Topelius

ZACHARIAS TOPELIUS
1800-talet










DIN HERRE GUD I HIMLEN SKALL DU TJÄNA

1. Din Herre Gud i himlen skall du tjäna,
du kropp och själ skall honom anbefalla, 
hans helga namn du prisa skall allena, 
och det allena varje dag åkalla. 

2. Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt, 
dess majestät uppfyller hela världen. 
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt; 
det får ej brukas till en lek för flärden. 

3. Som Faderns pris utav din mun må höras, 
skall Sonens Jesu namn av dig upphöjas, 
i vilket alla släkten saliggöras, 
för vilket alla knän en dag skall böjas. 

4. Du skall ej svärja vid de skapta tingen, 
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden. 
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen 
därvid må fresta dig till synd i orden. 

5. Ty djävulen vill dig hos Gud anklaga 
och dig i hjärta, själ och tunga snärja; 
han vill Guds helga namn ifrån dig taga 
och lära vid sitt onda namn dig svärja. 

6. Tag dig i akt! Vill satan du åkalla 
och bedja honom att din själ anamma, 
så är han herren, som skall dig befalla, 
och du hans träl är vorden med detsamma. 

7. Han är Guds fiende och din och allas. 
Du ropar honom; han är genast färdig. 
Han kommer nog, förutan att han kallas, 
han står då redan i ditt hjärta när dig. 

8. Var gång din tunga giver satan äran, 
i stället för att Herren Gud tillbedja, 
då flyktar himlens änglar med förfäran 
men du får alla onda andar glädja. 

9. Hjälp, milde Herre, oss av nåd bevara 
samt våra barn för sådan själafara, 
att vi ditt helga namn må trogna vara 
och därmed trygga stå mot satans snara. 

10. Ditt dyra namn, det över allting stora, 
det vill vi också över allting ära, 
det aldrig mer missbruka och förlora, 
men det en evig tack och lov hembära.










DU GAV OSS, HERRE, DITT ÖVERFLÖD

1. Du gav oss, Herre, ditt överflöd, 

ett älskat hem och ett dagligt bröd, 

frid, hälsa, glädje och helga orden. 

Nu vill vi be för all sorg på jorden: 

för de olyckliga utan tal, 

för dem som kvider i hungerns kval, 

för dem som fryser i vinternatten, 

för dem som sjunker i havets vatten, 

2. för dem som törstar i ökensand, 

för dem som flyr ifrån eld och brand, 

för dem som vandrar med tiggarstavar, 

för dem som gråter på käras gravar, 

för alla sjuka i sömnlös kväll, 

för alla fångar i järn och cell, 

för de landsflyktiga, de fördrivna, 

de faderlösa, de övergivna, 

3. för de vansinnigas mörka natt,

för dem som mist sina ögons skatt,

för de betryckta, de skuldlöst dömda,

för de förskjutna och de förglömda,

för dem som dränker sin själ i rus, 

för dem som plundrar sin nästas hus, 

för dem som säljer för guld sin ära, 

för dem som sorglöst kan mened svära,

4. för dem som yvs i en smyckad sal, 

i uselt högmod, i avunds kval, 

för dem som fritt kan de små förtrycka, 

för dem som spelar om mänskolycka, 

för dem som dej, Herre Jesus Krist, 

har aldrig känt eller tidigt mist, 

för alla sorgsna, för alla arma, 

Gud, över dem dej i nåd förbarma!

 

DU KÄRA LILLA MED ÖGON KLARA



1. Du kära lilla med ögon klara, 
be Herrens ängel dej väl bevara! 
Guds rikes älskade barn du är 
och vet ej, att du dess krona bär. 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

2. De ska ju komma, de onda tankar  
av synd och ve som i världen vankar. 
De vill få stjäla din dyra skatt 
och byta morgonens ljus till natt. 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

3. Och när de säger: minns årens heder, 
du är ej mera ett barn, som beder, 
ett barn, som älskar, ett barn, som tror, 
ett barn, som lyder, du är nu stor: 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

4. Behåll Guds rike, som blev dej givet, 
din tro på Jesus, din tro på livet, 
ditt lätta löje, din korta tår, 
din omedvetna, daggfriska vår! 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

5. Så många vill ju din krona vinna, 
som jämt får söka men aldrig finna, 
som ständigt frågar men ej får svar.
Behåll Guds rike i hjärtat kvar! 
Behåll din krona! Behåll din krona!












GE AKT PÅ DITT HJÄRTA, DU MÄNNISKOBARN

1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på utsidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.









GIV MIG EJ GLANS, EJ GULD, EJ PRAKT




1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.
 

GUD, I MINA UNGA DAGAR




1. Gud, i mina unga dagar 
lär mej alltid tjäna dej, 
göra det som dej behagar, 
gå den väg du visar mej.
Lär mej ha i dej min ro,
på din nåd i Jesus tro,
så att vad som än mej händer
ingenting från dej mej vänder.

2. Inget är så ljuvt i världen 
som du själv, o Herre kär.
skulle jag då älska flärden 
när av dej jag älskad är? 
Du i livets morgonstund 
tog mej upp i ditt förbund,
skulle jag då överge dej
som med evig kärlek ser mej? 

3. Fåglarna med glädje sjunger 
i den klara morgonväkt, 
liljorna på marken gungar
livade av vårens fläkt,
låt mej så till ditt behag 
ägna dej min levnadsdag,
skänk den sanna levnadsfröjden, 
helga den med ljus från höjden. 

4. Som den unga björk i skogen 
växer frisk i sommarregn, 
låt mig växa, stark och trogen, 
i ditt goda, trygga hägn,
och när stormar skakar mej, 
låt mej fäste ha i dej
och mej hålla vid det ena:
att dej älska, frukta, tjäna.









GUD MÄTER INTE MED VÅRT MÅTT

1. Gud mäter inte med vårt mått
det ringa och det höga.
Den plats, som vi i världen fått
för Gud betyder föga,
ty Gud ej till personen ser,
till höghet eller annat mer,
som villar mänskors öga.

2. För alla solen skall gå opp
och regnet ner skall falla,
för alla finns en tröst, ett hopp,
ty Kristus dött för alla.
Den minste lik den störste är,
ej makt, ej höghet gäller, när
till doms oss Gud skall kalla.

3. Guds Son var ock en ringa man,
på mänskors sätt betraktad:
på jorden inget ägde han,
blev skymfad och föraktad;
och ändå Gud i himmelrik
upphöjt hans namn, ja, honom lik
är ingen konung aktad.

4. Som han var hans apostlar ju
i världens ögon ringa,
så skulle som en dåre nu
jag efter höghet springa?
Gud, gör mej nöjd med vad jag fått,
låt inte andras bättre lott
till knot mitt hjärta bringa.

5. Fräls oss från avund, Herre Gud,
ge oss ett ödmjukt sinne,
så alla har ditt goda bud
och Kristi kors i minne

och hör vid himlaporten än

ditt ord: "Stig högre upp, min vän,
till evig fröjd här inne!"

LYFT UPP DIN BLICK OCH PRISA GUD




1. Lyft upp din blick och prisa Gud, 
när nu så härligt på hans bud 
all jorden sej förnyar. 
Nu grönskar åter hägg och rönn, 
nu speglar sej i klara sjön 
de ljusa morgonskyar. 
Vindens sus, 
bäckens brus, 
havets dyning, 
dagens gryning, 
lärkans tunga 
hör vi Herrens nåd lovsjunga. 

2. Den mörka natten är förbi, 
från snö har marken blivit fri, 
ej frost och is den täcker. 
Guds sköna sol nu lyser klar 
och allt som dött och fruset var 
till liv den åter väcker. 
Gud ske pris, 
som så vis 
ljuset tänder 
och oss sänder 
så från höjden 
återsken av påskafröjden.

3. Uppstånden är vår Herre Krist, 
allt skapat prise först och sist 
uppståndelsen och livet. 
All världen bjuds nu fröjd och frid
i löftet som till evig tid 
är i Guds ord oss givet. 
Kristus vann, 
och vi fann 
tröst i nöden, 
liv i döden. 
Han oss leder 
och sin boning i oss reder.








O MÄNSKA HAR DU VÄL RÄTT BETÄNKT




1. O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådetid som dej Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.

2. Tid fås ej åter när den förgått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?

3. Din Gud har gett dej förstånd och hand
att tjäna syskon och fosterland.
Var gagnlös dag, varje syndastund,
det är ett bortslösat Herrens pund.

4. För var minut som du spillde så
ska du vid domen till ansvar stå.
Ge därför akt på din nådatid
till själens välfärd och evig frid.

5. Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död
och har din nästa du gett ditt stöd?

6. O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen!
Din såningstid snart till ända går
och skördedagen dej förestår.

7. Din Gud och Skapare säger blid:
jag skänkte här dej en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!

8. Ja, verka nu medan dagen är,
när natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.

9. Den stora dagen är här till sist,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.

10. Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
ett evigt liv vi med Kristus får.

SALIGA DE SOM IFRÅN VÄRLDENS ÖDEN

1. Saliga de som
ifrån världens öden
somna i Jesu
Kristi tro i döden!
Herren skall föra
deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens
mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid
i graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall
dem en gång uppväcka,
evigt förklara.

3. Pris vare dig, att
hoppet är oss givet,
att ock vårt namn i
livets bok är skrivet;
pris vare dig,
uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!

SÅ HÄRLIGT VITTNAR LAND OCH SJÖ

1. Så härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.

2. Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav,
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.

3. Ljus är din klädnad, Herre Gud,

du norrskensprakt och stjärneskrud
åt himmelen bereder!
I dej finns inte mörkret här,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
så vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej viker.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike.