Bergquist

ERIC MAURITZ BERGQUIST
sign. (Onkel) Eric
1800-1900-talet











ENDAST I GUD HAR MIN SJÄL SIN RO




1. Endast i Gud har min själ sin ro,
han är min fasta borg.
Endast hos honom jag trygg kan bo
under all nöd och sorg.
Larmar än fiender runt omkring,
är jag av världen dömd,
fruktar jag likväl för ingenting,
då jag i Gud är gömd.

2. Endast i Gud har min själ sin ro,
han är min tröst, mitt allt.
Endast åt Herren i ödmjuk tro
har jag min väg befallt.
Han är min klippa, mitt säkra hopp,
ej skall jag vackla mer.
Han är min hjälp under livets lopp,
ej han mej överger.

3. Saligt det är under livets strid
att ha sin ro i Gud.
Saliga stunder av ljuvlig frid
skänker han här sin brud.
Endast i Gud hela dagen lång
har jag mitt lugna bo,
tills han mej hämtar från jordens tvång
hem till sin sabbatsro.










NÄR DITT MOD I STRIDEN SVIKTAR



1. När ditt mod i striden sviktar
och din blick blir tåreskymd
och du den förgäves riktar
mot en stjärnlös himlarymd,
tro mej, glädjen återvänder,
om din själ du minner på:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl sörja då?

2. Kastas du av vreda vågor
kring på tvivlets ocean,
står ditt eget verk i lågor,
stänger törnen här din ban´
hoppet dock sin fyrbåk tänder,
och dess ljus du tyde så:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl frukta då?

3. Söker frestaren dej fånga
genom sina dolda nät,
vill all världens lustar många
locka dej i sina fjät,
om du blott till Gud dej vänder,
kan du svara frestarn så:
"Jag står tecknad på Guds händer,
skulle jag väl synda då?

4. Nej, den hand som mej välsignat,
som för min skull färgats röd,
som mej burit när jag dignat,
som har hjälpt mej ur min nöd,
denna hand får inte såras
genom mina synder mer,
och det öga får ej tåras
som mitt namn i himlen ser."

5. I den handen - vilken lycka! -
får du vila dag för dag.
Ingenting ska kunna rycka
dej ur den, fast du är svag.
Och när Herren hembud sänder
och du världen lämna får,
skall du bäras av hans händer
hem, dit inga stormar når. 





SKÖNT DET ÄR I KVÄLLENS TIMMA



1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sej få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön. 







SNART SKALL BRÖLLOP FIRAS



1. Snart skall bröllop firas i vår Faders hus,

bröllopsborden dukas under palmers sus.

//: Tänk, vad bruden aktas:

gödda kalven slaktas,
nattvard firas under harpors brus ://

2. Se vad ståtlig anblick i de blå gemak!
Salomos tapeter ifrån golv till tak.
//: Under palmer gröna
pärleportar sköna,
o vad härlighet och kunglig smak! ://

3. Se hur borden gnistrar såsom klar kristall!
Nu det nya vinet äntligt drickas skall.
//: Kungar och profeter,
hjältar och poeter,
skönt de strängar sina harpor all´ ://

4. Känner du väl honom, som kring bordet går,
ögonen som lågor och som snö hans hår?
//: Se på mantelbrämet
och på diademet,
är det inte själve Fader vår? ://

5. Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud!
//: Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar,
fast han valde sej en fattig brud ://

6. Säg mej, om du känner brudens anletsdrag?
Under över under - det är du och jag!
//: Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag? ://

7. Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm,
bruden, endast bruden träder dristigt fram.
//: Se, nu skall hon krönas,
rikligen belönas
för vad här hon led av hån och skam ://

8. Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
ingen, ingen mer de båda skilja kan.
//: Nu ej sorgen, smärtan
skiljer dessa hjärtan,
som så länge, länge sökt varann! :/

9. Hör, vad sång och jubel där i himlens sal,
strängaspel och pipa, puka och cymbal!
//: Toner underbara
ljuder silverklara,
hör, vad sång och spel förutan tal! ://

10. Men hur skall en mänsklig tunga här förmå
tolka vad som skall i himlen försiggå?
//: Det kan ej förklaras,
men det kan erfaras,
och det väntar jag med glädje på ://

SOM EN TRAST UTI FURUSKOGEN










TÄNK VILKEN UNDERBAR NÅD AV GUD



1. Tänk vilken underbar nåd av Gud,
att du får vara hans sändebud
och till den döende världen gå
för att hans kärleks säde så.
Gå, gå, såningsman, gå,
gå, gå, såningsman, gå
ut att den ädla säden så:
gå, gå, såningsman, gå!

2. Får du ej främst uti ledet stå,
verka Guds verk i det tysta då.
Herren som i det fördolda ser
blott efter trohet lön dej ger.
Gå, gå, såningsman, gå...

3. Tröttna då ej att Guds ord så ut.
Kärlekens möda får lön till slut.
Om än med tårar du nu får så,
skall du med jubel skörda få.
Gå, gå, såningsman, gå...