1800-talet
JAG VET DET, GUD, JAG MÅSTE HÅLLAS KORT
1. Jag vet det, Gud, jag måste hållas kort
när du från syndens makter mej ska skilja.
Mitt hjärta vill så snart från dej fly bort
och leva efter egen självisk vilja.
2. Jag vet att god och helig är din harm,
du älskar mej trots syndens onda strävan.
Din kärlek är oändligt rik och varm,
ja, liksom varmast när du inger bävan.
3. Men när din eldsblick genom själen går
och jag i prövningsstunden ger mej över,
det tycks mej att din hand är alltför hård
och trycker starkare än du behöver.
4. Visst är min bön: Gud, låt din vilja ske!
I frejdig tro jag går med spänst i stegen.
Men när jag så din viljas väg får se,
jag märker att jag menade min egen.
5. Då vacklar jag. Jag vet att du har rätt
och att din hand till himlens fröjd mej leder.
Jag vet att du berör mej milt och lätt,
fastän jag knotar snarare än beder.
6. O lär mej, Gud, att vilja vad du vill!
Håll hoppets vinge uppe när den dalar!
Och då du fostrar, ge mej styrka till
att böja mej och lyssna när du talar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar