtan
att Guds Son för oss led korsets död!

3. Låt det bli en full och hel förvandling
i förståndet, viljan, hågen, allt!
Väck oss upp till liv och kraft och handling,
ge oss nåd att vara jordens salt!

4. Ge oss eldens tungor till att tala,
ge oss läppar rörda av din nåd.
Oss i nöden trösta och hugsvala,
var vår Hjälpare i råd och dåd.

5. Ja, du är ju även bönens Ande,
lär oss då att be som glada barn!
Och vill satan i vår bön sej blanda,
sönderslit hans många dolda garn!

6. För hans falska angrepp oss bevara,
ja, bevara du oss sist som först,
ty vi ser ju ofta ingen fara,
just där faran är som allra störst.

7. I all sanning led oss du och lär oss,
tröst och tuktan, allt du ger är gott,
allt är nåd och trohet - lyft och bär oss,
tills vi väl det goda landet nått!

HERRE, SAMLA NU OSS ALLA

1. Herre, samla nu oss alla
kring ditt underbara ord!
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Må du oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
//: låt ett nådens under hända,
Herre, vid ditt rika bord! ://

2. Lär oss att i tro ta vara
på det ord oss givet är!
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dej bär!
Gör vårt hjärta för dej stilla,
låt ej otron oss förvilla,
//: Herre, låt oss ej förspilla
nådens stund, som nu är här ://

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud!
Snart är nådens dag förliden
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
//: öppna du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud! ://










HÖGT UPP I SKYN SJUNGER LÄRKAN SÅ GLAD

1. Högt upp i skyn sjunger lärkan så glad:
Nu är det vår!
Djupt ner i daln viskar blommor och blad:
Nu är det vår!
Ja, lilla bäcken så munter och fri
sjunger sin sång på en glad melodi:
"Nu är den långsamma vintern förbi.
Nu är det vår!"

2. Sjunger så hela naturen Guds pris,
må också vi
sjunga hans lov på vårt barnsliga vis -
sången är fri.
Gud har välsignat oss tusendefalt,
allt har han gjort för vår glädje, ja, allt.
O, må vårt hjärta, för honom så kallt,
upptänt ock bli!

3. Ja, må vi börja att sjunga med fröjd:
pris vare Gud!
tills vi får sjunga i himmelens höjd:
pris vare Gud!
Ty fast den jordiska våren förgår
har han oss lovat en skönare vår,
dit vi oss närmar från år och till år.
Pris vare Gud!















HÖR JAG RÄTT, O JESUS, HAR DU BLIVIT


1. Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit
gjord till synd för alla för att vi
genom dej, som din apostel skrivit,
Guds rättfärdighet nu skulle bli?

2. Inte nog att Fadern är försonad,
vreden stillad, straffet efterskänkt,
inte nog att syndaren blir skonad -
här är mer än någon mänska tänkt!

3. För här hör jag ju att jag har blivit
Guds rättfärdighet igenom dej,
jag som ej vad lagen krävde givit
men har fullt av synder inom mej.

4. Jag min Guds rättfärdighet? Vad under!
Jag fullkomlig, helig inför Gud?
Ja, så visst som han nu alla stunder
ser mej stå i din försoningsskrud.

5. För så visst du dej för mej utgivit
och en gång är gjord till synd för mej,
har jag nu i kraft av bytet blivit
Guds rättfärdighet igenom dej.

6. Om jag riktigt kunde tro det, Herre!
Vad jag skulle jubla varje dag!
Men mitt hjärta är så trångt, dess värre,
och min tro, den är alltjämt så svag.

7. Men jag tror dej, Herre, hjälp min otro,
och behåll mej ständigt hos dej kvar,
och förvara trots all strid och oro
kronan du mej redan vunnit har.








I UNGDOMENS ROSIGA, LEENDE VÅR



1. I ungdomens rosiga, leende vår,
när världen dej tjusar och lockar,
ge akt på din väg och se till vart du går,
se till vilka rosor du plockar!

2. Ge akt på din väg, så den inte en dag
i mörker förrädiskt må stupa!
Ty farorna, de är av tusende slag,
och klyftorna, de är så djupa.

3. Ja, glädjen i världen är flyktig och kort,
och hastigt sin tjusning den mister.
Lik rosen, vars blad av en fläkt föres bort,
likt bubblan som glänser och brister.

4. Men glädjen i Herren är evig och sann,
en ros, vilkens blad ej ska falla.
Så väl, om i ungdomen redan du fann
den skönaste rosen bland alla!










JA, KÄNDE DU, HERRE, DEN DARRANDE HAND



1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! 

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
du hör ock den bön som ur djupaste nöd 
än stiger till dej utan ord. 

3. Och sa du den gången: "Min dotter, hav tröst, 
din tro, se den hjälpte dej!" 
så viskar du än med din ljuvliga röst 
de orden jämväl till mej, 
och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter ifrån mej med ens. 

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
Allt, allt är av dej och allt gör du själv 
- pris, ära och tack vare dej!












JAG FRÅGAR EJ OM DU ÄR EN AV VÄRLDENS VISA




1. Jag frågar ej om du är en av världens visa – nej,
jag frågar ej om du är känd av mänskor eller ej,
jag frågar ej om ryktet bär ditt lov kring jordens rund,
jag frågar ej om du fått ett, om du fått tio pund.

2. Jag frågar ej om du är en av världens ädla, - nej,
jag frågar ej om du är hög och mäktig eller ej,
jag frågar ej om du är rik på gods och skatter här,
jag frågar ej vad plats du har, och ej vad namn du bär.

3. Jag frågar ej om du är skön, om du är ung och glad,
om du på jorden har ett hem, en ljuvlig lägerstad,
om Gud bestrött din vandringsväg med blomster eller ej,
om livets allvar, kamp och nöd har hunnit möta dej.

4. Jag frågar ej om du är from, om du är glad och god,
jag frågar ej om du är stark i hopp och tålamod,
jag frågar ej om du är varm i bön och kärlek, märk,
jag frågar ej om du är rik på dygd och goda verk.

5. Nej, allt det där, det hjälper ej, det har ej liv i sej;
det är en annan fråga här jag nu vill ställa dej.
Guds gåvor, må vi akta dem som dyra, kära lån!
Men huvudsaken blir dock den: ”Säg, tror du på Guds Son?”

6. Jag frågar dej i Jesu namn, det namnet ger mej mod:
har du fått frid med Herren Gud igenom Jesu blod?
Är han ditt hopp, din salighet, din himmel och ditt allt,
då först har livet fått sin färg, ditt verk sin äkta halt.

7. Gods hjälper ej din arma själ en gång på vredens dag,
och till fåfänglig kunskap har ej Herren Gud behag.
Så bygg ej något fäste då av usla rör och strån,
men svara ärligt, svara Gud: ”Säg, tror du på hans Son?”  








JAG KAN INTE RÄKNA DEM ALLA

1. Jag kan inte räkna dem alla, 

de prov på Guds godhet jag rönt. 

Som daggdroppar ser jag dem falla, 

de glimmar och glittrar så skönt. 

Jag kan inte räkna dem alla, 

de prov på Guds godhet jag rönt.

2. Likt stjärnornas glänsande skara 

de har varken namn eller tal, 

men strålar likt dessa så klara 

jämväl i den mörkaste dal. 

Likt stjärnornas glänsande skara 

de har varken namn eller tal.

3. Jag kan inte räkna dem alla, 
men ack, må jag tacka dess mer! 
Guds kärleksbevis må jag kalla 
de under av nåd som han ger. 
Jag kan inte räkna dem alla, 
men ack, må jag tacka dess mer! 

JAG VILL FÖLJA DEJ, O JESUS

1. Jag vill följa dej, o Jesus,
följa dej om vägen går
över solbelysta höjder
eller genom dunkla snår.
Där du, Mästare, går före
vill jag följa efter glad,
viss att varje steg mej närmar
hem till levande Guds stad.

2. Må jag då ej ängsligt fråga: 
"Herre säg mej vart du går"
eller med en hemlig tvekan
framåt gå i dina spår.
Nej, här gäller det att följa,
inte att bekymra sej,
bara att i barnslig lydnad
gå den väg du valt åt mej.

3. Men om något här mej binder
med ett än så hårfint band
som kan bli för mej ett hinder
på min väg till livets land,
gör mej fri, ja, fri i anden,
fri att följa dej med fröjd,
fri att älska, fri att tjäna,
med din goda vilja nöjd.

4. Ta min längtan, ta min vilja,
slut mej i din vilja in.
Och när jag är trött av vägen,
viska till mej: "Du är min!
Har du följt mej här i tiden
under några korta år,
får du i en evig glädje
följa mej vart än jag går." 





JAG ÄR EJ MER MIN EGEN




1. Jag är ej mer min egen,
jag hör min Jesus till.
Han köpt mej fri med blodet
och hans jag vara vill.
Han gått för mej i döden
och lagt min synd på sej.
O skulle jag ej älska
den så har älskat mej?

2. Han har åt mej förvärvat
en högtidsklädnad god
med mycket rop och tårar
och med sitt eget blod.
Han har mej också vunnit
en ärekrona skön,
som han en gång ska ge mej
som friskänkt nådelön.

3. Men lär mej själv, o Jesus,
att detta barnsligt tro,
och ge mitt arma hjärta
därav en salig ro,
så jag ej endast skådar
med sorgsen blick på mej,
men frälst och glad och tröstad
får se mej täck i dej!

4. O, låt mej inte leva
mej själv till välbehag,
nej, leva till din ära
och tjäna dej var dag.
Och fast du ej behöver
en ringa tjänst av mej,
ge mej den nåden, Herre,
att dock få tjäna dej!
 







JESUS, DU SOM KUNDE LOVA




1. Jesus, du som kunde lova:
"be i tro så ska ni få"
- vilken dyrbar, helig gåva
gav du inte åt oss då!

2. Löftesordet kan ej falla,
därpå grundar sej vårt hopp,
för den nyckeln springer alla
himlens lås och reglar opp.

3. Du är trofast och vill hålla
vad med ed du lovat, men
ack, vår otro, den kan vålla
att du måste dröja än.

4. Men besök oss likväl åter,
Andens pingstvind sänd oss här,
säg att du vår synd förlåter
och din väg oss gärna lär.

5. Tänk i nåd på Josefs skada,
bota Sions revor än,
låt oss snart få komma glada
inför dej med lov igen!

6. Här i hemmen många gånger
är du än en okänd Gud.
Väck då verklig syndaånger,
läk den sen med nådens bud!

7. Må du med din Ande viga
tjänare som sår din säd!
Och låt senapskornet stiga
till ett stort och skuggrikt träd.

8. Avvänd alla mörkrets pilar,
lossa alla träldomsband,
visa att din Ande vilar
ännu över Nordens land!

9. Men låt också andra trakter
av din vingård växa till,
du som oss från mörkrets makter
med ditt ord befria vill.

10. Tänk på dina barn i världen,
var de än befinner sej.
Styrk dem alla under färden
och bevara dem i dej!

11. Låt ej split och tvedräkt skilja
dem du dej till arv berett,
för det är din goda vilja
att de alla ska bli ett.

12. Du som stärker, du som gläder,
gör oss trogna i vårt kall,
låt de många lärdomsväder
inte komma oss på fall!

13. Du som ser vad vi behöver, 
ge oss det i rättan tid,
så att bägarn flödar över
av din tröst och nåd och frid.

14. Jesus, Jesus, du allena
är vår frid, vår säkra hamn.
Håll oss fasta vid det ena,
så vi fruktar rätt ditt namn!

15. Med din kärlek fyll din skara,
själv din boning bland oss tag!
Låt ett kraftigt "amen" vara
svaret på vår bön idag!








JESUS FÖR VÄRLDEN

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mej giv!
Mej att förlossa offrar han sej,
då han på korset dör ock för mej.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mej från alla frestarens garn.
Lär mej att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.

JESUS KÄR, VAR MEJ NÄR

1. Jesus kär,
var mej när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär,
var mej när.

2. Håll du mej
tätt vid dej
och låt din väg bli kär för mej.
I glädjen och
i sorgen lika,
håll du mej
tätt vid dej. 

KAN DU LÄMNA DITT HJÄRTA FÖR TIDIGT ÅT GUD
1. Kan du lämna ditt hjärta för tidigt åt Gud,
som så tidigt dej slöt i sin famn?
Kan du börja för tidigt att älska hans bud
och bekänna för världen hans namn?

2. Tror du ungdom och vår inte passar för Gud,
inte lovsångens jublande röst?
Månne hellre de tunga, de klagande ljud
i den kalla och vissnande höst?

3. Tror du glädjen i livet blir mindre med Gud?
Skall var ros sina blad börja strö
för den levande fläkt? Tror du sångernas ljud
då ska tystna på vägen och dö?

4. Nej, du vet ej vad lycka, vad salighet är,
förrän Jesus har blivit din vän
och fått släcka den evighetstörst som dej tär,
om än ofta fördold för dej än!

5. Kort och ytlig blir glädjen och kylig din vår,
om ej Jesus får ge dej sin frid!
Men med honom du trygg mitt i stormarna står,
med ett mål i en växlande tid.






LEV FÖR JESUS

1. Lev för Jesus, inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Lev för Jesus, världens tävlan,
rykte, rikedom och glans
skänker aldrig åt din ande
ens en timmes frid som hans.

3. Lev för Jesus - giv åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

4. Giv dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej,
när han fattig och föraktad
led och dog för dej och mej.

5. Giv dej helt, för det har ingen
än förlorat något på!
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå.

LEVER DU DET NYA LIVET

 

1. Lever du det nya livet
nu i Jesu Kristi tro?
Är ditt namn i himlen skrivet,
skall du i Guds rike bo?
//: O jag frågar dej ännu:
lever du? ://

2. Lever du ännu måhända
syndens meningslösa liv,
tänker ej på livets ände,
blott på världens tidsfördriv?
//: O jag frågar dej ännu:
lever du? ://

3. Men ett liv i synden är ju
blott en död, en säker död.
Utan liv i Kristus är du
nu på väg mot evig nöd.
//: Därför frågar jag dej nu:
lever du? ://

4. Bed att Herren hos dej väcker
Andens nya liv och glöd
och det syndalivet släcker
som för med sej sorg och död.
//: Fråga dej varenda dag:
lever jag? ://

5. Lever jag till Herrens ära,
i hans fruktan, stilla, nöjd?
Är mej Herrens Ande nära?
Är hans ord min högsta fröjd?
//: Herre Jesus, kom och bliv
själv mitt liv ://

6. Bliv mitt liv jämväl i döden
som en gång mej förestår!
Hjälp mej i den sista nöden,
att med dej jag leva får,
//: leva som din kära brud
sist hos Gud ://
 








LÅT MEJ BÖRJA MED DEJ

1. Låt mej börja med dej,

o min Frälsare kär,
varje år som du skänker mej än.
Låt mig börja med dej

varje dag du ger här
och förnya mitt uppsåt igen
att vara för evigt din egen.

2. Låt mig börja med dej,

i ditt heliga namn,
det som ensamt har frälsning i sej.
Håll mej tätt intill dej,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mej,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar framåt med dej.
Varje gryende dag

två mej vit, två mej ren
i det blod som har runnit för mej
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mej börja med dej,

men hör ännu en bön:
Låt mej sluta min vandring med dej.
Och när dagen är slut,

ge mej vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mej,
att leva med dej i ditt rike.

MIN ENDA FROMHET INFÖR GUD


1. Min enda fromhet inför Gud
är syndernas förlåtelse.
Min enda trygghet vid hans bud
är syndernas förlåtelse.
Fast otron stöter sej därpå,
det är ju lika sant ändå.

2. Det enda frälsningsord för mej
är syndernas förlåtelse.
Det enda som har liv med sej
är syndernas förlåtelse.
Förlåtelsen i Jesu blod,
o vad den dock är ljuv och god!

3. Min enda sköld mot dom och lag
är syndernas förlåtelse.
Min enda kraft då jag är svag
är syndernas förlåtelse.
Mitt enda skydd i sorg och ve
är syndernas förlåtelse.

4. Min rikedom som ej tar slut
är syndernas förlåtelse.
Min Jesus kastar ingen ut,
han ger mej fri förlåtelse.
Det arv som gavs åt syndare
är syndernas förlåtelse.

5. Min enda hjälp i all min nöd
är syndernas förlåtelse.
Mitt enda hopp i liv och död
är syndernas förlåtelse.
Mitt livsbehov, min mat, min ro
är att förlåtelse få tro.

6. Min enda frid, o Herre kär,
är syndernas förlåtelse.
Min enda glädjekälla här
är syndernas förlåtelse.
Hur ljuvligt stärks ej mod och håg
av denna källas friska våg!

7. Men får jag tro en sådan nåd,
så fri och hel förlåtelse?
För mej finns ingen annan råd
än fri och hel förlåtelse.
Får jag ej leva blott på den,
så är jag utan hopp igen.

8. Så låt mej, Jesus, ständigt bo
i syndernas förlåtelse
och äga all min frid och ro
i syndernas förlåtelse,
ty blott i denna fasta stad
jag lever lycklig, trygg och glad.

9. Visst kan jag aldrig riktigt tro
så fri, så full förlåtelse,
men Jesus, du mitt A och O,
du ger för allt förlåtelse!
Ack, låt ej otron hindra mej
att äga all min frid i dej!










O MÅ JESUSSÅNGEN KLINGA

1. O, må Jesussången klinga 
ljuvligt över berg och dal 
som ett återljud av sången 
ifrån Lammets bröllopssal! 
Givs det intet annat ämne 
för de frälstas sång en gång, 
o, då vill jag ej på jorden 
sjunga någon annan sång! 

2. Fri som blomman på sin tuva, 
glad som fågeln på sin kvist 
vill jag leva för att sjunga 
blott om dig, o Jesus Krist, 
vill jag leva för att fröjdas 
av din godhet mer och mer 
och få prisa högt den kärlek, 
som du än så rikt mej ger. 

3. Alla synder du förlåter, 
helar brister dag för dag, 
alla synder, alla brister - 
vilken tröst för mej så svag! 
Vem är den, som vill fördöma, 
när du säger: gå i frid; 
och med nåd och kraft mej kröner 
särskilt för var särskild strid? 

4. Hur det mörknar, hur det stormar, 
du är ljus och tillflykt nog, 
du som helvetet och döden 
i din död för evigt slog. 
Under dina vingars skugga
är så lugnt, så tryggt, så gott, 
och jag är så väl beskärmad 
inom detta fasta slott. 

5. O, så bort med alla tvivel: 
så som Fadern älskat dej, 
så ska du, o Jesus, även 
intill änden älska mej! 
Och du kan ej dö, ej svika 
så som andra vänner, nej, 
vad du lovat mej, det gör du, 
vad du sagt, du sviker ej. 

6. O, så vill jag inte sörja, 
själv du sörja vill för allt, 
du som ger vad jag behöver 
och däröver tusenfalt! 
Mej ska intet, intet fattas, 
nöd och nåd ska följas så, 
att jag dej för trofast delning 
av dem båda tacka må.









O, VAD ÄR VÄL ALL FRÖJD PÅ JORDEN

1. O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Har du frid i vad Jesus gjorde
störs den inte av världens strid.
Han är friden - de kära orden
//: tröstar även i nödens tid ://

2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
//: Jesus, Jesus han är din frid ://

3. Är din frid, fast du ofta känner
nöd och ofrid för syndens skull,
ja, när solen som hetast bränner
viskar han dock så kärleksfull:
Jag, din vän framför andra vänner,
//: älskar dej och tog all din skuld ://

4. Är du trött under pilgrimsfärden,
längtar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än
- se, besegrad är ändå världen,
//: Jesus vann också över den ://

5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
vann han både för dej och mej.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sej.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
//: snart allt mörker blir ljust för dej ://









OM DU EJ TROR ATT JESUS ÄLSKAR OSS



1. Om du ej tror att Jesus älskar oss, 
så fråga stjärnan, den som log så klar 
högt över krubban i det låga stallet, 
där messiaslöftet uppfyllt var. 

2. Vad har han gjort för oss? Ja, fråga då 
Egypten, Nasaret, Jerusalem, 
Judeens berg och Galileens dalar, 
Kidrons tysta bäck - ja, fråga dem. 

3. Betania, Kapernaum och Kana, 
de har blott ett enda svar att ge. 
Tiberias djupblå våg, den viskar sakta: 
Se hur Jesus älskar syndare! 

4. Och fråga alla dem han hjälpt och tröstat: 
Jairus dotter, hövitsmannens son, 
den oförskräckta kananeiska kvinnan, 
som uppsökte honom fjärran från. 

5. Ja, fråga nu samariskan vid brunnen, 
änkan där i Nain vid sonens bår, 
och kvinnan där i Simons hus, som torkar 
Jesu fötter med sitt eget hår! 

6. Ja, fråga Bartimeus där vid vägen, 
fråga mannen vid Betesda damm, 
och alla dessa krymplingar och sjuka 
som till Jesus bars av vänner fram. 

7. Ja, fråga alla mödrarna som vågar 
nalkas honom med de kära små, 
och ber att han ska lägga sina händer 
på de späda hjässorna också. 

8. Men fråga även örtagårdens gräs, 
där daggen av hans blodsvett färgas röd, 
och Golgata där sist han går i döden, 
ensam, övergiven i sin nöd. 

9. Vad svarar alla dessa vittnen? Lyssna 
till det budskap som de lyfter fram: 
Ej finns en kärlek såsom Jesu kärlek! 
Ingen kan oss älska som Guds Lamm! 










OM HAN KOMME IDAG

1. Om han komme idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?

Om du hörde idag det kallande ljud

av basunen från himmelens sky,

skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han komme idag, rättfärdig och vis,

till att ställa oss fram inför sej,

månne människors dom och människors pris

skulle vara av värde för dej

eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort

även då skulle synas dej så?

Månne allt vad idag blir talat och gjort

bleve talat och gjort även då?

Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han komme idag - o, pröva dej än

medan Herren nu dröjer, och säj:

Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?

O, vart leder då vandringen dej?

Den stund du ej menar, han kommer.

OM HERREN MEJ BJUDER GÅ HIT ELLER DIT

1. Om Herren mej bjuder gå hit eller dit,
så skynde jag gärna åstad
att göra hans vilja med allvar och flit,
ja, göra den villig och glad.

2. Men säger mej Herren: bli stilla ännu,
så vile jag tryggt vid hans ord!
Själv ovis jag vet, o min Jesus, att du
till visdom för mej blivit gjord.

3. Jag vill inte ta något steg utan dej,
ej leva mej själv till behag,
ej hoppas och tro och förtrösta på mej
men se dej i hand varje dag.

4. Dock ville jag gärna få tjäna dej, ack,
av kärlek och inte för lön,
förkunna din ära och säga dej tack
att nådigt du hör på min bön!

5. Men tjäna dej rätt är att först ta emot
och låta sej tjänas av dej,
att ligga som leret vid Mästarens fot,
bli upphöjd fast intet i sej.

6. Så sköt mej och bruka mej just som du vill,
du, Herre, som ensam är god!
Jag är ju din egen, jag hör ju dej till,
o Jesus, i kraft av ditt blod.

