1800-1900-talet

DET FINNS EN EVIG TRÖSTEGRUND
1. Det finns en evig tröstegrund
för fallna syndare.
Den vacklar ej en enda stund
med deras vacklande.
Den grunden är försoningen,
Gud verk i Sonen, Frälsaren.
Gud vare tack för nådens grund,
Guds eviga förbund!
2. Gud kallar varje syndare
till barnaskap hos sej.
Han älskar den ovärdige,
ja, alla, dej och mej.
Minns i din största syndanöd:
du köptes fri i Kristi död!
Behåll i hjärtat denna tröst
att du är återlöst!
3. Jag ser att genom Kristi död
är Gud försonad, nöjd.
Tänk, när jag vacklar, vilket stöd!
Det tröstar, skänker fröjd.
Se, Gud är nu min Fader huld,
vill aldrig tänka på min skuld,
och han mej leder ända fram,
jag kommer ej på skam.
4. Det är hans lust att göra gott,
det är hans hjärtelag.
Han följt mej på den väg jag gått
allt intill denna dag.
Hur skröpligt det än gått mej här,
så känns han vid mej som jag är.
När det gick väl, när foten gled,
jag fick dock vara med.
5. Och snart tar Herren mej till sej,
till ostörd frid och ro.
Så härligt det ska bli för mej
att där hos honom bo!
Att synden låder vid mej här
gör inte mej förlägen där,
"det första" är då helt förbi
och själen evigt fri.
6. Håll ut ännu en liten stund,
snart får du sabbatsro!
Ej faller Ordets ankargrund
med dej och med din tro!
Förbli beständigt, kära själ,
hos Frälsaren, så gör du väl!
Ja, ha i honom all din tröst
och följ och lyd hans röst!
för fallna syndare.
Den vacklar ej en enda stund
med deras vacklande.
Den grunden är försoningen,
Gud verk i Sonen, Frälsaren.
Gud vare tack för nådens grund,
Guds eviga förbund!
2. Gud kallar varje syndare
till barnaskap hos sej.
Han älskar den ovärdige,
ja, alla, dej och mej.
Minns i din största syndanöd:
du köptes fri i Kristi död!
Behåll i hjärtat denna tröst
att du är återlöst!
3. Jag ser att genom Kristi död
är Gud försonad, nöjd.
Tänk, när jag vacklar, vilket stöd!
Det tröstar, skänker fröjd.
Se, Gud är nu min Fader huld,
vill aldrig tänka på min skuld,
och han mej leder ända fram,
jag kommer ej på skam.
4. Det är hans lust att göra gott,
det är hans hjärtelag.
Han följt mej på den väg jag gått
allt intill denna dag.
Hur skröpligt det än gått mej här,
så känns han vid mej som jag är.
När det gick väl, när foten gled,
jag fick dock vara med.
5. Och snart tar Herren mej till sej,
till ostörd frid och ro.
Så härligt det ska bli för mej
att där hos honom bo!
Att synden låder vid mej här
gör inte mej förlägen där,
"det första" är då helt förbi
och själen evigt fri.
6. Håll ut ännu en liten stund,
snart får du sabbatsro!
Ej faller Ordets ankargrund
med dej och med din tro!
Förbli beständigt, kära själ,
hos Frälsaren, så gör du väl!
Ja, ha i honom all din tröst
och följ och lyd hans röst!
DET ÄR FULLBORDAT! ALLT ÄR NU VÄL!
1. Det är fullbordat! Allt är nu väl,
Kristus är lagens ände.
Han köpte fri var människosjäl
när han på korset hängde.
Det lagen kräver har den ju fått,
straffet för synden har vi utstått
i honom som med offret ingått
i själva helgedomen.
2. Kristus bar fram ett offer åt Gud,
det borttog världens synder.
Brudgummen gav sitt liv för sin brud,
tänk vilket nådesunder!
Är du ej frigjord, han gör dej fri,
barn, tänk så lycklig du kunde bli
som nu är fånge i slaveri,
kände du blott Guds gåva!
3. Gud vill ej mera komma ihåg
synder och uselheter.
Alltsammans på din Frälsare låg,
världens orenligheter.
Glöm dina synder, sorger och nöd,
ty just för synden Kristus är död.
Ät nu av detta levande bröd,
och du skall evigt leva.
4. Vem vill för synd nu anklaga dej?
Synden kan ej fördöma,
Kristus tog hela bördan på sej,
det bör du aldrig glömma.
Håll dej hos honom, så når du fram,
och du ska aldrig komma på skam.
Lov, pris och tack, du slaktade Lamm!
Hjälp oss att seger vinna!
EN TILLFLYKT HOS JESUS JAG FUNNIT
1. En tillflykt hos Jesus jag funnit,
en tillflykt i glädje och sorg.
För mej har han kämpat och vunnit,
försoningen är nu min borg.
Där finner jag alltid ett näste
hur illa det än har gått,
i nöden, i döden ett fäste
- mitt straff har min Jesus utstått.
2. Som Jesus kan ingen hugsvala
och ingen kan mena så väl
och ingen så hjärtligt tilltala
min skrämda och sargade själ.
Nej, vänner, nog kan de ju mena
så väl och ge goda råd,
men hjälpa, det kan han allena
och nåd får jag alltid som nåd.
3. Jag står nu i Frälsarens lydnad
rättfärdig och ren inför Gud.
Se, Sonens förtjänst är min prydnad,
jag önskar ej få bättre skrud.
Eländig, förtappad, förlorad,
se, detta är min attest.
Till barn uti Kristus utkorad
är jag både konung och präst!
FÖDD AV KVINNA UNDER LAGEN
1. Född av kvinna under lagen
- se din broder i ett stall!
Men i stallet börjar dagen:
han har botat Adams fall.
2. Barnaskap åt dej han vunnit,
du står skriven i hans sår.
Själv han döden övervunnit,
Kristi seger är nu vår.
3. Mot din Frälsare du väger
dock så litet, käre vän!
Synd och fromhet som du äger
kommer ej i räkningen.
4. Vad du känner, ser och tycker,
o, det väges aldrig här.
Fastän mycket här dej trycker
är du friköpt som du är.
5. Börja då att honom lova,
glöm så dina "men" och "ack"!
För så outsäglig gåva
kan du gärna säga tack.
6. Visst vill Jesus gärna se dej,
hur bedrövligt det än gått.
Skiljebrev han ej kan ge dej,
skiljebrev har ingen fått.
FÖRSTODE DU GUDS GÅVA
1. Förstode du Guds gåva
och vem som kallar dej,
som bjuder livets vatten
och säger: "kom till mej",
då skulle du be honom
att släcka all din törst,
du skulle börja söka
hans rätt, hans rike först.
2. Så hör att Gud i Kristus
försonat oss med sej!
Vi ber å Kristi vägnar:
låt nu försona dej!
Med evig kärlek älskar
oss Gud och sviker ej,
han ber dej om ditt hjärta,
och du kan svara nej.
3. Men om du nu förhärdar
ditt hjärta år från år
och utan ände vandrar
den väg du gått och går,
det du dej menar äga
kan mistas även det,
och du kan gå förlorad
trots allt du hört och vet.
GODE HERDE, TILL OSS TALA
1. Gode Herde, till oss tala,
gör dej känd av varje själ!
Kom att straffa och hugsvala,
du som vill vårt sanna väl!
Dina vänner är så skygga,
kan ej själv sej uppbygga,
//: gör dem du med nåden trygga,
tänk på fri och tänk på träl ://
2. Kom, gå med oss under vägen
och bered för oss ett bord!
Den som fruktande, förlägen
talar över dina ord
sans och visdom må du giva,
nåd att vid ditt kors förbliva,
//: ej med konstlad visdom kliva
men ge akt på dina ord ://
3. Tack för att du mänska blivit,
tack för vad du lidit har!
Tack att du dej själv utgivit,
världens synd på korset bar!
Barnaskap åt oss du vunnit,
med din nåd ifatt oss hunnit
//: och för evigt övervunnit
den som haft oss i förvar ://
GUD VARE TACK FÖR DEN STORA GÅVAN!
1. Gud vare tack för den stora gåvan!
Igenom den allt är väl därovan.
Guds Son vår bror och vår borgensman
- se där Guds kärlek till människan!
2. Han sina armar så ömt utsträckte
till varje medlem av Adams släkte
och gav oss Sonen till frälsare,
till offerlamm och till medlare.
3. Det lagen kräver, det alla vakna
väl hos sej söker men alltid saknar,
se, det har Kristus för oss fullgjort!
Tänk, när Guds Ande gör detta stort!
4. Ty Kristi lydnad den är vår lydnad.
Svep riktigt in dej i denna prydnad!
Då är du klädd, trots all skröplighet,
i ende Sonens rättfärdighet.
5. Ett är nödvändigt, och detta ena
är endast Sonen och han allena.
”Den som har Sonen, har livet”, ja,
så säger Skriften, halleluja!
6. Är Kristus allt för ditt arma hjärta,
din mat och tröst i din syndasmärta,
då är du barn och hos Frälsaren
får hjälp till övning av helgelsen.
7. Och efter lagen ska du ej dömas
och ej med världen till slut fördömas.
Minns i din goda och onda dag:
som barn du döms inte efter lag!
8. Ur Kristi hand ska du aldrig ryckas;
du kan bli sållad, det kan misslyckas
på vandringen; härda bara ut,
ty denna väg får ett saligt slut!
9. Gud är försonad, en Far för alla,
i sorg och glädje hans namn åkalla.
Ja, tacka Gud för förlikningen
och vandra troget i sanningen!
NU ALLT ÄR GOTT OCH VÄL DÄROVAN
1. Nu allt är gott och väl därovan,
Gud vare tack i evighet!
Den outsägligt stora gåvan
motväger släktets uselhet.
Välsignad vare Gud som sände
oss denne lagfullgörare!
Glöm, Sions dotter, ditt elände,
Guds Son är nu din Frälsare!
2. Guds Son vår broder, vilken ära
och salighet för dej och mej!
Han kom att världens synder bära,
tog världens nöd och sak på sej.
Så kom då, barn, ta del i fröjden,
du är Guds barn, besinna det!
I denna soluppgång från höjden
se Faderns råd av evighet!
3. Se, Skaparen, Guds Son har velat
gottgöra allt för mej och dej!
Nu har han botat vad vi felat,
för världens liv utgivit sej.
Så är du frälst, så står det skrivet,
ja, fri från synd och lag och död,
för har du Sonen, har du livet,
och då är ingen verklig nöd.
4. Så ta din gode Gud på orden
och fröjda dej, var glad och nöjd!
Om du haft ringa fröjd på jorden,
nu erbjuds du en himmelsk fröjd.
Är allting gott och väl därovan,
vad gör det då hur det är här?
Gud vare tack för denna gåvan,
den tillhör mej just som jag är!
5. Så är då världens synd borttagen
och Gud tillfreds, försonad, nöjd.
Att han har gjort mej fri från lagen
gör mej till tro och kärlek böjd.
Kan jag ej tro det som jag borde,
nog är det lika sant för det,
för vad jag borde han fullgjorde
och han är min rättfärdighet.
OM DU ÄR USEL OCH DÖD OCH KALL
1. Om du är usel och död och kall,
så är du friköpt i alla fall.
Din synd av Frälsaren sonad är,
om än du ännu på bördan bär.
Till barn du valdes av evighet,
Guds barn du är, ja, glöm ej det,
ett älskat barn för han har dej kär,
men sorgebarn om du borta är.
2. Frivilligt Jesus i döden gick
och syndens lön han uppbära fick.
Vad han har lidit, det slipper du
och testamentet har kraft ännu.
Så kom då dristigt till honom fram,
han är ditt eget Offerlamm.
För dina synder han lidit nog,
det var väl ändå för dej han dog?
3. Och kan du sjunga, så lova Gud
att du får klä dej i Kristi skrud.
Där finns det ingen fördömelse,
men om du inte kan grunden se,
så bli dock stilla, ty Herren ser
dej i sin Son, vad vill du mer?
Se, har du Sonen, så har du allt
om hjärtat också känns dött och kallt.