7. Nog vet du att sköta den egendom rätt,
som en gång har kostat ditt liv.
Och brukar du ofta ett underligt sätt,
blott mer av ditt sinne mej giv!





SAMLA DEM ALLA, SAMLA DEM ALLA

 



VID LÄRARE- OCH FÖRÄLDRAMÖTEN

1. Samla dem alla, samla dem alla,
samla till Jesus de små!
Samla dem in från gator och gränder,
där de i mörker får gå.
Samla till Jesus de små!

2. Samla dem alla, samla dem alla,
samla till Jesus de små!
Han dem ju söker, Herren, vår herde,
ska du då likgiltig gå?
Samla till Jesus de små!

3. Samla dem alla, samla dem alla,
säg dem Guds frälsande ord!
Säg dem att Jesus dog för oss alla,
alla på hela vår jord.
Säg dem Guds frälsande ord!









SOM DU OCH FADERN SJÄLV ÄR ETT I DEJ


1. Som du, o Jesus, och din Far är ett,
må dina vänner kunna så beskrivas!
Må vi bli ett i dej, så som du bett,
och inte ständigt här på vägen kivas!

2. I världen är nog mycken strid ändå,
och strid i världen måste det ju vara,
men må ej kärleken förkolna så
bland dina lärjungar, din lilla skara.

3. Vi är ju lemmar här i samma kropp,
i samma vinstock är vi små, små grenar.
Låt inget bittert rotskott växa opp,
men giv, att nåden oss alltmer förenar.

4. Du älskar ju där inget älskvärt är,
så lär oss älska på det sättet, Herre!
Och lär oss glatt förvalta punden här,
om än vi nu fått flera eller färre.

5. Visst är ju gåvorna av många slag
och samma mått blev inte alla givet. 
Är Anden en, vad gör det då om jag
den minsta fyllnadssten i templet blivit?

6. Du känner dock varenda liten sten
och passar in den på sitt rätta ställe.
Vi är ju inget själva, men i En,
ja, genom En för Gud vi något gäller.

7. Blott i och genom dej, o Jesus god,
vi är för Gud fullkomliga och kära!
Ja, din rättfärdighet, ditt dyra blod
är vår berömmelse, vår fröjd och ära!








STOR OCH HÄRLIG VAR DEN DAGEN

 

1. Stor och härlig var den dagen, 
då från Oljebergets topp 
Jesus, från de sina tagen, 
for till Fadern åter opp. 
Till sin tron han återvänder, 
genom korset härliggjord, 
och med genomstungna händer 
än välsignar han sin hjord. 

2. Han som under dödens smärta 
har mot världen sträckt sin famn, 
nu, likt Aron, på sitt hjärta 
bär de återlöstas namn. 
Hos sin Fader i det höga 
för de sina beder han, 
ja, för Faderns helga öga 
står han som vår löftesman. 

3. Fordom sågs han ensam fara 
till sin tron i himmelen, 
men med tusen änglars skara 
kommer han till oss igen. 
Jesus, låt din ankomst vara 
glädjerik och ljus för mej,
och av nåd min bön besvara 
om ett evigt liv hos dej!





SÅ MÖRK ÄR EJ NATT, SÅ HÅRD ÄR EJ NÖD

1. Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd,
att Jesus ej hjälpa förmår,
mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
densamme i dag som i går.
Se, Jesus är här, 
fast stundom han synes mej fjärran!

2. Han lyser mej genom dödsskuggans dal,
och själv har han blivit för mej
en levande väg till himmelens sal,
en källa som liv har i sej.
Se, Jesus är här,
fast stundom han synes mej fjärran!

3. Visst bär det emot att tro och se,
visst kostar det möda och strid.
Men Jesus, som en gång burit mitt ve,
är även i stormen min frid.
Se, Jesus är här,
fast stundom han synes mej fjärran!

4. I honom jag är helt ren inför Gud,
fast synderna trycker mej än.
Han håller mej kär, så kär som en brud,
och aldrig han glömmer sin vän.
Se, Jesus är här, 
fast stundom han synes mej fjärran!

5. Och snart får jag se min vän som han är
och sjunga en gladare sång,
när frigjord från allt som ängslar mej här
jag står inför honom en gång.
Och när jag är där,
då synes han längre ej fjärran!








TA INGENTING UNDAN

1. Ta ingenting undan, när du till din Fader
med synden och sorgen och glädjen får gå.
Ta ingenting undan! De doldaste gömslen,
dem skådar hans ögon igenom ändå.

2. Ta ingenting undan, hur illa du handlat,
förtig det blott ej, när du talar med Gud.
Sök ingenting dölja, ej heller förringa,
då samvetet dömer din synd mot hans bud.

3. Ta ingenting undan, när ofta du beder:
"O Gud, låt din vilja i allt med mej ske!"
Låt inte din egen, din själviska vilja
förrädiskt då efter ett undantag se.

4. Ta ingenting undan, när Herren dej bjuder:
"Bär villigt det kors jag bestämt åt dej här!"
O, må det ej hemligt inom dej då heta:
"Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"

5. Ta ingenting undan. Säg inte: "Jag kan ej".
Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill,
jag vill, men ge kraft åt den villiga anden
och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"

6. Ta ingenting undan! Din himmelske Fader
tar ingenting undan av glädjen hos sej,
den dag då de eviga portarna vida
på Herrens befallning ska öppnas för dej!










TACK, O JESUS, FÖR DET RIKA BORDET




1. Tack, o Jesus, för det rika bordet
som din kärlek dukar upp för oss!
Tack, o Jesus, för det dyra ordet,
det som aldrig, aldrig skall förgås!
Sänd oss också nu din helge Ande,
som oss leder i all sanning här,
och låt satan ej sitt ogräs blanda
i den säd som bland oss utsådd är!

2. Låt ej ordet fåfängt komma åter,
utan bära frukt till evig tid,
och varhelst du oss församlas låter,
låt oss alla samlas i din frid!
Håll oss alltid i din sanna fruktan,
slå all självisk egenvilja ner,
spara inte på din Andes tuktan
och låt köttet ej regera mer!

3. O, låt syskonbandet aldrig brista,
låt ej brödrakärleken dö ut,
låt oss ej i fåvitsk iver tvista
så att livet slocknar ut till slut!
Lär oss i det stora och det lilla
troget vandra i din sanning än,
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen!

4. Ja, o Jesus, du som gör utöver
vad vi ber om eller tänker här,
ge åt var och en vad den behöver,
ge åt var och en vad nyttigt är!
Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta,
rista där med eldskrift våra namn,
och låt ingen lust och ingen smärta
rycka lammen ur din herdefamn!








TALA VÄNLIGT MED DIN NÄSTA



1. Tala vänligt med din nästa,
änglar hör ju på,
se ej blott på eget bästa,
se på hans också!
Tala vänligt med din nästa,
så gör Gud med dej,
när han vill ditt hjärta fästa
närmare vid sej.

2. Tala vänligt med din nästa!
Inte vet du väl
vilka sorger som kan gästa
hemligt i hans själ?
Han har också Adams sinne,
frestas liksom du,
men med Jesu bud i minne, 
tala vänligt du!

3. Se på Jesus, hur han gjorde
så i smått och stort!
Tjänaren ju göra borde
som hans Herre gjort.
Är du själv ett barn av ljuset,
tänk på dem som går
borta, långt från fadershuset,
älska dem också!

4. Och om även Herrens vänner
missförstår varann,
ha fördrag därmed, han känner
och förstår oss, han.
Tyd då allting till det bästa,
akta var person!
Kanske, kanske blir ert nästa
möte vid Guds tron!






TILLKOMME DITT RIKE

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden!
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden
//: att kalla och bjuda all världen ://

2. Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet din himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dej, du som ensam kan ge den ://

3. Och får de än vattna sin sådd med sitt blod,
så är det en nåd och en ära.
Så växer ditt rike, du Fridsfurste god,
och så vill alltmer du oss lära
//: att korset är vägen till seger ://

4. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen ska stå som en lilja.
Vi bidar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

5. Så kastar vi alla bekymmer på dej,
för allt har du lovat att sörja.
Låt sanningens kraft också här visa sej,
så vi mitt i striden kan börja
//: dej tacka och lova för segern! ://

TRYGGARE KAN INGEN VARA

1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sej förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dej då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dej bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han förbliver.
Och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.






UNGDOM SOM GÅR UT I VÄRLDEN
 
1. Ungdom, som går ut i världen, 
låt din Bibel leda dej, 
lysa dej på levnadsfärden, 
stärka och bereda dej, 
varna dej för dolda snaror 
eller lösa dej från dem 
och bland bränningar och faror 
peka mot ett himmelskt hem! 

2. Herrens ord ska aldrig svika, 
om allt annat sviker dej, 
och det har, för alla lika, 
ensamt evigt liv i sej. 
Men vad hjälper dej all världen 
om du tappar bort din själ, 
om du mitt i synden, flärden 
glömmer bort ditt sanna väl? 

3. Många röster ska du höra 
som ej utgått från din Gud, 
många toner når ditt öra 
av förakt för Herrens bud.
Men den goda herderösten, 
som du hört i livets vår, 
må den intill levnadshösten 
följa dej, vart än du går! 

4. Mänsklig vishet kan ej rädda 
från den dom som närmar sej, 
jordisk ära kan ej bädda 
graven mjuk och varm åt dej, 
men det ord som står i nöden, 
ordet om vår Herre Krist, 
ger dej liv i själva döden 
och ett rum i himlen sist. 

5. Låt det underbara ordet 
följa dej, vart än du går! 
Vid det rika nådebordet 
kraft för vandringen du får. 
Ingen nöd och ingen lycka, 
ingenting på denna jord 
ska ur Herrens hand dej rycka, 
om du lever av hans ord.







VAD SYNES DEJ OM KRISTUS



1. Vad synes dej om Kristus? Vad är väl han för dej,
för dej som nu förnimmer dessa orden?
Ja, har han för ditt hjärta fått uppenbara sej
och har du liv i honom här på jorden?
Är han din enda tillflykt, den enda väg för dej,
ditt enda hopp i livet, din enda trygghet - säg,
är han din enda tröst mot dina synder?

2. Vad synes dej om Kristus? Är han för dej ej mer
än vishetsläraren bland många andra,
en förebild du kanske för dina ögon ser,
där du i självrättfärdighet vill vandra?
Men är han inget annat än bara fyllnadssten
i något fromhetsbygge du redan satt i scen,
så föga glädje du då har av Kristus!

3. Vad synes dej om Kristus, om hans försoningsdöd
för dina och för världens synder alla?
För om du ännu aldrig i verklig syndanöd
dej lärt att genom tron hans namn åkalla,
då vet du ännu inget om kraften av det namn,
som är för dem som söker den enda säkra hamn,
där de för evigt finner frid och vila.

4. Vad synes dej om Kristus? Vi frågar än en gång,
för på den frågan hänger själva livet.
Är han ditt allt i alla, din evigt nya sång
och är till liv ej annat namn dej givet,
då kan du svara stadigt, trots otrons spott och hån:
"Jag tror att han är Kristus, den levande Guds Son,
som frälsat mej från evig död och våda."







VAR ÄR DU, VAR ÄR DU?

1. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän,
o mänska, i skuggan och gruset?
Var döljer du dej ibland lustgårdens trän?
Träd fram för din Herre i ljuset!
Så ropar den himmelska rösten.

2. Var är du, var är du? Ack, trivs du väl än
därute i synden och flärden?
Föraktar du ännu din himmelske vän?
Går själen förlorad i världen,
den värld som är fjärran från Herren?

3. När vill du då börja att söka din Gud,
som snart skall din domare bliva?
När vill du då börja att akta hans bud
och rätt i hans ord honom giva?
Just nu är den lägliga tiden.

4. Så tänk ej: "Än lyser ju solen så klart,
än är det för tidigt att börja.
Min Herre, han kommer nog inte så snart,
nog hinner för själen jag sörja,
nu vill jag ha glädje i världen."

5. Din tid är dock Herrens, det bliver därvid,
du kan den en dag ej förlänga.
Se, nu får du komma, nu, nu är det tid,
men en gång han dörren skall stänga,
och då är försent börja klappa.

6. Var är du, var är du? Kanhända du har
berett dej ett säkerhetsläger
av egna förtjänster och dygder du spar,
fast sådant för Herren ej väger
det ringaste grand i hans vågskål.

7. Din fromhet och renhet, vad gäller väl de
för honom, den helige, rene?
Nej, skall du bli helig, så måste det ske
allenast igenom den ene
som gjordes till synd för oss alla.

8. Var är du, var är du? Ja, har du förstått
att endast i Sonen är livet
och med dina synder till honom nu gått,
vars namn oss till frälsning är givet,
och där i hans blod funnit rening?

9. Då först är du säker, då först kan så här
med glädje din Herre du svara:
"Här är jag, här är jag, min Frälsare kär!
Och må du nu själv mej bevara,
så är jag i trygghet för evigt!"







ÄR DET ÖDSLIGT OCH MÖRKT OCH KALLT



1. Är det ödsligt och mörkt och kallt
i ditt hjärtas hus?
Söker fåfängt du frid och ro
här bland stoft och grus?
Då har Jesus, all världens ljus
än ej gått upp därinne,
//: ty där han får lysa in,
ger han ett annat sinne ://

2. Fattas något, du vet ej vad,
fly till Jesus blott!
Om du än ej förstår dej själv,
han förstår dej gott.
Han har gåvor för alla fått,
allt också dej blev givet,
//: men om du ej honom har
så har du inte livet ://

3. Hungrar, törstar du mitt ibland
världens tidsfördriv,
han det levande brödet är
som ger världen liv.
Honom, honom ditt hjärta giv!
Han stilla kan dess längtan,
//: han kan rikligt tillfredsställa
all din törst och trängtan ://

4. O stå upp då och ta emot
vad han har med sej:
nåd, förlåtelse, liv och frid
- allt som fattas dej!
Han har nog för båd´ dej och mej,
ja, över nog för alla:
//: må vi tro hans kärlek blott
och i hans armar falla!  ://