4. Gud väger aldrig din arma tro,
en bättre grund finns för frid och ro,
den grund som lades i Jesu blod,
då han så huld och så hjärtegod
tog på sej hela vår syndamängd,
och blev bland rövare upphängd.
Se denna grund, det var ej din tro,
men tror du det får du samvetsro.
SE, KRISTUS ÄR DENSAMME
1. Se, Kristus är densamme,
vad än förvandlas här!
Guds barn, snart är du framme,
den tanken ljuvlig är.
Är dagen lång, den skrider,
du närmar dig ditt hem
och flyttar glad omsider
in i Jerusalem.
2. Hur ljuvt att där få vakna
som barn i Faderns hus!
Där slipper du att sakna
en kännbar frid och ljus.
Hur skönt att se och smaka
hur ljuvlig Herren är!
Det bästa är att vara
hos Gud, vår Fader kär.
3. Och Gud är angelägen
att få oss hem, min vän!
Bygg ingen borg vid vägen,
du har ej långt igen.
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här,
du skall ju ändå flytta,
du blott en främling är.
4. Må åren gärna flykta,
om Jesus är min vän!
Hans ord det är min lykta,
som lyst och lyser än.
Och han vill oss bevara,
omhägna med sin nåd;
fastän vi står i fara,
så vet han alltid råd.
SÅ UNDERBART ATT VARA
1. Så underbart att vara
en Jesu Kristi vän
och i hans sällskap fara
mot hemmet, himmelen!
2. Det är min stora lycka
att höra honom till;
må världen sedan tycka
och tänka vad den vill!
3. Jag var ju död, förlorad
men har fått liv igen
och är till barn utkorad
i Kristus, Medlaren!
4. Och sedan han mej funnit,
han läkt och burit mej.
Ja, han som dyrt mej vunnit
har dragit mej till sej.
5. Han vårdat och bevarat
mej intill denna dag,
sitt svaga barn försvarat
mot god och rättvis lag.
6. Och ingen kan mej rycka
från denne trogne vän.
Tänk, vilken nåd och lycka
att känna Frälsaren!
7. Han är min lösepenning
och min rättfärdighet,
fullt giltiga försoning
för tid och evighet.
8. Nu är jag löst från lagen,
blir inte dömd av den,
för synden är borttagen,
fast jag tycks oren än.
9. Han dog ju, en för alla,
och alla dog vi då:
ty alla, det är alla -
läs orden, som de står!
10. Ja, han har frälst oss alla,
det gäller vem som helst!
Nu heter det: Åkalla
hans namn, så blir du frälst!
VAR GLAD OCH SJUNG! DIN FRÄLSARE HAR VUNNIT
1. Var glad och sjung! Din Frälsare har vunnit,
han vann i striden, i vårt ställe gick!
Benådning för en dödsdömd värld han funnit,
den fann han i sitt sista ögonblick.
"Det är fullbordat!", hör, han vill oss kalla,
och detta gäller dej och mej och alla.
2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära!
I evighet den sången sjungas skall.
Låt bli att mer på Jesu bördor bära
och grubbla inte längre på ditt fall,
ty det är botat. Allt är väl därovan.
Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!
3. Och om så alla känslor skulle vika
som molnen för orkanens hastighet,
så kan Gud Fader inte Sonen svika,
ej glömma köpet i all evighet.
Det stora köpet, det som gällde alla,
skall aldrig nånsin ändras eller falla.
4. Så bort med allt som vill mej ängslig göra,
med Kristus är det inte något fel!
Visst har jag skulder, men de skall tillhöra
min Borgesman, som fick dem på sin del.
Som Kristi brud är jag bestämt fritagen
från skuldkapitlet i den kära lagen.
VILKEN NÅD ATT VARA BARN I HUSET
1. Vilken nåd att vara barn i huset,
överförd från mörkret och till ljuset,
slippa att som många, många andra
i mörkret vandra - vilken nåd!
2. Har du Sonen, gläds, då har du livet
och ditt namn i livets bok inskrivet.
Prövotiden slutar vad det lider
och bättre tider väntar dej.
3. Tänk, vi är ju ändå återlösta
och från synd och lag och djävul frälsta!
Fienden kan väl förskräcka, jaga,
men aldrig taga oss med våld.
4. Må vi nu i Herrens fruktan vandra,
ej de andra nådebarnen klandra.
Svaga lammen Herden bär i famnen,
ja, in i hamnen för sin skull.
5. Du får vänja dej vid många skiften,
mer än dina känslor gäller Skriften:
har du bara Sonen, har du livet,
så står det skrivet, glöm ej det!
6. Herrens vänner, glöm ej hemligheten:
Kristus gäller mer än uselheten.
Vad du än här nödgas låta fara,
barn får du vara, Kristi brud.
7. Dej tillräknas allt vad Kristus äger,
hans förtjänst allt annat överväger.
Kristus inför Gud din gudstjänst sköter -
vad än dej möter, glöm ej det!
ÄR FÄRDEN NÅGOT STORMIG
1. Är färden något stormig -
det går ju hem ändå!
Och når jag bara hemmet
skall jag min vila få.
Ty hur det är och kännes
med överträdelsen,
den väger ej upp gåvan:
den käre Frälsaren!
2. Att synden överflödar
och ofta stör min ro,
det får jag nogsamt känna,
det slipper jag att tro.
Men märk, att nådegåvan
dock gäller mycket mer,
ty synden är borttagen,
som jag i Ordet ser.
3. Vi har ju alla syndat
och dött när Adam dog,
men genom denne Ene
har vi fått övernog,
ty det som genom Adam
har kommit över oss
har Kristus själv borttagit
- nu slipper vi förgås.
4. Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet.
5. Upprättelsen är större
än fallet, Gud ske pris!
Och fastän jag vet intet
är Gud allena vis
och skall nu inte döma
och kräva mej igen
för skulden som betalats
av Sonen, Frälsaren.
6. Visst har vi skäl att fröjdas
och fira jul i tron,
ty Gud har inte skonat
sin egen käre Son.
Han är vår rätte Fader
- och trots vår uselhet
hans hjärta är detsamma,
förändras ej för det.
7. Han vet vad du behöver
och tänker jämt därpå.
Han ömt och strängt dej fostrar,
din arvsrätt visas så.
Om än han sej fördöljer
har han dej lika kär,
du barn och medarvinge
som nu i Kristus är.
8. Guds underliga ledning
går ändå därpå ut
att du skall frälsas, leva
och få ett saligt slut.
Var honom underdånig
i trons enfaldighet,
och allt blir väl, blott Kristus
är din rättfärdighet.
1. Är färden något stormig -
det går ju hem ändå!
Och når jag bara hemmet
skall jag min vila få.
Ty hur det är och kännes
med överträdelsen,
den väger ej upp gåvan:
den käre Frälsaren!
2. Att synden överflödar
och ofta stör min ro,
det får jag nogsamt känna,
det slipper jag att tro.
Men märk, att nådegåvan
dock gäller mycket mer,
ty synden är borttagen,
som jag i Ordet ser.
3. Vi har ju alla syndat
och dött när Adam dog,
men genom denne Ene
har vi fått övernog,
ty det som genom Adam
har kommit över oss
har Kristus själv borttagit
- nu slipper vi förgås.
4. Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet.
5. Upprättelsen är större
än fallet, Gud ske pris!
Och fastän jag vet intet
är Gud allena vis
och skall nu inte döma
och kräva mej igen
för skulden som betalats
av Sonen, Frälsaren.
6. Visst har vi skäl att fröjdas
och fira jul i tron,
ty Gud har inte skonat
sin egen käre Son.
Han är vår rätte Fader
- och trots vår uselhet
hans hjärta är detsamma,
förändras ej för det.
7. Han vet vad du behöver
och tänker jämt därpå.
Han ömt och strängt dej fostrar,
din arvsrätt visas så.
Om än han sej fördöljer
har han dej lika kär,
du barn och medarvinge
som nu i Kristus är.
8. Guds underliga ledning
går ändå därpå ut
att du skall frälsas, leva
och få ett saligt slut.
Var honom underdånig
i trons enfaldighet,
och allt blir väl, blott Kristus
är din rättfärdighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar